Alla inlägg under oktober 2010

Av Yvonne - 27 oktober 2010 22:18

Alltså, jag säger bara det, nu går det undan om en sisådär 30 år så får jag nog allt på plats och iordning.

Jag har ju trots allt letat fram en oljemålning jag fick för massor av år sedan, fått den inramad och hängt upp den i gästrummet. Tog kanske 10+½år. Det där halva året var när jag lämnade in duken som skulle spännas upp och ramas in.

Visst låter det proffsigt, men det var exakt så han sa, jeppen som tog emot den.

Tog kvittot med löfte om att komma och hämta den före semestern. Gick ut ur affären och....poff så var den borta, ur mitt tankebiblotek alltså. Sen blev det diverse "hitochditgrejor" så där som det alltid blir när jag är inblandad men det redde ut sig och taveleländet hänger på väggen där den hör hemma. Blev till och med lite fint  

Sen åkte jag som sagt till Plantagen och köpte blommor till mitt vardagsrum, jag har väldigt sparsamt med blommor där, exakt ingenting. Jag tröttnade på allt gammalt skit jag hade och satt ut dom på verandan, vi skulle renovera ju. Så glömde jag ju att ta in dom innan frosten kom (förförra året talar jag om) så dom dog därute. När jag skriver så här känner jag mig som en mördare. Alla mina 80-talsväxter stora som bara den och omöjliga att placera ut på ett snyggt sätt. Det blev döden på verandan det, undrar om det var humananst (?) eller.

Tja, vaknar ju upp som en kaktus i mitt nästa liv så vet jag vad klockan är slagen.  

Tre stycken mindre växter köpte jag, tillsammans med nya krukor. Sånt tar tid att välja ut när man är Våg, många hann komma och gå innan jag hade bestämt mig vilka jag skulle ha, det är ett elände. Och inte vet jag vad dom heter heller, råkade kasta information och instruktioner så nu lever blommorna farligt, men dom får ett spännande liv här det kan jag gå i god för.   

Sen har jag ju iof tre julkaktusar som jag köpte förra året, till jul då eftersom dom blommade, det var december och jag läste på information och instruktionen i krukorna. Men något har gått fel, det börjar knoppas ordentligt och dom kommer säkert att börja blomma nu i november. Min fråga är då; har dom gått och blivit novemberkaktusar nu?

Bit i den va!!!

Sen till finalen, jag har insett att jag måste ha en sk "gångmatta" fram till verandadörren. Den leder ju ut till friheten och först ut är det som gäller, vilket betyder att man börjar springa på stället för att sedan accellerera och sedan så gott det går bromsa in för att inte krocka med dörren. Ja, hallå, det är inte mig jag pratar om, för trots allt för jag mig med en viss värdighet. Låt gå att man kan öka takten på väg in på ett "ställevisst" men en sådan brådska så att jag måste spärra ut klorna för att kunna stanna, det har jag inte.

Säger bara en sak; Timell!!

Ska jag inte skylla allt på honom för jag hade tänkt på det innan, vi har ju dock ett nytt golv i vardagsrummet. Men när ovan nämnda vovve flyttade in blev det på något sätt mera märkbart. Det är inte många som störtar med huvudet före in i dörren och sedan tittar med anklagande ögon och undrar varför man inte öppnade.

Ursäkta men jag hann inte. Så om man ser det så här, så sparar jag på golvet och hundarnas tassar och ingen behöver braka in i dörren och slå sig. Vete sjutton om dom gör det förresten, märks inte iaf.

Det tog en bra stund att komma fram till att nu köpte jag en matta och ska snart börja oroa mig för om den är snygg nog att passa in. Gör den inte det får jag väl slänga ut den i förrådet e dyl. Den kommer om några dagar, spännande värre.

Så förutom att ha varit upptagen med heminredning har jag skött lite kontorssysslor av det tråkigare slaget, dammsugit, diskat och tvättat. Sen har dygnet inte så många timmar kvar, får ta en sväng ner i bolstret för imorgon är det jobba som gäller. Javisstja, sa visst inte det men jag tog ledigt idag, någon lyx som kommer med att vara egen företagare, den enda tror jag. Suss gott alla!!  


  

Förslag, någon??


  





ANNONS
Av Yvonne - 26 oktober 2010 21:33

Fast det visste jag ju inte när jag vaknade, jag var bara pigg. Jag hade sovit klart och hade dessutom tre glada skägg som studsade runt och sa godmorgon på sitt sätt. Som ni vet, våta pussar, tramp i magen och då blir det bråttom upp och in i badrummet.

Sen tvättade jag skäggen, alltså inte hela hundarna utan skäggen bara, dom har varit ute i skogen lite mycket i år, svamp ni vet, ja i skäggen då.


Åkte till jobbet i strålande solsken, synd att jag inte kan vara ute hela dagen. Men jag piper ju ut med hundarna lite då och då under dagen, kunde jag inte när jag jobbade på kontor, telefon och sånt som man inte kan lämna, hundarna fick inte vara där osv. Kunde ha högklackat dock....  Viktigt!!

Nu ska jag inte skämta för mycket om högklackade skor, för jag äääälskar sånt. Inser att dom inte är så sköna att ha i trimmet eller när man badar någon som bestämmer sig för att skaka av sig precis innan man hinner undan. Undrar hur många liter en hundpäls innehåller, man blir bra blöt i alla fall.

Fina skor tål inte sånt, men är det så att längtan efter sådana blir för stor får jag väl börja på kontor igen.........INTE, skojade bara.

Jag har ett par stycken i garderoben som jag kan trippa omkring i när jag känner för det, ska köpa små fina lådor på Ikea så dom får ligga fint, skorna alltså.  Iof så finns det ju jättesnygga platta skor, så.....

Man ska ju inte ge upp för minsta lilla motgång.


  


Dagens Timell:

Har lekt med dom andra hundarna på trimmet i Märsta, så roligt att springa, springa, springa....mycket och fort. Sen mat och vila.

Vad ska man då göra när man kommer hem, jo då hoppar man på Mollberg, inte en men två gånger. Ingen bra idé alls, så nu har man dragit sig tillbaka till soffan, en bra bit från ovan nämnda. Kallas för säkerhetsavstånd.


Dagens Nyman:

Har tröttnat på Timell och vill inte vara i samma hage som honom på trimmet. Anne och Carina räddar samt mycket goss och kramar, då får man ju stå ut med en del. Tar det som den lugna stabila man man är.


  


Dagens Mollberg:

Tja, inga konstigheter här inte, har spöat Timell två gånger, nån ordning får det faktiskt vara. Blev ganska trött så nu vilas det i soffan, lugnt och avslappnat. 


Så, då är dagens rapport fullständig, ska hoppa in i duschen och spola av mig all päls jag släpar med mig. Var inne och handlade i vår lilla affär och på vägen ut såg jag en lagom stor pälshög på golvet. Måste ha ramlat av mig, ingen annan går omkring med sånt på jacka och brallor. Livet är för härligt eller hur och så har jag skrivit om absolut ingenting igen.

Tjingeling i natten.    





ANNONS
Av Yvonne - 25 oktober 2010 21:44

Frukosten i morse var lite fattig, brödet var nästan slut så det blev en skalk med ost på samt ägg och te. Sen glömde jag lunchen hemma, hann inte eller kanske orkade jag inte springa och köpa något, såå tom mage ett tag till.

Det blev MacDonalds drive through efter jobbet och sen kaffe på Preem, det är bättre än MacDonaldskaffet. 

Balanserade ut kaffet till bilen, hade ju lite till att bära på men går inte in på det här och nu. Det kan hållas emot mig och sånt måste man ju passa sig för.

Nåja, väl framme med allt kaffe i behåll upptäckte jag en man som "strök" runt min bil, något bekant över figuren eller var det uniformen tro??

Blink, blink = öppen bil

- Jaha du, sa uniformen.

- Något fel, frågade jag.

- Så det vet du inte, sa uniformen igen.

- Näe, och med tanke på uniformens utseende gällde det att hålla sig på mattan, rejält också.

- Du har stått här i 11 minuter utan att lägga upp P-skivan!!! Sen gick du!!!

- Jag blev så kissnödig förstår du.

- Hmmmfff, åk nu.

Så tack och bock så mycket snälla P-Nisse, visste ju att det var något bekant med uniformen.  


Så var det ringträning med Timell i SKK-garaget och då blir han ju så glad. Och, trots att det snurrar massor i det lilla huvudet så är han urduktig. Förutom att han går riktigt bra hinner han med att ta med sig allt skräp som finns i hans väg. Så ibland bär han gammalt papper, en ask, en liten kvist eller som idag när någon som gick före oss till hans stora lycka, kräkts lite.

Påminn mig om att jag inte ska pussa den hunden på ett tag.

I bilen hem tänkte jag, att så lite det behövdes för att göra mig på gott humör igen. Dvs mina hundar, ringträningen och prat om utställningar,och mina hundkompisar, tänka sig.

På söndag åker vi till Köping och tränar på en liten utställning, jättekul tycker vi båda. Jodå, han viftade på svansen när jag frågade, så det så. Nu avslutar vi dagen som kallas måndag och går och nannar lite innan dagen tisdag tager sin början. Natti natt  


  


Sally, ska vi leka lite??

  


Har aldrig skrutit med att jag är någon fotograf direkt.


  

Sallyrumpa och Timellrumpa, vad mer kan man begära. Dom fastnade på bild iaf





Av Yvonne - 24 oktober 2010 19:24

Igår kom sonen med flickvän på middag, kantarellsoppa enligt önskemål och så en massa prat. Vi hamnade i paltkoma allihop men jag verkar inte ha kommit ur den än. Hade tänkt göra en massa saker som legat och väntat på åtgärder men inte ett skit blev gjort.

Har plockat lite päls av Timell och det kanske inte var så bra med tanke på att jag tänkt ställa honom på någon liten utställning i Köping. Så nu blir det till att "åtgärda" just den saken iaf. Han är lite mjuk just nu så jag får väl ge mig på med ullkammen, glad han kommer att bli, he he.

Tog ledigt torsdag och fredag för att vila och det så blev det ju faktiskt, men imorgon är det ny arbetsvecka och back to normal. 

Det blir många snuzzrar den här veckan, och så får jag nog ta mig i kragen och fixa mina egna också, just nu är det lite skomakarn´s barn.

I fredags kom den första snön, lite lätt tycker jag. Stämde inte alls med bilderna från nätet, fast jag var ju inte ute på vägarna jag och halkade. Tog mig en promenad jag och som sagt den där koman hade nog kommit lite tidigare om jag nu tänker till, för jag kommer inte ihåg om jag gjorde någon nytta? Jag köpte dock en kaffe latte nere vid slottet och den gjorde mig glad och nöjd, kan man räkna det till det där "göranyttagrejen", sen gick vi hem i solskenet jag och hundarna.

Idag blev det inte lika mysigt, med regnglopp i huvudet och tre våta, lortiga hundar, samt då 12 tassar att torka.

Men innan vi kom till hemgång och torkning hade jag/vi lektion 1 "läraTimellvetahut" dvs gå förbi andra hundar utan att skrika, gapa, tjuta och göra utfall.

Tänk så stukad man kan se ut, men hej hopp det är glömt inom 20 sekunder och sen kan man väl börja galoppera kors och tvärs över vägen.

Lektion 2, alltid gå på vänstra sidan, ALLTID, PUNKT...

Ack ja, nackskinnet, bära tillbaka igen osv och så tittar den lille söte hunden liten stukat på mig igen, sisådär 20 sekunder sen galopperar han vidare, hepp!!

Men, han lär sig, han lär sig och han är ju himla gullig när han vänder sig om och tittar och säger:

- Titta matte, visst är jag duktig nu??

Hinner jag bada honom innan miss Marple tro?

Det gör jag nog om jag sätter fart, här och nu!!!!

    

  

Om man skyndar sig så fastnar han, på bild alltså.


  

  

När jag skulle knäppa stod dom här, alla tre.....


  

Vi gick förbi slottet och här fixade man fasaden. Blir spökena störda tro?


Av Yvonne - 20 oktober 2010 23:13

Jag måste ta det lugnt nu, usch så mycket tankar som snurrar i huvudet. Mer än vanligt faktiskt, snurr alltså.

Egentligen skulle jag ha åkt till Sunne den här helgen, men måste skjuta upp det lite. Jag tog mig en ordentlig funderare eftersom jag älskar att åka dit. Men jag valde att försöka vara lite klok, det händer inte ofta, jag vet men man kan slå sig själv med häpnad. Jag hoppas Sunne står kvar så jag får komma dit snart, ett underbart litet ställe och vackert så man kan bli religiös, nästan. Fast nu har jag bestämt mig för att religiös tänker jag inte bli, då kan jag ju inte åka till Sunne och dricka vin. Jag väntar tills jag blir gammal, har hört att det heter så, ni vet; när Fan blir gammal blir han/hon religiös.

Men jag måste få vila en helg eller två, sen är det ju full fart igen, som vanligt allts, mitt motto: fort, ofta och mycket. Men som jag har upptäckt kan även jag få slå till bromsen lite. Så jag får väl göra det då, ett tag, en stund eller så.

Dom hotar på TV, med snö men som sagt, snön träffade jag på redan förra helgen så det var ingen nyhet, men det börjar bli kallt på riktigt nu. Fnattade ut i trim/gästrummet för att hämta min nya klippmaskin som jag måste beundra lite och som vanligt när man springer ut en snabbis har man för lite kläder på sig.

Vem orkar ta på sig jacka när man bara ska springa några meter t/r.

Inte jag men attan vad man hinner frysa på den korta biten.

Låste upp dörren, lastade mig in (lite kallt där med) och så ut igen med en j---a fart och vad händer då?

Efter mycket visslande och ropande kom jag på att jag kanske hade låst in en av hundarna. Dom följer ju med och Nyman kan vara lite långsam ibland, han såg lite olycklig ut när jag öppnade, fick pussa och be om ursäkt.

Det är ju inte första och säkert inte sista gången jag gör detta, tror inte att det kommer att drabba Timell. Han är ingen tystlåten och timid individ direkt, han skriker och vrålar så fort något går åt pipsvängen, ganska ofta mao.

Han springer, hoppar, skäller, biter, stjäl allt mellan himmel och jord. Han leker hela havet stormar från morgon till kväll.

Sen......viker han ihop alla fyra benen på en nanosekund och somnar på vägen ner. Även han måste sova någon gång, en halvtimme eller så, det gäller ju att hämta krafter till nästa omgång och vi pustar ut.

Maken till jycke får man leta efter och jag är så lycklig att jag fått honom.

Nu mina vänner, ska jag sätta mig och räkna pengar. Nähej, inte inkommande, utgående....

Det heter inte så, jag vet men det lät fint i mitt huvud när jag tänkte ut det. Så nu får det stå där, det är ju min blogg. Lev väl alla och tack för alla tankar och hälsningar, sånt hjälper. Puss & kram alla.  

Av Yvonne - 19 oktober 2010 23:05

Om ingenting, för jag känner mig lite trött, dränerad, off eller liknade. Det är svårt att beskriva känslor eller hur?

Jag åkte genom ett underbart vackert och soligt Sverige för att ta farväl av min pappa och Felix morfar i Ånäset utanför Umeå. Underligt, jag hade en känsla av att jag skulle få ett avslut där och då, men så känns det inte. Just nu går jag nog omkring i ett vakuum och jag tror att det tar lite tid att ta sig ur det tillståndet.

Lättsinnig som jag är har jag räknat ut att jag måste få vara ensam ett tag, eller tillsammans med närstående personer för jag orkar inte riktigt känner jag. Det får ta sin lilla tid, har tagit några dagar ledigt och efter mitt tandläkarbesök på torsdag ska jag sova. Det brukar lösa det mesta, att sova menar jag.

Att köra Skokloster Umeå t/r genom ett soligt underbart vacker Sverige är en liten tröst trots att det är 140 mil, typ. Kanske inte så konstigt att man är trött, men man kan ju köpa kaffe latte nästan överallt. På tal om det, kanske ska hoppa i säng och försöka vila för imorgon är det dags för världens roligaste jobb, tack och lov att jag har det. Skoj på jobbet mao. Sen finns det ju gu´bevars mer roligt i mitt liv, Timell bl.a 

Dagens Timell: 

Inget utöver det vanliga;

- Hallå!!! Ta emot, här kommer jag. Åhh, va´roligt 

  

Solig bild från någontans i norra Sverige...


  

Jag sa ju att det är vackert, eller hur?


  

  


Höga kusten


  


På hemvägen

Av Yvonne - 15 oktober 2010 22:00

Har varit lite dålig på att blogga, men just nu känner jag mig en aning låg, inte så att man behöver oroa sig men ändock (hmm, konstigt det ser ut).

Nåja, imorgon åker sonen och jag till Ånäset, pappa ska begravas. Det känns konstigt samtidigt som det känns bra att få ett avslut. 

Känner mig lite fnissig mitt i alltihop när jag tänker på vad han sagt till mig, min bror och hans fru.

- Se för fan till att ni inte sjunger någon psalm på min begravning, då blir jag förbannad, och gräv inte ner mig.

Ok farsan, det blir som du vill, ingen präst, inga psalmer och ingen gravsten. 

Vi garvade åt det de när det begav sig, men till slut kommer vi alla dit och för mig är det viktigt att det blir som han vill.

Lite ogudaktigt men vi har ju aldrig haft någon vidare kontakt uppåt varken pappa eller jag och om jag nu tänker till lite så tror jag att hela släkten består av ett gäng ateister, mer eller mindre.

Vi startar tidigt, kl 04.00 och då ska jag ha släppt släppt ut Timell och grabbarna, kokat kaffe, brett mackor och sist men inte minst bestämt vad jag ska ha på mig. Ack och ve, vilka problem.

Nu släpper jag det, kommer att sakna min älskade pappa men ingen lever för evigt.

Dagens Timell, börjar 05.30 cirkus i dubbel bemärkelse:

Hopp ur korgen, studs och hopp på grinden så att grannen två hus bort vaknar. 

Jag vinglar upp som vanligt, öppnar dörren för morgonkissnödiga hundar.

Någon hänger i morgonrocken.

- Matte, titta på mig, hej matte, kolla kolla jag har hittat din toffel

Hinner inte rädda den utan får gå ut i gräset och hämta densamma. Måste säga att det börjar bli lite lite för kallt att gå barfota.

Timell har kissat och kommer i 150 knyck, hoppar upp och tar toffeln och sticker ut igen, suuuuuck!

Mollberg kommer in med den, sen infinner sig lugnet en stund, typ någon halvtimme eller så.

Har precis slumrat in då det kommer ett stycke hund flygande och landar i min halsgrop så att jag börjar vrålhosta.

- Va kul du låter, vet du jag kom på att jag håller på att svälta ihjäl. Kan jag få min mat nu tror du, kom får du se, jag vet var den står sirru!!

Han dundrar iväg, för det är precis så han gör, här smygs inte. 

På golvet sitter grabbarna Grus i form av Mollberg och Nyman och iaktar det hela och just vid såna här tillfällen ser jag hur nöjda dom är.

Dom tittar på varandra.......och så säger dom.

- Han är ganska ok vid såna här tillfällen, grabben. Sådär fort får har vi aldrig fått upp henne.  

Har funderat lite på detta och i mångt och mycket är vi ganska lika min minste hund och jag. Dom som känner mig vet att jag aldrig öppnat en dörr som vanligt folk och det kanske är lite bokstavsvarning på oss båda. Vilken tur att vi träffade på varandra. Nu måste jag sova för att orka med morgondagen, det blir qualitytime med sonen nästan ett helt dygn.   

Av Yvonne - 11 oktober 2010 21:27

Därför måste vinterdäcken på, inget att snacka om. Sist jag blev stoppad sa den vänlige personen i uniform att framdäcken inte var något som jag behövde spara på.

Idag, min lediga dag, massor att göra bl.a då byta däck och dom låg prydligt lastade i bilen, bara att åka mao.

Nu är det så att det finns tydligen något som heter fälglås, den har alltid legat i mittkonsollen och jag har inte funderat så mycket över den. Nu hade den sista verkstan skruvat sönder den totalt, vilket betyder att mina däck inte gick att byta.

Mot Volvo för att få hjälp;

- Njae, sånt kan du inte få hjälp med förrän nästa vecka.

Förklarade att jag måste ha hjälp, kan inte vänta till nästa vecka, ska åka till Umeå på lördag osv.

En fick han bort och sen slog han handen blodig och gav upp, skruvade sönder något, vi måste nog svetsa, kan inte göra något förrän nästa vecka. Åkte vidare mot nästa Volvo, eller Bra Bil heter det väl.

Följande konversation;

- Har du numret på fälglåset?

- Eeeh, var står det?

- Det följde med när du köpte bilen, kommer med alla nya bilar.

- Köpte bilen begagnad...

- Har du inte det numret tar det mycket längre tid, ser du.

- Gör inget, kan du hjälpa mig att få bort fälglåset så att jag kan byta till vinterdäck, måste gå det gjort.

Liten man kommer ut med små svarta lådor med div hylsor som han provar och provar och provar, skakar på huvudet och säger; nähä det går inte. Det enda man kan göra är att svetsa loss dom.

- Jasså, hur lång tid tar det då?

- Tre timmar per däck..............................

Åker vidare, vad är det här, paniken börjar sprida sig och sen håller jag nog på att bli arg. Jag har inte tid, måste få på vinterdäcken, kan inte köra upp till norra Sverige med blankslitna framdäck.  

Svänger förbi nästa Volvo, ska ut på södra sidan av stan så det finns ju ett par verkstäder kvar. Går igenom dom i huvudet, det gäller ju att hitta dit. 

Traskar in på verkstad nr 3 och rapar upp min historia igen, tänka sig en man under de fyrtio faktiskt, tittar förstående och frågar om jag kan lämna bilen. Det kan jag tyvärr inte  

Han ringer ett samtal, tar mitt bilnummer och nyckeln och sen får jag sitta i solen och dricka kaffe. Redan här fungerar saker och ting bättre än väntat, men dom kommer naturligtvis inte att få bort dom där låsmuttrarna eller vad det nu var dom kallades. Fälglås, varé visst  Ringer han som jag delar morgontidningen med och beklagar mig, har en viss förmåga att låsa mig och bli gnällig när en planerad dag, ledig förvisso, går åt pipsvängen.

- Jag hade verkligen inte tänkt spendera min lediga dag på det här sättet, jag kommer aldrig att få på däcken och hur ska vi då göra? Gnälliga jag i telefonen till min man

Blir tillsagd att ta det lugnt, allt kommer att ordna sig och att jag ska äta lite lunch så blir det nog lite bättre. Då gör jag det, tar det lugnt alltså, lunchen får jag ta senare.

Glömde bort att MacDonalds låg runt hörnet. En aning stressad, trots makens lugnande stämma i telefonen.

Den trevlige och förallandel ganska snygge, välbyggde, stilige mannen kommer tillbaka och frågar om han kan få låna fälglåset (det sabbade) och sen går han, säger något om att han ska kolla i datorn!!?? 

En halvtimme senare återkommer han och meddelar att däcken är bytta, allt är fixat. 

Måste komma ihåg att piffa upp mig lite bättre när jag ska svänga förbi just den Volvoverkstan och köpa olja eller byta glödlampor, dom brukar ju gå med jämna mellanrum, tack o lov. 

Skämt åsido, en liten undran bara, hur kom det sig att man inte kunde fixa det här på dom andra verkstäderna, och hur mycket skulle det ha kostat att "svetsa" bort "låsen". Tre timmar per däck, va  

Sorry gubbar, inga fler affärer, nästa gång åker jag direkt till dom som kan något. 

Ska jag kanske köpa min nya bil där vad det lider...fniss  

Sen åkte jag och gjorde av med lite pengar och trots att jag spenderat en stor del av dagen med att jaga hjälp på Volvo så lyckades jag göra av med några tusenlappar. Vilken tur va, annars hade jag blivit rejält besviken på mig själv, men å andra sidan jag hann inte bli riktigt klar. Ska försöka sätta sprätt på lite till innan veckan tar slut. 

Till sist kan jag bara konstatera att däcken sitter där dom ska, allt gick bra och nu kan snön komma vilken dag som helst  jag är redo. Hmm, undrar var mina vantar ligger och mössan och vinterdojjsen. För nu kommer snart vintern och då slipper man få in en massa torra löv, kvistar och annat smått o gott. Det gäller att vara positiv.

Hej hopp, nu fåré vara stopp!! För idag  

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se