När något är försvunnet i det här huset börjar man leta i munnen på Timell. Det finns stora chanser att man hittar prylen redan där, 99% av gångerna skulle jag nog kunna säga. Ibland undrar jag om jag ska uppmuntra beteendet och lära honom gå till tvättstugan och spotta ut grejorna där. Men troligtvis skulle han bara byta ut trosorna mot en bh eller kalsong som han glad i hågen skuttar ut i trädgården med, i bästa fall alltså.

En vacker dag kommer väl grannen med, vad det nu kan vara. Ack ja, imorse vaknade jag med huvudvärk men gå ut och kissa måste man iaf, ja inte jag då men dörren ska öppnas och ut vrålskuttar tre skägg och skäller ut skatorna som sitter där och tar igen sig.

Jag själv vinglade in igen för att göra mitt och sen ut i köket för att fixa hundmaten, inge fusk här inte. Som sagt, efter ett gäng tabletter somnade jag i soffan och vaknade framåt eftermiddagen med en tass på halsen.Tassägaren stod och glodde ner på mig och sa;

- och hur länge har du tänkt dig ligga här och sova medan jag har tråkigt och faktiskt är jag lite promenadsugen.

Att klä på sig är inte heller det lättaste i det här huset längre, tiderna har förändrats. Jag har kommit på att om man lägger grejorna i ordning på handfatet och sen försöker man kasta på sig kläderna så fort det bara går, brukar jag hinna till jeansen innan det är kört. Jag menar han är ju en liten hund men han jobbar på ganska bra med det han når. På ingen tid alls hinner han hugga tag i det tomma benet, det andra håller jag på att få ner mitt ben i, snurra ett par varv och sen dra, jag har ingen bra balans så är det. 

Strumporna eller strumpan hinner jag få på mig sen blir det till att jaga ikapp och ta tillbaka den andra. Under tiden hinner han sno min ena sko, hämtar tillbaka den med den andra under armen. Har jag lite tur får jag på mig båda men sen måste jag böja mig ner för att knyta och då hoppar han, drar i skosnöret, biter mig i näsan, drar i håret.

När jag till slut blir lite less och ryter, stannar han upp och tittar;

- gu´vilken tråkig ton du använder, här är man glad och lättsam och försöker leka. Kan du skynda på lite så vi kommer iväg, eller...?   

Kan ibland fundera över varför man utsätter sig för detta gång på gång, jag menar:

• Dom kissar och bajsar överallt de första veckorna.
• Dom tuggar på mattfransar, helst de dyraste
• Ratar de gamla skorna för att istället ge sig på de nyinköpta vinterstövlarna.
• Stjäl och gömmer saker så att man håller på att bli tokig
• Får glädjefnatt och springer runt huset varv efter varv då man har som mest bråttom
• Skriker högt på morgonen för att magen är tom och man är kissnödig. Jag vet inte vilket som kommer först.
• Är i vägen hela tiden...
• Hittar all möjlig skit som måste smakas på
• osv osv

Sist men inte minst, allt detta betalar man för, man kan inte vara riktigt klok, eller ... Strunt samma, jag vet att jag kommer att göra det igen och igen och...för jag vill inte vara utan mina pälsmonster. Nu ska jag väl inte dra alla över en kam  i det här huset finns ett pälsmonster och två välartade skägg, så det så. Även om Mollberg börjar se lite luggsliten ut och jag inser att det är time för lite pälsvård. Snart eré utställning igen, två små inoff som träning för Timell och sen åker vi till Växjö, ska bli riktigt trevligt. 

Men först ska jag sova lite och imorgon blir det inköpsrunda på stan, utanför stan, lite här och där tror jag, och så ska vintertassarna på bilen. Ska ju köra upp till Umeå nästa lördag, det blir 140 mil över dagen, undrar om sonen tänker sova hela vägen, han är ganska bra på det. Sätter sig i bilen, proppar igen öronen (konstigt!) och somnar. Jag får väl ladda med kaffe och talbok så blir det bra. 

Tjingeling alla, imorgon är det en ny underbar måndag, jag är ledig si!!  

Husse, jag har nycklarna till Porschen!!!

Blev bara skogspromenad, ingen sväng i fina bilen.