Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av Yvonne - 15 oktober 2010 22:00

Har varit lite dålig på att blogga, men just nu känner jag mig en aning låg, inte så att man behöver oroa sig men ändock (hmm, konstigt det ser ut).

Nåja, imorgon åker sonen och jag till Ånäset, pappa ska begravas. Det känns konstigt samtidigt som det känns bra att få ett avslut. 

Känner mig lite fnissig mitt i alltihop när jag tänker på vad han sagt till mig, min bror och hans fru.

- Se för fan till att ni inte sjunger någon psalm på min begravning, då blir jag förbannad, och gräv inte ner mig.

Ok farsan, det blir som du vill, ingen präst, inga psalmer och ingen gravsten. 

Vi garvade åt det de när det begav sig, men till slut kommer vi alla dit och för mig är det viktigt att det blir som han vill.

Lite ogudaktigt men vi har ju aldrig haft någon vidare kontakt uppåt varken pappa eller jag och om jag nu tänker till lite så tror jag att hela släkten består av ett gäng ateister, mer eller mindre.

Vi startar tidigt, kl 04.00 och då ska jag ha släppt släppt ut Timell och grabbarna, kokat kaffe, brett mackor och sist men inte minst bestämt vad jag ska ha på mig. Ack och ve, vilka problem.

Nu släpper jag det, kommer att sakna min älskade pappa men ingen lever för evigt.

Dagens Timell, börjar 05.30 cirkus i dubbel bemärkelse:

Hopp ur korgen, studs och hopp på grinden så att grannen två hus bort vaknar. 

Jag vinglar upp som vanligt, öppnar dörren för morgonkissnödiga hundar.

Någon hänger i morgonrocken.

- Matte, titta på mig, hej matte, kolla kolla jag har hittat din toffel

Hinner inte rädda den utan får gå ut i gräset och hämta densamma. Måste säga att det börjar bli lite lite för kallt att gå barfota.

Timell har kissat och kommer i 150 knyck, hoppar upp och tar toffeln och sticker ut igen, suuuuuck!

Mollberg kommer in med den, sen infinner sig lugnet en stund, typ någon halvtimme eller så.

Har precis slumrat in då det kommer ett stycke hund flygande och landar i min halsgrop så att jag börjar vrålhosta.

- Va kul du låter, vet du jag kom på att jag håller på att svälta ihjäl. Kan jag få min mat nu tror du, kom får du se, jag vet var den står sirru!!

Han dundrar iväg, för det är precis så han gör, här smygs inte. 

På golvet sitter grabbarna Grus i form av Mollberg och Nyman och iaktar det hela och just vid såna här tillfällen ser jag hur nöjda dom är.

Dom tittar på varandra.......och så säger dom.

- Han är ganska ok vid såna här tillfällen, grabben. Sådär fort får har vi aldrig fått upp henne.  

Har funderat lite på detta och i mångt och mycket är vi ganska lika min minste hund och jag. Dom som känner mig vet att jag aldrig öppnat en dörr som vanligt folk och det kanske är lite bokstavsvarning på oss båda. Vilken tur att vi träffade på varandra. Nu måste jag sova för att orka med morgondagen, det blir qualitytime med sonen nästan ett helt dygn.   

Av Yvonne - 11 oktober 2010 21:27

Därför måste vinterdäcken på, inget att snacka om. Sist jag blev stoppad sa den vänlige personen i uniform att framdäcken inte var något som jag behövde spara på.

Idag, min lediga dag, massor att göra bl.a då byta däck och dom låg prydligt lastade i bilen, bara att åka mao.

Nu är det så att det finns tydligen något som heter fälglås, den har alltid legat i mittkonsollen och jag har inte funderat så mycket över den. Nu hade den sista verkstan skruvat sönder den totalt, vilket betyder att mina däck inte gick att byta.

Mot Volvo för att få hjälp;

- Njae, sånt kan du inte få hjälp med förrän nästa vecka.

Förklarade att jag måste ha hjälp, kan inte vänta till nästa vecka, ska åka till Umeå på lördag osv.

En fick han bort och sen slog han handen blodig och gav upp, skruvade sönder något, vi måste nog svetsa, kan inte göra något förrän nästa vecka. Åkte vidare mot nästa Volvo, eller Bra Bil heter det väl.

Följande konversation;

- Har du numret på fälglåset?

- Eeeh, var står det?

- Det följde med när du köpte bilen, kommer med alla nya bilar.

- Köpte bilen begagnad...

- Har du inte det numret tar det mycket längre tid, ser du.

- Gör inget, kan du hjälpa mig att få bort fälglåset så att jag kan byta till vinterdäck, måste gå det gjort.

Liten man kommer ut med små svarta lådor med div hylsor som han provar och provar och provar, skakar på huvudet och säger; nähä det går inte. Det enda man kan göra är att svetsa loss dom.

- Jasså, hur lång tid tar det då?

- Tre timmar per däck..............................

Åker vidare, vad är det här, paniken börjar sprida sig och sen håller jag nog på att bli arg. Jag har inte tid, måste få på vinterdäcken, kan inte köra upp till norra Sverige med blankslitna framdäck.  

Svänger förbi nästa Volvo, ska ut på södra sidan av stan så det finns ju ett par verkstäder kvar. Går igenom dom i huvudet, det gäller ju att hitta dit. 

Traskar in på verkstad nr 3 och rapar upp min historia igen, tänka sig en man under de fyrtio faktiskt, tittar förstående och frågar om jag kan lämna bilen. Det kan jag tyvärr inte  

Han ringer ett samtal, tar mitt bilnummer och nyckeln och sen får jag sitta i solen och dricka kaffe. Redan här fungerar saker och ting bättre än väntat, men dom kommer naturligtvis inte att få bort dom där låsmuttrarna eller vad det nu var dom kallades. Fälglås, varé visst  Ringer han som jag delar morgontidningen med och beklagar mig, har en viss förmåga att låsa mig och bli gnällig när en planerad dag, ledig förvisso, går åt pipsvängen.

- Jag hade verkligen inte tänkt spendera min lediga dag på det här sättet, jag kommer aldrig att få på däcken och hur ska vi då göra? Gnälliga jag i telefonen till min man

Blir tillsagd att ta det lugnt, allt kommer att ordna sig och att jag ska äta lite lunch så blir det nog lite bättre. Då gör jag det, tar det lugnt alltså, lunchen får jag ta senare.

Glömde bort att MacDonalds låg runt hörnet. En aning stressad, trots makens lugnande stämma i telefonen.

Den trevlige och förallandel ganska snygge, välbyggde, stilige mannen kommer tillbaka och frågar om han kan få låna fälglåset (det sabbade) och sen går han, säger något om att han ska kolla i datorn!!?? 

En halvtimme senare återkommer han och meddelar att däcken är bytta, allt är fixat. 

Måste komma ihåg att piffa upp mig lite bättre när jag ska svänga förbi just den Volvoverkstan och köpa olja eller byta glödlampor, dom brukar ju gå med jämna mellanrum, tack o lov. 

Skämt åsido, en liten undran bara, hur kom det sig att man inte kunde fixa det här på dom andra verkstäderna, och hur mycket skulle det ha kostat att "svetsa" bort "låsen". Tre timmar per däck, va  

Sorry gubbar, inga fler affärer, nästa gång åker jag direkt till dom som kan något. 

Ska jag kanske köpa min nya bil där vad det lider...fniss  

Sen åkte jag och gjorde av med lite pengar och trots att jag spenderat en stor del av dagen med att jaga hjälp på Volvo så lyckades jag göra av med några tusenlappar. Vilken tur va, annars hade jag blivit rejält besviken på mig själv, men å andra sidan jag hann inte bli riktigt klar. Ska försöka sätta sprätt på lite till innan veckan tar slut. 

Till sist kan jag bara konstatera att däcken sitter där dom ska, allt gick bra och nu kan snön komma vilken dag som helst  jag är redo. Hmm, undrar var mina vantar ligger och mössan och vinterdojjsen. För nu kommer snart vintern och då slipper man få in en massa torra löv, kvistar och annat smått o gott. Det gäller att vara positiv.

Hej hopp, nu fåré vara stopp!! För idag  

Av Yvonne - 10 oktober 2010 23:10

När något är försvunnet i det här huset börjar man leta i munnen på Timell. Det finns stora chanser att man hittar prylen redan där, 99% av gångerna skulle jag nog kunna säga. Ibland undrar jag om jag ska uppmuntra beteendet och lära honom gå till tvättstugan och spotta ut grejorna där. Men troligtvis skulle han bara byta ut trosorna mot en bh eller kalsong som han glad i hågen skuttar ut i trädgården med, i bästa fall alltså.

En vacker dag kommer väl grannen med, vad det nu kan vara. Ack ja, imorse vaknade jag med huvudvärk men gå ut och kissa måste man iaf, ja inte jag då men dörren ska öppnas och ut vrålskuttar tre skägg och skäller ut skatorna som sitter där och tar igen sig.

Jag själv vinglade in igen för att göra mitt och sen ut i köket för att fixa hundmaten, inge fusk här inte. Som sagt, efter ett gäng tabletter somnade jag i soffan och vaknade framåt eftermiddagen med en tass på halsen.Tassägaren stod och glodde ner på mig och sa;

- och hur länge har du tänkt dig ligga här och sova medan jag har tråkigt och faktiskt är jag lite promenadsugen.

Att klä på sig är inte heller det lättaste i det här huset längre, tiderna har förändrats. Jag har kommit på att om man lägger grejorna i ordning på handfatet och sen försöker man kasta på sig kläderna så fort det bara går, brukar jag hinna till jeansen innan det är kört. Jag menar han är ju en liten hund men han jobbar på ganska bra med det han når. På ingen tid alls hinner han hugga tag i det tomma benet, det andra håller jag på att få ner mitt ben i, snurra ett par varv och sen dra, jag har ingen bra balans så är det. 

Strumporna eller strumpan hinner jag få på mig sen blir det till att jaga ikapp och ta tillbaka den andra. Under tiden hinner han sno min ena sko, hämtar tillbaka den med den andra under armen. Har jag lite tur får jag på mig båda men sen måste jag böja mig ner för att knyta och då hoppar han, drar i skosnöret, biter mig i näsan, drar i håret.

När jag till slut blir lite less och ryter, stannar han upp och tittar;

- gu´vilken tråkig ton du använder, här är man glad och lättsam och försöker leka. Kan du skynda på lite så vi kommer iväg, eller...?   


Kan ibland fundera över varför man utsätter sig för detta gång på gång, jag menar:

  • Dom kissar och bajsar överallt de första veckorna.
  • Dom tuggar på mattfransar, helst de dyraste
  • Ratar de gamla skorna för att istället ge sig på de nyinköpta vinterstövlarna.
  • Stjäl och gömmer saker så att man håller på att bli tokig
  • Får glädjefnatt och springer runt huset varv efter varv då man har som mest bråttom
  • Skriker högt på morgonen för att magen är tom och man är kissnödig. Jag vet inte vilket som kommer först.
  • Är i vägen hela tiden...
  • Hittar all möjlig skit som måste smakas på
  • osv osv

Sist men inte minst, allt detta betalar man för, man kan inte vara riktigt klok, eller ... Strunt samma, jag vet att jag kommer att göra det igen och igen och...för jag vill inte vara utan mina pälsmonster. Nu ska jag väl inte dra alla över en kam  i det här huset finns ett pälsmonster och två välartade skägg, så det så. Även om Mollberg börjar se lite luggsliten ut och jag inser att det är time för lite pälsvård. Snart eré utställning igen, två små inoff som träning för Timell och sen åker vi till Växjö, ska bli riktigt trevligt. 

Men först ska jag sova lite och imorgon blir det inköpsrunda på stan, utanför stan, lite här och där tror jag, och så ska vintertassarna på bilen. Ska ju köra upp till Umeå nästa lördag, det blir 140 mil över dagen, undrar om sonen tänker sova hela vägen, han är ganska bra på det. Sätter sig i bilen, proppar igen öronen (konstigt!) och somnar. Jag får väl ladda med kaffe och talbok så blir det bra. 

Tjingeling alla, imorgon är det en ny underbar måndag, jag är ledig si!!  



    

Husse, jag har nycklarna till Porschen!!!


 

Blev bara skogspromenad, ingen sväng i fina bilen.

Av Yvonne - 6 oktober 2010 22:39

Konstig rubrik, jag förklarar senare. 

Blev ingen blogg igår pga att jag somnade med lap topen i knät och sängen uppfälld, isch vad obekvämt det är att vakna. Stel i kroppen och allmänt väck, fällde ner sängen och sov vidare. Dock blev nattsömnen lite störd och jag vaknade lite sent, gasen i botten mao. Måste vara ur, huset senast nio för att hinna till jobbet och före det måste jag äta frukost, ge hundarna, rasta hundarna, lasta in hundarna och allt jag måste ha med i bilen. Undrar om den dagen kommer när jag glömmer att klä på mig själv och kör iväg i morgonrock. Kanske borde jag köpa en ny?

Sen måste jag faktiskt se över mina anmälningar, det har ju hänt två gånger i år att det gått fel, det får inte hända igen.

Timell ligger och sover med en mage som protesterar ljudligt, jag undrar vad han ätit eftersom det låter. Tydligen stör det inte så mycket för han sover som sagt väldans sött just nu. Men jag ska nog slänga ut honom en vända innan jag svimmar.

I måndags började vi ringträna, det var första kursen för hösten och dunderkul sa Timell. Eftersom det bara var valpar så tog vi det lugnt och tränade bara en timme, sen hamburgare tillsammans med Sophie. Avhandlade inrikespolitiken i Chile, intressant ämne och världsproblemen löstes raskt. Sen åkte vi hem för att sova, men han uppförde sig nästan exemplariskt precis som väntat. Men vi ska ha roligt, ingen kadaverdisiplin här inte.

Utanför blåser det hårda vindar och är mörkt som i en säck, Timell brukar inte vara så glad åt det. Han kommer snabbt tillbaka in och säger; 

- Matte, jag behöver inte gå ut om du inte vill följa med. Kan bajsa inne jag serru, det går alldeles utmärkt.

Jag tror att det är så han säger för det har hänt. Jag får nog dra något gammalt, men varmt över mig och följa med ut.

Sen drar jag täcket över skallen och somnar in, mysigt för imorgon är en ny trimdag för Kronstrandskan som just nu tycker att allt är som det ska. Har nog ett väldigt bra liv när det kommer till kritan. 

Måste komma ihåg att beställa tid för att sätta på vinterdäcken, det är ju mitten av oktober snart. Det fanns inga flygtider som funkar så Felix och jag får köra bil till pappas begravning. Tur att han följer med och skippar kräftskivan, jag behöver honom känner jag. Lite nytta får man väl lov att ha av sina barn. 

Tänk, snart är det november, är det den mest hatade månaden på året. Jag tycker inte det, nix nu ger jag mig. Natti  


  

Av Yvonne - 3 oktober 2010 23:02

Var det inte så att man skulle "helga vilodagen" eller har jag fattat helt fel. Finns det något som heter så förresten.

Nu är det ju så att speciellt kyrklig och troende är jag inte, men jag tycker det kan vara bra att utnyttja saker och ting, typ gamla traditioner och liknande för egen vinning, så att säga.

Funderade starkt på att hävda min rätt att få fortsätta lata mig genom att hänvisa till ovanstående citat om vilodagen. Efter att ha lyssnat en stund på makens genomgång om vårt försummade hem bestämde jag mig dock för att inte säga något. Som den kloka kvinna/hustru jag är plockade jag snällt fram mitt blommiga förkläde och började städa. 

Jo, det är sant allt utom det blommiga förklädet, jag har inget, men erkänn att det lät fint. 

Jag plockade fram dammsugaren och slängde ut skäggen i hagen. Sen åkte en massa annat ut också, järnplåtar vad jag kan röja när det behövs, ska man nu förstöra sin söndag är det lika bra att göra det med besked. För Timell var det första gången i hagen, ganska kul tyckte han, en timme eller så. Under den tiden skällde han ut vår japanske granne som ägnade tid åt att städa skogen, upprörande tyckte hundarna. 

Sen ville han in, men si det går inte här ska dammsugas och torkas golv och dammas och, och, och....herregu´hur mycket tråkiga saker finns det som måste göras egentligen. Hur många som helst onekligen.

Jag torkade faktiskt listerna också, råkade kolla dom lite närmare och det var ingen rolig historia, så..  

Nåja, nu är huset rent igen, och nu måste jag faktiskt börja leta lite nya mattor. Hösten är ju inte den renaste årstiden direkt och det finns vissa i den här familjen som drar in kvistar, löv, mossa, bark, gamla äpplen och diverse annan skit (urschäkta språket), jag nämner inga namn, bäst så.  

Sen är det bara att vänta på att dom där eländiga löven, ack så vackra just nu, ska falla ner på min gräsmatta för att sedan transporteras in i mitt hem. Inte av mig måste jag noggrant poängtera, nej jag har skaffat mig egna "draindyngadrängar" och oj så skoj det är.

För man står ju här, i sitt nystädade hem som doftar av diverse rengöringsmedel och känner sig ganska nöjd med dagens slit.

Då kommer gänget, med Timell i täten;

- Ok grabbar, jag först, mot maten!!!

- Va, dom har glömt den, jag letar i soffan, follow me!

Full fart framåt och efter kommer stickor, strån, fallna löv osv.

Jamen, det var ju rent för en stund sen och titta så roliga dom är när dom kommer på det där sättet, dom små liven. Kraschar lite i munnen, kan det vara emaljen tro?

Gulliga tasspår också, på det mörka golvet i vardagsrummet, lätt att torka av igen, inga problem.  

Visst är det härligt med barn och djur, jag menar vad skulle man göra om man inte hade dom.

Ligga i soffan och äta praliner, dricka ett glas vin, se en bra film, sova lite, fnula runt lite i godan ro eller tro.......

Nix, blir inge´av me´de´inte, får fortsätta svabba golv och stoppa näsan i nybadade hundpälsar. Man får väl helt enkelt borsta av fötterna innan man går och lägger sig, så svårt är det ju inte.

Man kanske ska köpa en liten fotborste att ha på sitt sängbord, isch så fånigt det blev. Tror att det är time att dra ner nattmössan.


Sen vill jag faktiskt skicka en liten hälsning till alla mina kära vänner, så skönt att ni finns därute. Kram på er, ingen nämnd ingen glömd. 



Hade jag nu inte varit tvungen att städa kanske jag hade dragit en druttelutt från den här boken. Nu blev det inget av med det.


     

Va, i allsin dar ska du med den bilden till sa min syster i kyrkan, dopet ni vet. Tja, vem vet men den gjorde sig ganska bra här, eller??






Av Yvonne - 2 oktober 2010 22:29

Nu var'e dags och tänka igenom vad man ska skriva om, eller så kan man göra som vanligt. Bara låta det gå mao.

Det blev lite fel idag och jag var (lite) tvungen att arbeta, inget fel men jag trodde att jag planerat in lite ledighet. Två hundar och sen gick jag in på Ica och handlade, tyvärr var jag hungrig så det blev lite mer än jag planerat. Nu är det så att jag gillar att handla, men som regel brukar jag vara något så när "ickehungrig". Nu lastade jag ner lite kräftor, färsk pasta, mozarella (buffelmjölk) proccutto och lite annat smått och gott för, ooops kronor!! Asch då, man måste välan få kosta på sig lite, jag har ju gjort mig förtjänt av det. Det kostar att hålla sig på toppen, eller hur var det nu igen??

Nåja, som sagt livet trillar på och nu är det ju höst igen, gissa om jag älskar den årstiden, samtidigt som jag gillar vintern, våren och sommaren. Det gäller väl att tycka om att leva i häret och nuet (ha ha, nu var jag vitsig). Men om man tänker på hur förgängligt livet är, så är det bäst att leva nu, imorgon kan det som sagt vara för sent.

En annan sak, det känns riktigt skönt att kunna skylla sin obeslutsamhet på sitt stjärtecken, som våg är det som sagt helt ok att vara velig. Därför har följande problem uppstått:

  • Har tre par linser som jag provat under ett par veckor. VilketKis par ska jag välja och vad var det för skillnad nu igen.
  • Bör kolla lite utställningar,inoff som träning för Timell. När ska jag göra det, imorgon eller??er
  • Måste städa mina datorer, vilken bör jag ta först tro?
  • Det är faktiskt hög tid för lite shopping av kläder och skor. Som sagt, jag gillar hösten med det krävs lite varmare klädsel Tack och lov, annars hade det ju inte funnits någon anledning att shoppa. Men var ska jag göra det, Kista, stan, Enköping...näe förresten det är för litet. Kanske Västerås??
  • Höll på att glömma, går ut och ska äta, kan inte beställa först eftersom någon kan beställa något som är godare än det jag äter. Hemska tanke....

Så, det blir till att fundera vidare en stund eller två, man får inte förhasta sig. Då kan det bli fel.


Cirkus Timell, forts.

Morgonen börjar som vanligt, från noll till hundra på nollkommanixsekunder. Dvs från djupt sovande med alla fyra tassar i vädret står han mitt på köksmattan och skriker:

-Kissnödig, fort jag är kissnödig.

Tar på mig den ljungrosa och vinglar ut, sätter på mig något på fötterna, det kan vara mina skor eller makens, spelar roll. Det är ju faktiskt lite kallt ute nu på mornarna. Öppnar dörren i sista sekunden och blir nästan omkullsprungen av tre tävlande hundar:

- Sist ut får inte sova i fotöljen, yipeeeee!!!

Timell kommer in för sjuttiofjärde gången den här veckan med 30 meter bark, vem i hela friden har barkat av sina träd och slängt det så att min hund hittar det. 

Livet är en fest, det epitetet (fina ord jag kan) stämmer precis in på min lille pest. Hans liv är en fest och faktiskt, mitt i festen stannar han upp, hoppar upp i soffan, snurrar runt, viker in alla fyra benen samtidigt och sooooooomnar. Han är för söt när han sover och idag har han klippt sin klor för första gången, nja inte första gången han klipper klorna men första gången han inte försöker bita mig. Stor och snäll vovve nu, sirru.

Det var inget bitande, gnällande eller andra du

mheter hos familjen i gröna huset idag. Kan det bero på ny klotång eller?? 

Förresten var det kanske inte riktigt fritt från beprövade metoder för att slippa ifrån det hela. 

Mollberg; oj, mamsen min allra käraste ägodel, är du verkligen säker på att jag kommer att överleva. Matte, matte är det här verkligen nödvändigt, du jag lägger skägget över tassen och så glömmer vi det hela.

Va, jaha inte det, suck, dåså. Jag kommer att döööööhöö. Tack för den här tiden, alla mina vänner.

Är du klar, va är det här, ooooh, jag lever hurra tänka sig.

Vadå, sjåpig, jag??? Nu förstår jag inte vad du menar, hum, hum i humlegården.

Imorgon år en ny dag och vi fortsätter att leva i den också, sov gott och ha det bra önskar lilla häxan. Tjineling  


     




Av Yvonne - 30 september 2010 23:06

Det blev rejält med pisk av Mollberg direkt på morgonen, inte vet jag vad som hände men svårt att inte ingripa. 

Timell skrek, krafsar sig på nosen, sätter sig långt från oss och ser alldeles fullständigt bedrövad ut. Min tolkning naturligtvis och då blir den ju så mänsklig, konstigt nog.  Jag tror dock att Mollberg vet bäst, han får nog fortsätta fostra den lille tyrannen, det blir nog bäst så.

Jag fortsätter att titta på kulturprogrammet "Rock of love" där Bret Michels från Poison ska försöka hitta den rätta, för tredje gången. Dom ska gilla musik, rocklivet, vara sexiga (naturligtvis), läckra, välklädda och vadmer, hmmm, smarta kanske.   

Undrar varför jag tittar på det skitprogrammet?

När jag kommer på något bra svar återkommer jag, eller ska man kalla det en ursäkt kanske.  

Sen, om vi återvänder till en något tilltufsad valp, kan jag väl säga att det inte tog så lång tid innan allt var på banan igen, som vanligt mao. Hopp, skutt, skäll osv.

Igår fick Timell ett "nygammalt" koppel, ett arv från "farbror" Fransson, för det är så att i Viksjö måste man gå i koppel.

Uppsträckt och lite stolt gick han mellan grabbarna och ibland slank det ut ett litet "voff" och alla vi som har hundar vet ju vad det betyder.

I den situationen då;

- Titta på mig, jag är stor och har ett riktigt koppel, visst är jag fin!! 

Han vände sig om och sa; eller hur matte, visst är jag duktig. Sen gick vi in och jobbade, vissa av oss då. Resten knaprade sk "tjurmuskel" och bara för att förtydliga det hela så gillar inte jag tjurmuskel, så det så.


Inatt får jag ta fullmånen till hjälp för att tänka lite. Får nog ta täcket och lägga mig i soffan och titta på någon gammal film eller dylikt. Igår ringde min bror och talade om att pappa närmade sig slutet och idag somnade han i lugnt och stilla. Jag kommer alltid att minnas min pappa med värme och glädje och mitt liv går vidare. 

  

Av Yvonne - 29 september 2010 23:26

Man kan vara glad på många olika sätt, eller hur?

Timell, snart 5 månader:

- spring, spring, hopp, hopp. Titta matte, jag har hittat 15 meter bark, , visst är jag duktig!

- spring, spring, hopp, hopp. Titta, titta, matte jag har hittat ett ruttet äpple och den kommer med tvestjärt. Är den död, inte, då äter jag opp den!!

- spring, spring, hopp, hopp, skutt, skutt. Matte, matte, jag har hittat något i din stol, Nyman och jag kan dra i den. Hmm, jasså inte, heter det BH aha.....

- Matte, matte här är din sko, kul va?

- Hopp, hopp, skutt, skutt, spring, spring som en galning osv.

Men;

- Snälla matte, jag törs inte gå ut själv, det är möööörkt. Jag kanske kan kissa på golvet istället.

- Nehepp, inte det, kan du följa snälla. Annars kissar jag här istället, eller kanske på ljusa mattan i gästrummet. Vänta lite, kommer strax så kan vi leka, leka, leka.

Som den kloka matte jag ändå är, så räddar jag den ljusa mattan och lyfter ut min ulltott och följer med ut i mörkret, och då:

- Kolla matte, kolla, kolla, kolla. Jag har hittat något jättekul, slemmigt och gott.

Suck, undrar när denna enorma glädje över äckliga och skitiga saker lägger sig, en aning iaf. Jag får väl hålla ut ett tag till, tråkigt har vi inte.

Men om man nu suttit snäll och tyst i hagen på mattes jobb så måste man ju göra av med sin energi, det får man ju förstå. Påminn mig om att jag inte ska pussa honom på ett par månader, eller kan det vara försent. Tja, man får väl leva lite spännande ett par år, han lugnar väl ner sig vad det lider, om typ tio år eller så.

Just nu är klockan jättesent och gissa vem som fallit ihop och sover så sött så sött. Nu gäller det att smyga i säng, för imorgon bitti kommer någon, nivetvem, att hoppa på grinden så att det brakar och tjoa:

-Hallåååå, jag är vaken.....hungrig, kissnödig. Hallå, vemsom helst, det är dags att ta hand om mig.

Mollberg ser generad ut och Nyman vill inte riktigt vakna, men vi har en bebis i huset. Kalla fakta och han heter Timell, just nu nicknamed: Tarmen. Jag har anmält till Växjö, spännande ska´re bli.

Jag undrar om jag ska sova en liten stund innan turbomonstret vaknar. Men först pussar jag lite, lite på honom, för han är ju så gossig och en alldeles härlig liten hund.   Full fart framåt, det finns ju trots allt andra i den här familjen som har det. Full fart alltså, framåt som alltid.

Fullt ös, Hedenhös, min favvobok en gång i tiden...


  




Skapa flashcards