Senaste inläggen

Av Yvonne - 12 juli 2011 22:49

Blir det nog ingen i år heller, men någon ledig dag då och då kan det väl bli.

Tror jag, typ kanske 

Man, läs jag, kan inte ta ledigt när det finns jobb, då får man jobba på.

Annars går det inte att shoppa och det har jag ett litet med naggande gott behov av att göra ibland. (Fråga mig inte hur den där meningen kom till??)

Mitt senaste tillskott är ett par nya ballerinor, jag blir glad bara jag tänker på dom. Ack och ve, men hur underbart är det inte med nya skor, inte mycket som slår  det inte. Tyvärr kan jag inte ha dom på mig dagligen, dom passar liksom inte att ha på när man klafsar runt i badvatten och blöt päls mm. mm.

Så, om jag får tid ska jag nog passa på att skaffa ett par som tål ovanstående klafsande, det bör jag klara.

Annars frossar jag i hundutställningar, och jag kan väl inte påstå att det går så lysande just nu.

Kan det bero på usel "handling"? 

Får börja träna igen och försöka att inte bli sur för då studsar Timell upp och ner upp och ner och frågar;  

- Matte, matte vad är det som är fel, har jag gjort något. I så fall förlåt, eller hur? Matte, matte, visst älskar du mig osv samt hopp, hopp, hopp.

(Jo, han säger så medan han hoppar fyrtasstuds)


Nä hepp, här gäller det att ta sig i kragen, inte gnälla det tar energi .


Funderade lite på varför man inte tankar bilen när det behövs utan väntar till det är 0,5 cl kvar, iaf gör jag

Speciellt med ett litetpris på 14.05. 

Hoppas väl på att det blir billigare om jag väntar lite, kanske priset sjunker till sisådär 3.50/litern .

Jag vet, men tanken var ju ganska trevlig, det skulle nog bli ett par kronor att shoppa för.

I söndags åkte jag in (på macken) för att köpa ägg, bra ställe att köpa ägg på, väl ute i bilen igen orkade jag inte tanka fast jag behövde utan körde hem.

Jag var så trött och hamnade i fasen "detdärgörjagimorgonistället" , så imorse var det bara att köra in på första bästa mack och stå där och se hur sakta litrarna (?) rann i men kronorna snurrade på riktigt snabbt, ut då, ur min plånbok. 

Tack och lov för plastkorten, då kan man ju lura sig själv ett tag, tills räkningen kommer då.

Undrar om jag var en struts i något föregående liv, känner att det faktiskt kan vara så, har nog ett liv som hummer innestående också. 


Ok, nu spårar det ur igen, sov gott så länge. Snart är det time för utställningn igen.   


 

Häré dom  

ANNONS
Av Yvonne - 29 juni 2011 20:53

Han stod och spanade, uppsträckt, alert och supervacker, tyckte jag.

Precis så där som man vill få till i utställningsringen. Inte för att jag direkt vet exakt hur en irländsk terrier ska se ut, standardmässigt menar jag. Men en vacker hund är en vacker hund och det kan jag se.


Irländsk terrier har inte tillhört mina favoriter, snarare tvärt om faktiskt.

Jag kände Emma för länge sen, en elak, bortskämd och lömsk irländsk terrier som tuggade på folk och fä dag ut och dag in. Hennes matte var så mesig så hon borde inte ens ha ett marsvin (uttrycket stulet av en vän ), alltså en perfekt terrierägare. Eller hur??? 

Emma styrde med järntass, tills vi möttes då förstås, på jobbet för hon var kontorshund.

Det var på den tiden när folk rökte inne utan att ta hänsyn och var någon allergisk fick han/hon stänga in sig på sitt eget rum och nysa och snörvla i lugn och ro.

Ack ja, själv är jag ganska nöjd med att slippa röklukten i håret.

Som sagt, vi var två hundmänniskor på jobbet varav den ena talade om för Emma, att biter du mig är du en död hund (inte jag).

Den andra, dvs jag lyfte bort henne från kakbordet i nackskinnet med ungefär samma hot, "du är en död vovve".

Skithundens matte talade om för oss att så fick vi inte göra för då kunde Emma bita oss.

Visst sa vi, och då är hon en död hund, Emma satt bredvid och lyssnade och sa;

- Så är det matte, jag blir en död hund.

Alltså, Emma var lömsk, bortskämd och elak, men inte dum. Hon höll sig på mattan, men tuggade vidare på våra mer mesiga arbetskamrater, men det är en annan historia.

Pga Emma har jag inte haft några högre tankar om den rasen, otrevlig...jepp  


Men man är völ inte sämre än att man kan ändra sig, ser fortfarande den vackre hannen framför mig och så trimmar jag Isa och hon är ingen Emma hon. Jag har bestämt mig för att from nu gillar jag verkligen irländsk terrier. Finns faktiskt en till som trimmar sig hos mig, go´som guld, det lilla livet.

Det gör ju inget att dom är lättrimmade också, tänk så bra det kan bli.  


Förresten, på fredag åker grabbsen och jag till Borås, tillsammans med L8 och Carro. Kanske blir det en vettig debattartikel skriven då, hmm undrar just hur det känns att göra något vettigt.

Vi får se, ha det skönt i värmen så länge.  


 

ANNONS
Av Yvonne - 29 juni 2011 00:01


 Inge´märkvärdigt utan bara ett litet runt bord med två stolar, ska stå utanför yttrdörren och där ska jag sitta och njuta av solen och av något gott i ett glas, eller en kopp för den delen.

Beror väl på vilken tid och dag det är, eller humör eller det kanske finns någo annan bra u´schäkt...


Nåja, det var inte det jag skulle berätta om utan om min vånda... Såhär är det;

Vi  var och kollade på¨just en sån där lite grupp, fast stolarna var lite fel så vi sa att, nej dom ville vi inte ha och bordet var lite för rangligt osv.

Säljaren visste precis vad vi ville ha och sa att han skulle beställa bord och stolar så kunde vi komma in och titta i veckan, eller skulle han kanske ringa oss/mig.

- Ja, ja tänkte jag, kan du välan göra och tänkte inte mer på det, jag vill ju absolut inte ha något bord som står och vinglar på tre ben, det räcker om en vinglar det behövs inte fler i det här huset tack så mycket.

Finns ju andra som kommer farande med blixtens hastighet så bordet måste vara stadigt, så stadigt det nu går alltså.

Hmm, kanske ska man skruva fast eländet,    en tanke bara.  

Hur som helst, idag ringde han och sa att mitt bord hade kommit,   hade jag beställt den där eländiga gruppen???

Så, vad göra??? Nu måste jag krångla mig ur det här, frågan är bara hur 


Får väl sova på saken och kommer troligtvis att drömma om skiten, f´låt ordvalet.

Kommer antagligen att drömma något jättekonstigt och så får jag väl åka och

titta på stolarna, säga att man sitter illa och sen åka vidare i god fart.    

Så får det nog bli.


Just nu är det hög tid att uppsöka drömmarnas rike, och jag hoppas att jag inte drömmer om någon resa, det är så jobbigt för jag kommer aldrig iväg.

Halvvägs till Arlanda upptäcker jag att mitt bagage står kvar hemma, eller att jag glömt ta på mig kläder och alla tittar konstigt på mig. 

Eller, så ramlar jag ur planet i luften, kittlar vansinnigt i magen och så vaknar jag dösvettig och måste flytta ur sängen för den är alldeles blöt och jag har snurrat in mig i sängkläderna.

Så säger dom att man ska vila på nätterna, det är kanske bättre att jag vilar vaken när jag befinner mig i en sån här period.

Jag är periodare av konstiga drömmar nämnligen, fast ganska kul har jag faktiskt, tro mig. Att vakna av att man skrattar är ganska okej.


Nu blev det en sån här konstig funderarblogg igen, suss gott   


 

Av Yvonne - 23 juni 2011 22:58

Det är viktigt att hålla sig torr om fötterna annars kan man bli förkyld.

Inte mina ord direkt men jag kom att tänka på det när jag klafsade iväg på promenaden med hundar. ....och på mina fötter hade jag "ballerinor"  

"Ballerinor" är ju vettiga skor att ha på promenad när det ösregnar....inte. Blöt är bara förnamnet alltså.

Nåja, vissa delar höll sig torra, jag hade ju min fina, röda regnkappa på mig, alltid nåt.  

Hmm, kom just på, måste komma ihåg att köpa nya, ballerinor alltså, sådan klarar man sig inte utan, faktiskt.

Tanken på nya skor gör mig på ganska gott humör känner jag, precis just nu. Tänka sig att jag kom på det just nu, har förresten sett ett par blommiga, och ett par marinblå också. 

Det här måste jag planera noga, kanske dyker det upp något mer jag behöver. Ska jobba på det tror jag.

Men innan dess är de midsommar och jag måste leta reda på ett bra recept på en laxbakelse eller liknande.

Tror att jag såg något som såg gott ut på recept.nu så skoshoppandet får jag vänta med tills efter helgen hur nu det ska gå.

Men, jag är en stark kvinna och kommer nog att klara även detta, så har man ju något att se fram emot.

Eller, det finns ju något som heter Brandos.se, tål att tänkas på.

Tilll mitt försvar kan jag väl meddela att mina gamla inte riktigt tålde vattenbadet, hade duktigt svartfärgade fötter, jag lite skitiga också kan jag väl erkänna i skrivande stund.

Dom fick vänta på tvätt tills jag kom hem, och som tröst för det blev det ett långt varmt fotbad. 

Jepp, superskönt för trötta, kalla fötter, dessutom tror jag att jag klarar mig från förkylningen.

Bara skitprat, det där med torra fötter och skulle jag nu bli förkyld tänker jag inte tala om nåt iaf. 

Förresten måste jag nog köpa nya jeans också, arma mig (fniss)  

Kom hem med halva "ändan" utanför och man kan ju fråga sig hur länge jag gått omkring så?? 

Undrade just varför alla såg så glada ut.

Ja, ja, jag hade iaf rena trosor, och man får ju vara glad att kunna glädja någon vid min ålder. Eller kallar man det platt fall kanske,.

  hej hopp, vad gör det om hundra år, om tusen är det glömt. 


Jag undrar dock hur ett par jeans kan gå sönder på det sättet utan att jag märkte ett dugg, väl använda kanske?

Men borde jag inte ha anat ett visst drag trots allt, som tröst får jag nog köpa ett par nya, tröstköp mao.  

Imorgon är det midsommarafton och då får vi gå ut och plocka blommor, varför har jag glömt men skit samma, det blir ju fint i en vas på bordet.

Ha en skön lång helg   


 

Ja, jag vet de är ingen midsommarbild, och blåsipporna har blommat klart. Och....

Av Yvonne - 21 juni 2011 22:53

Han kommer farande på morgonen och tar ett jättesprång upp i sängen och landar någonstans på mig, där det känns. Skulle aldrig falla honom in att landa där det inte märks. 

- Tjoho, morr, morr, puss, puss, puss. Ho, ho var tog du vägen matte??

   ååååh va´roligt, leker du med mig....gräv, gräv, gräv. 


Att försöka gömma sig under täcket sket sig, time to give up, so to speak.

Upp ur sängen och in i duschen, så får man lite lugn och ro ett par minuter, typ 30 eller så.

Kläderna i en prydlig liten hög på sängen....eller??

Hittar jeansen i hallen, lite tröga att få på, hmm det hänger någon i det ena benet.

- Kul matte, du drar där uppe så drar jag här nere, ååååh va´kul vi har du och jag.

Sen jagar vi reda på resten av kläderna, finders keepers!!!

-Tjoho, jodå, så säger han, det syns på hela kroppen. Sen studsar han ut över vårt nybyggda däck och vidare ut i trädgården med min BH (i bästa fall) i munnen. Tappar den, snabbt tillbaka före mig och in under något stort, skitigt och barrigt, thujan.

Jahapp, den hämtar jag sen och tar fram en ny, ren och hoppas att ingen skata ska flyga iväg med den. 


- Hade vi lite kul matte, visst hade vi det??? Får jag mat nu, snälla får jag det? Tror att jag håller på att dö av svält, visst ser jag svulten ut, visst gör jag, hopp, hopp, hopp.

En alldeles vanlig morgon med Timell, vad tänkte jag på när jag döpte honom till Ruff ´n Tuff?? 


P.S oj, jag höll på att glömma, lilla häxan. 


   


Av Yvonne - 10 juni 2011 19:30

... tiden alltså, jag är pinsamt medveten om det. 

Har man en blogg så sköter man om den, hör sen. Min mans ord, så som den extremt lydiga kvinna jag är sätter jag väl fart och skriver lite strunt igen då.

Om sanningen ska fram och det ska den väl antar jag, har det inte saknats händelser att skriva om i det Kronstrandska livet. Det har bara inte blivit av, jag har sjunkit ihop i en hörna och somnat djupt instoppad bland tre hundar och det vet väl alla hur varmt och gossigt det kan bli.

Måste väl erkänna då, sitter långt inne gu´bevars men ett litet fel har jag ju, har aldrig erkänt det förut men någon gång måste man. Jag är:


- Lat

- Oföretagsam

- Lite snurrig, vid väl utvalda tillfällen

- Skränig

- Självgod

- Ohörsam

- Egenkär

- Gördetimorgoniställetmänniska

- Slösaktig

- Slarvig

- Smyglarvig

- Lönnfet

- Oaktsam


Ja, det var väl det felet jag kom på just nu.  Och det är därför jag ibland sjunker in i imorgonsyndromet, ska bli ändring på det nu.

Å andra sidan kanske jag blir sittande här i min ensamhet och skriver och skriver och skriver. Bra fingergympa om inte annat.


Till något helt annat nu, igår fick jag en Silk epil, rosa var den.

Så nu har jag rosa klippmaskiner till både hundarna och mig.

Den är liten och behändig, lätt att använda, bra osv. (igen, ska det här bli mitt favvoord/förkortning, osv. menar jag)

men...... 

Någon har tänkt till, faktiskt, och jag vill för allt i världen inte vara ekivok eller "tantsnuskig" på något sätt, men när jag packade upp ovan nämda apparat (klippmaskinen menar jag..) fann jag även ett litet ark med klistermärken, även dom rosa.

Inge´konstigt med det.........eller????  Varför skickar man med klistermärken, ska man ge bort dom till något barn som befinner sig i näheten eller vadå?

Frågan kvarstår men man är väl handlingskraftig så jag vände helt sonika på lappen och läste på baksidan 

Där finns beskrivning på hur man trycker ut valt märke, sätter det på hårigt ställe och klipper runt med den lilla magiska, lätthanterliga mojängen.

Jag funderar lite men inser att jag nog inte alls tänker använda de små klisterdekalerna.

Jag är faktskt inte hårig någonstans där jag vill ha en liten katt, hjärta, fjäril eller dylikt, kanske kan använda dom till något annat. Eller är det någon som vill ha??

I så fall, hör av er, moahahaha!!!  


Nu ska jag inte ta i mer, kanske får håriga fingrar , vem vet, som straff alltlså.


I´ll be back   


 



Av Yvonne - 3 mars 2011 00:19

Hello, my name is Yvonne and I´m calling from osv, osv, bla bla bla

- Ööööööööööööh, hmm, harkel, host, host...snörvel, mummel, mummel, va?? Hallå...

- Ops, I´m so sorry, wrong number, bye!! Shit, jag hade glömt och slå landsnumret, vilket i sin tur betyder att jag kört upp någon stackare ur sängen för att svara.    f´låt.

Av någon underlig anledning ligger inte hela världen inom samma tidzon, undrar varför?

Skulle det bli lugnare i världen då, om vi ligger och sussar alla miljarder människor samtidigt, hmmm.

Nåja, inget att tänka på, vi får ju aldrig veta hur det skulle vara, så varför fundera på det.

Det där bye-et förrestem, hade en lite glad eftersnärt, jag vet precis vad jag hade tänkt om någon ringt till mig mitt i natten och låtit som en hurtbulle från vilda västern, ack ja.

Jag kan ha såna där vidrigt, glada eftersnärtar när jag pratar. Det vet jag efter att ha fått kommentaren; åh fy vilken pigg röst.

Den kommentaren sätter jag stort värde på eftersom jag onekligen inte låter sur när jag svarar i telefonen, eller kanske ibland.   

På tal om glad förresten, det finns fler i det här huset som är glada över att livet leker.

Imorse ställde sig någon, läs Timell, halvägs över mig, tog tag med tassen och grävde fram ansiktet som låg skönt avslappnat, sovandes i en varm kudde halvvägs under täcket.

-Halloj, matte, hoho!!! Jag är vaken!! Hur är det med dig, vaken eller?? Puss, puss åååååh vilken härlig dag, jag är huuuuuuungrig!!

Nix, inte den här gången, får väl sova ett tag till då, suck  


Annars är det väl som vanligt den här årstiden, körde förbi en dam som promenerade i solskenet.

Jag undvek faktiskt att stänka ner henne, det hade varit synd eftersom hon njöt hela hon, det syntes och då vill jag verkligen inte ställa till det. Herregu´man har blivit vek med åren, fniss!! Fast det är på skoj, har aldrig stänkt ner någon och tänker inte göra det heller. Tror jag, nu har jag slutat jobba för natten, ska sussa lite innan det är time for work, igen. Dessutom är det dags att avsluta en hafsig, intetsägande, osammanhängande och typiskmigskrift. Suss gott alla  


Av Yvonne - 28 februari 2011 17:57

Enligt morgonens rutiner gick jag som vanligt in i förrådet för att fylla på pippimaten, dvs solrosfrön som jag kommit över utan att betala en cent. Ibland måste man ha lite flyt, nåja alltså in i kallförrådet som vi kallar det;

-razzel, razzel, boink, plonk, razzel, razzel osv.

som upplysning kan jag väl tala om att jag gallskrek redan vid det första razzlet...

Hade ingen aning att jag kunde skrika så, utan att ens tänka att nu måste jag skrika. Det kom alldeles instinktivt, varför nu det är nödvändigt, jag kan ju skrika ändå.

Razzlet kom från en gammal fodertunna alldeles vid min sida och när jag tittade ner satt det två möss och kollade upp på mig.

Till saken hör att jag är inte ett dugg rädd för möss, men jag blev väl lite överraskad, tror jag. Funderade ett tag och kom fram till att kan jag rädda en stackars and från att frysa ihjäl på vägen kan jag banne mig inte slå ihjäl ett par möss, alltså tog tag i tunnan för att bära ut den och...då hoppade en av mössen upp och högg efter mig (inte jag ljuger för att förbättra historien). Men, jag blev nog lite småskraj och tappade tunnan, den ena sprang ut i snön men den andra sprang in igen, i tunnan alltså. Tömde ut honom och skiten dom lämnat efter sig och så var det med det, trodde jag.

Nästa dag, in i förrådet för att fylla på och vad skådar mitt norra öga, där sitter dom i samma tunna och glor upp på mig igen.

- men är ni dumma i huvudet, ni kom ju undan med blotta förskräckelsen igår.

Möss är skadedjur, dom gnager sönder, äter upp, skiter både här och där, gräver upp och gräver ner. SKADEDJUR!!!!!

Alltså, tänk till och titta inte ner på dom där dom sitter och skakar, tittar upp med små pepparkornsögon. Undrar om det är mor och son/dotter?? Den ena är ju lite mindre, faktiskt, hmmmm  

Det finns egentligen bara en sak att göra och så får det bli...

Jag satte på locket och ställde in tunnan så att jag slipper få besök igen, asch då råkade tappa ett gäng solrosfrön i en liten kruka i förrådet, aj då så det kan bli.

För, nix, jag kan inte slå ihjäl nåt som inte gjort mig något, och som jag resonerade med maken. Det kommer bara nya, dom finns ju där i naturen och där får vi väl samsas då.

Blir det för jävligt får jag väl sätta ut en fälla då, men den dagen den sorgen. Vilken vekling man är  


 


  

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se