Snäääälla matte, nu måste jag få gå ut...

Det är Nyman som ber, för han gör nämligen inte nr 2 på tomten, nix det går inte.

Själv är jag trög som olja i en vintervak (tror jag iaf) har sovit urdåligt inatt och det slutade i soffan med en taskig film från medeletiden. Sånt kan ju få vem som helst att somna.

Så det var bara att stampa ut i naturen för att göda den lite, med hundbajs då menar jag.

Själv går i tankar och funderingar om hur jag  ska försöka komma undan en del "fyskämsgrejor" som måste göras,

Inser att det är kört, dom måste göras nu annars kostar det, har så mycket annat som kostar så den här får jag försöka undvika.

Hälsar på en engelsman med ryggsäck som vandrar upplandsleden med tung ryggsäck, har han ingen bil stackarn.

Kånkar tillräckligt på utställningarna,och varje gång undrar man ju varför man gör det, om och om igen.

Kanske är det samma sak för engelsmannen med ryggsäcken på väg ner till slottet, glömde att fråga honom.

Men nu har jag hamnat på ett sidospår eller sidostig kanske, jag är ju i skogen på promenad med nödiga hundar. 

Timell springer ju omkring i 150, upp och ner, hit och dit, full fart tillbaka och säger;

- Kom nu mamsen, vi har bråttom att uppleva en massa saker, nu på en gång, kom kom, fort fort....

..och då såg jag dom, en hel hoper som ringlade mitt på stigen.

Jag är inte direkt rädd för ormar, och brukar handla lugnt och metodiskt när det händer saker. Vill inte åka till veterinären på en söndag och så får man ju behålla en viss värdighet.

Därför, vrålade jag hysteriskt så att hundarna stannade av pur förvåning, sprang framåt och försökte få tag i Mollberg som var alldeles för nöra och höll på att lägga sig rakt i högen pga att en galen människa kommer rusande och skriker (jag).

 Lyckades få undan alla tre utan att någon blev biten, trots att dom små giftiga typerna hade intagit position försvar.

Ja, tur att man behåller sitt lugn och inte överdramatiserar situationen, blir man hysterisk går det ju oftast på tok, host   

Glömde fota dom små liven kom jag på, men sen jagade vi upp ett rådjur och så fick en kissepisse på avvägar söka skydd i ett bra träd.

- Inget går upp mot en bra kattjakt, eller hur mamsen?? (Timell med glad tunga som hänger ut på sidan) Nu har vi allt haft kul, eller hur? Flås, flås, flämt, flämt.

Tur att jag har hundarna annars skulle jag bara ligga på sofflocket, äta praliner och titta på dåliga filmer.

Jag skulle aldrig behöva kånka och dra grejor på utställningar, prata ihjäl alla som befinner sig i närheten, försöka sätta upp tältet utan att förlora ansiktet allt för mycket osv osv.

 Isch, så tråkigt det lät, nu ska jag ta tag i det jag försöker undvika.