Han stod och spanade, uppsträckt, alert och supervacker, tyckte jag.

Precis så där som man vill få till i utställningsringen. Inte för att jag direkt vet exakt hur en irländsk terrier ska se ut, standardmässigt menar jag. Men en vacker hund är en vacker hund och det kan jag se.

Irländsk terrier har inte tillhört mina favoriter, snarare tvärt om faktiskt.

Jag kände Emma för länge sen, en elak, bortskämd och lömsk irländsk terrier som tuggade på folk och fä dag ut och dag in. Hennes matte var så mesig så hon borde inte ens ha ett marsvin (uttrycket stulet av en vän ), alltså en perfekt terrierägare. Eller hur??? 

Emma styrde med järntass, tills vi möttes då förstås, på jobbet för hon var kontorshund.

Det var på den tiden när folk rökte inne utan att ta hänsyn och var någon allergisk fick han/hon stänga in sig på sitt eget rum och nysa och snörvla i lugn och ro.

Ack ja, själv är jag ganska nöjd med att slippa röklukten i håret.

Som sagt, vi var två hundmänniskor på jobbet varav den ena talade om för Emma, att biter du mig är du en död hund (inte jag).

Den andra, dvs jag lyfte bort henne från kakbordet i nackskinnet med ungefär samma hot, "du är en död vovve".

Skithundens matte talade om för oss att så fick vi inte göra för då kunde Emma bita oss.

Visst sa vi, och då är hon en död hund, Emma satt bredvid och lyssnade och sa;

- Så är det matte, jag blir en död hund.

Alltså, Emma var lömsk, bortskämd och elak, men inte dum. Hon höll sig på mattan, men tuggade vidare på våra mer mesiga arbetskamrater, men det är en annan historia.

Pga Emma har jag inte haft några högre tankar om den rasen, otrevlig...jepp  

Men man är völ inte sämre än att man kan ändra sig, ser fortfarande den vackre hannen framför mig och så trimmar jag Isa och hon är ingen Emma hon. Jag har bestämt mig för att from nu gillar jag verkligen irländsk terrier. Finns faktiskt en till som trimmar sig hos mig, go´som guld, det lilla livet.

Det gör ju inget att dom är lättrimmade också, tänk så bra det kan bli.  

Förresten, på fredag åker grabbsen och jag till Borås, tillsammans med L8 och Carro. Kanske blir det en vettig debattartikel skriven då, hmm undrar just hur det känns att göra något vettigt.

Vi får se, ha det skönt i värmen så länge.  

 Inge´märkvärdigt utan bara ett litet runt bord med två stolar, ska stå utanför yttrdörren och där ska jag sitta och njuta av solen och av något gott i ett glas, eller en kopp för den delen.

Beror väl på vilken tid och dag det är, eller humör eller det kanske finns någo annan bra u´schäkt...

Nåja, det var inte det jag skulle berätta om utan om min vånda... Såhär är det;

Vi  var och kollade på¨just en sån där lite grupp, fast stolarna var lite fel så vi sa att, nej dom ville vi inte ha och bordet var lite för rangligt osv.

Säljaren visste precis vad vi ville ha och sa att han skulle beställa bord och stolar så kunde vi komma in och titta i veckan, eller skulle han kanske ringa oss/mig.

- Ja, ja tänkte jag, kan du välan göra och tänkte inte mer på det, jag vill ju absolut inte ha något bord som står och vinglar på tre ben, det räcker om en vinglar det behövs inte fler i det här huset tack så mycket.

Finns ju andra som kommer farande med blixtens hastighet så bordet måste vara stadigt, så stadigt det nu går alltså.

Hmm, kanske ska man skruva fast eländet,    en tanke bara.  

Hur som helst, idag ringde han och sa att mitt bord hade kommit,   hade jag beställt den där eländiga gruppen???

Så, vad göra??? Nu måste jag krångla mig ur det här, frågan är bara hur 

Får väl sova på saken och kommer troligtvis att drömma om skiten, f´låt ordvalet.

Kommer antagligen att drömma något jättekonstigt och så får jag väl åka och

titta på stolarna, säga att man sitter illa och sen åka vidare i god fart.    

Så får det nog bli.

Just nu är det hög tid att uppsöka drömmarnas rike, och jag hoppas att jag inte drömmer om någon resa, det är så jobbigt för jag kommer aldrig iväg.

Halvvägs till Arlanda upptäcker jag att mitt bagage står kvar hemma, eller att jag glömt ta på mig kläder och alla tittar konstigt på mig. 

Eller, så ramlar jag ur planet i luften, kittlar vansinnigt i magen och så vaknar jag dösvettig och måste flytta ur sängen för den är alldeles blöt och jag har snurrat in mig i sängkläderna.

Så säger dom att man ska vila på nätterna, det är kanske bättre att jag vilar vaken när jag befinner mig i en sån här period.

Jag är periodare av konstiga drömmar nämnligen, fast ganska kul har jag faktiskt, tro mig. Att vakna av att man skrattar är ganska okej.

Nu blev det en sån här konstig funderarblogg igen, suss gott