Direktlänk till inlägg 21 september 2010

Lycka är....

Av Yvonne - 21 september 2010 21:56

Jag har gått omkring och funderat över varför man skrattar så, ibland eller alltid.

Träffade för ett par år sedan en man som gått i samma skola som jag, ett par år över då. Idag en distingerad herre med portfölj och kostym och hela kitet, ni vet.

När jag försökte förklara vem jag var gick det tydligen upp en ljus och han sa;

- Jaha, det var du som alltid skrattade och fnissade jämt.

Kändes inte som han uppskattat mitt fnissande direkt, vilket naturligtvis förde mig tillbaka så att jag nästan började fnissa igen.

- Surgubbe!! Näe, jag sa inte det, men jag tänkte.

En annan gång fick jag världens finaste komplimang pga exakt samma sak.

Företaget som just då hade den stora förmånen att ha mig som anställd skulle flytta, då sa hustomten;

- Jag kommer verkligen att sakna ditt glada skratt.

Visst var det gulligt och jag blev jätteglad, fast det var jag visst redan. Nåja, han var nog en liten roligare person än min gamle (!!) skolkamrat som inte förstod sig på skratt och fniss. Jag drev nog den stackars kraken till vansinne emellanåt när han satt och pluggade och vi tjejer bara fnissade och fnissade.

Men idag umgås jag inte med surbubblor i kostymer utan nu finns det bara glada, skrattiga och pratande människor i min närvaro.

Måste dock reservera mig lite, det finns faktiskt en massa trevliga och skrattiga kostymsnubbar också, får nog akta mig för att dra alla över en kam, kom jag just på. Bra va??  

Så var det den här intensiva biten, idag kom jag på mig själv med att prata; för mycket, för ofta, för fort osv med mycket för mycket. Varför kan jag inte vara tyst?? Jag anser mig vara en normalbegåvad människa men trots detta går tungan fortare än hjärnan. Snabb muskel måste det vara, tungan alltså.

En väninna sa att hon ibland pratar så mycket så att hon nästan får fradga i mungiporna. Man får akta sig, det låter inte så bra.

En gång i tiden hade jag en ambition att bli en fin dam, men jag är glad att jag inte klarade av det för jag skulle nog fått tråkigt.

Min mor talade om för mig att fina damer aldrig pratar för mycket, kan det vara så att det är hennes fel att jag faktiskt pratar för mycket. Jag ville helt enkelt inte bli någon dam, troligtvis. Så har jag skyllt lite på henne också.

Tänkte på det när jag häromdagen stod och badade Nisse, sketblöt eftersom han hela tiden la sitt blöta huvud, med blöta öron över mina ben, eller skakade sina blöta lekamen stup i kvarten. Dessutom hade frisyren klappat ihop och mascaran runnit iväg någon annanstans. Inte mycket dam där inte.

Det är en annan sak än en dag på kontoret det.   

Ett litet problem dock, när ska jag använda mina högklackade skor, nu har jag fått problem.

Jag inser att tiden även springer iväg just nu, det är hög tid att släppa ut den växande valpen som numer lyfter på benet, något ostadigt än, men han är på gång.

- Titta på mig, se vad jag kan. Är jag inte duktig matte, matte titta, se här.

Usch, va goa dom är, dom små liven. Och varje dag får jag pussa och gossa med ett antal.

Lycka är: Att varje dag få pussa på en hund

Regnet slår mot rutan och nu ska jag duscha, så att jag inte luktar illa, gräva fram en bra bok och läsa läskiga saker. Det passar sig nu när det är höst. Är det så? Stämmer det med almanackan, eller hur är det?

Äsch, vem bryr sig, ha en härlig vecka i regnet. Livet är bra mysigt ändå nu när vi kan tända ljus, filosofera i månljuset och äta en pralin eller två.

Javisstja, måste kolla var jag ska börja träna nu när jag inte arbetar i stan längre. Ska jag äta praliner hela hösten får jag allt se till att träna lite annars blir jag fet, eller lite rultig iaf.

Tjingeling och ha det bra så länge.   


Sov faktiskt inte, blundade lite bara...gjorde vi.     

 
 
ulla

ulla

21 september 2010 23:03

Du - jag är så himla TRÖTT - jobbar mer än mycket just nu och har tagit "akut" semester en vecka (nästan, lönediskussionen med facket kom emellan, men nästan. Vill egentligen bara säga att jag GILLAR din blogg! Sluta inte med den, du ger mig energi!

Kram

http://www.xjar.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Yvonne - 17 november 2013 18:27

  Det är en helt vanlig dag i den usla mattens liv, på jobbet i det lilla centrumet.   Djupt försjunken i sitt arbete noterar den usla matten oljudet från sin yngste hund Flås,flås, flämt, flämt Den usla matten tittar på sin yngsta hund; ...

Av Yvonne - 6 november 2011 16:43

   Alltså, att låta sina barn följa med sin pappa till Chile i 3 månader, det är väl ingenting. Tänk så nyttigt för tjejerna att få träffa sina släktingar, lära sig spanska ordentligt, vilken upplevelse.  Naturligtviskommer inga jordbävningar att...

Av Yvonne - 13 oktober 2011 23:35

Skönt att vara uppe sent ibland, veta att det är en ledig dag imorgon och kunna sitta med det lilla   vinglaset och njuta. Nästan så att man skulle kunna dansa "attansvadjagmårbra-dansen". Har precis klarat av årets födelsedag och insett att jag st...

Av Yvonne - 16 september 2011 21:26

Medan jag hängde där i luften, hann jag tänka; - Det här kommer att göra in i "nivetvad" ont!! Sen brakade jag rakt ner i stenplattorna så att bilnycklar, hundfiltar och gu´vet vad flög runt och landade lite här och där. Rosenbuskar och dynga ...

Av Yvonne - 29 augusti 2011 21:52

Det är mitt fel, tror jag, ganska säkert är det så. Stackarn, fick för mig att det var time att sanera huset igen och eftersom det inte går att dammsuga ordentligt utan att det åtminstone hänger två hundar någonstans i ovan sagda plågoredskap. Hu...

Skapa flashcards