Alla inlägg under september 2010

Av Yvonne - 30 september 2010 23:06

Det blev rejält med pisk av Mollberg direkt på morgonen, inte vet jag vad som hände men svårt att inte ingripa. 

Timell skrek, krafsar sig på nosen, sätter sig långt från oss och ser alldeles fullständigt bedrövad ut. Min tolkning naturligtvis och då blir den ju så mänsklig, konstigt nog.  Jag tror dock att Mollberg vet bäst, han får nog fortsätta fostra den lille tyrannen, det blir nog bäst så.

Jag fortsätter att titta på kulturprogrammet "Rock of love" där Bret Michels från Poison ska försöka hitta den rätta, för tredje gången. Dom ska gilla musik, rocklivet, vara sexiga (naturligtvis), läckra, välklädda och vadmer, hmmm, smarta kanske.   

Undrar varför jag tittar på det skitprogrammet?

När jag kommer på något bra svar återkommer jag, eller ska man kalla det en ursäkt kanske.  

Sen, om vi återvänder till en något tilltufsad valp, kan jag väl säga att det inte tog så lång tid innan allt var på banan igen, som vanligt mao. Hopp, skutt, skäll osv.

Igår fick Timell ett "nygammalt" koppel, ett arv från "farbror" Fransson, för det är så att i Viksjö måste man gå i koppel.

Uppsträckt och lite stolt gick han mellan grabbarna och ibland slank det ut ett litet "voff" och alla vi som har hundar vet ju vad det betyder.

I den situationen då;

- Titta på mig, jag är stor och har ett riktigt koppel, visst är jag fin!! 

Han vände sig om och sa; eller hur matte, visst är jag duktig. Sen gick vi in och jobbade, vissa av oss då. Resten knaprade sk "tjurmuskel" och bara för att förtydliga det hela så gillar inte jag tjurmuskel, så det så.


Inatt får jag ta fullmånen till hjälp för att tänka lite. Får nog ta täcket och lägga mig i soffan och titta på någon gammal film eller dylikt. Igår ringde min bror och talade om att pappa närmade sig slutet och idag somnade han i lugnt och stilla. Jag kommer alltid att minnas min pappa med värme och glädje och mitt liv går vidare. 

  

ANNONS
Av Yvonne - 29 september 2010 23:26

Man kan vara glad på många olika sätt, eller hur?

Timell, snart 5 månader:

- spring, spring, hopp, hopp. Titta matte, jag har hittat 15 meter bark, , visst är jag duktig!

- spring, spring, hopp, hopp. Titta, titta, matte jag har hittat ett ruttet äpple och den kommer med tvestjärt. Är den död, inte, då äter jag opp den!!

- spring, spring, hopp, hopp, skutt, skutt. Matte, matte, jag har hittat något i din stol, Nyman och jag kan dra i den. Hmm, jasså inte, heter det BH aha.....

- Matte, matte här är din sko, kul va?

- Hopp, hopp, skutt, skutt, spring, spring som en galning osv.

Men;

- Snälla matte, jag törs inte gå ut själv, det är möööörkt. Jag kanske kan kissa på golvet istället.

- Nehepp, inte det, kan du följa snälla. Annars kissar jag här istället, eller kanske på ljusa mattan i gästrummet. Vänta lite, kommer strax så kan vi leka, leka, leka.

Som den kloka matte jag ändå är, så räddar jag den ljusa mattan och lyfter ut min ulltott och följer med ut i mörkret, och då:

- Kolla matte, kolla, kolla, kolla. Jag har hittat något jättekul, slemmigt och gott.

Suck, undrar när denna enorma glädje över äckliga och skitiga saker lägger sig, en aning iaf. Jag får väl hålla ut ett tag till, tråkigt har vi inte.

Men om man nu suttit snäll och tyst i hagen på mattes jobb så måste man ju göra av med sin energi, det får man ju förstå. Påminn mig om att jag inte ska pussa honom på ett par månader, eller kan det vara försent. Tja, man får väl leva lite spännande ett par år, han lugnar väl ner sig vad det lider, om typ tio år eller så.

Just nu är klockan jättesent och gissa vem som fallit ihop och sover så sött så sött. Nu gäller det att smyga i säng, för imorgon bitti kommer någon, nivetvem, att hoppa på grinden så att det brakar och tjoa:

-Hallåååå, jag är vaken.....hungrig, kissnödig. Hallå, vemsom helst, det är dags att ta hand om mig.

Mollberg ser generad ut och Nyman vill inte riktigt vakna, men vi har en bebis i huset. Kalla fakta och han heter Timell, just nu nicknamed: Tarmen. Jag har anmält till Växjö, spännande ska´re bli.

Jag undrar om jag ska sova en liten stund innan turbomonstret vaknar. Men först pussar jag lite, lite på honom, för han är ju så gossig och en alldeles härlig liten hund.   Full fart framåt, det finns ju trots allt andra i den här familjen som har det. Full fart alltså, framåt som alltid.

Fullt ös, Hedenhös, min favvobok en gång i tiden...


  




ANNONS
Av Yvonne - 28 september 2010 00:15

I söndags döptes lilla Tyra Märta Maria, min brorsdotter. Tyst och snäll fann hon sig i att få vatten på huvudet. Faster däremot lyckades inte alls vara lika tyst och snäll.

Vad är det med kyrkor som gör att jag inte kan sköta mig, jag är ju faktiskt inte fem år. Trots detta kan jag inte hålla mig för skratt och när man ska försöka skratta tyst så snarkar man, som vanligt pratar jag för mycket och sen lyckades jag t.o.m svära, va!!  Fast lite måste jag skylla på syster 2 för det var hennes fel att jag började skratta, inte mitt. Tur att det var en kort seremoni så jag inte hann utmärka mig för mycket och det var en fantastiskt vacker kyrka.

I Tyras mors släkt hittade jag den dam jag alltid försökt bli och nu vet jag varför det är lika bra att ge upp, (se ovan). Jahapp!

Nåja, en trevlig söndagseftermiddag blev det med mycket god mat och det är så kul att ha fått kontakt med min lillebror igen efter så många år. Lillebror, eller hur, militär och sisådär 1,95 i strumplästen, tror inte han är över 2 meter fast det känns så. Kan lika gärna skita i dom höga klackarna för dom hjälper inget i alla fall.

Idag har jag klippt Mio, 4 månader, en pudelidudelidej, isch då. Ja, inte att det var en pudel utan att jag skriver som jag gör, har tittat på Simsons för mycket, kräääk, hulk  

För att komma till saken, jag har med hjälp av kära vänner och kollegor lärt mig att lyssna och göra som kunden/ägaren vill. Så jag klippte exakt som matte sa, jag var väldigt noga med att fråga om allt, från nosspets till svans, öron, ben allt. Fick en jättenöjd matte och det är ju värt mycket, Mio fick godis, puss och en sväng ut i busken för att kissa. Lille livet, det blir ju inte så mycket kvar när pälsen försvinner, ack så söta dom är.

Ovanstående gäller naturligtvis allt utom dvärgschnauzer, den görs enligt mallen och ingen har klagat.

Har precis konstaterat att jag inte jobbar 4 dagar i veckan som jag tänkt utan minst 5, men vem bryr sig. Jag ska försöka bli miljonär och då får man slita   vad är det man säger, fan tro´t. Men det är kul att jobba.

Nu är klockan mycket och jag är pigg som bara attan, undrar om en sväng i soffan framför en taskig serie kan hjälpa. Tror jag gör ett försök.

Tjingeling till nästa gång  

Av Yvonne - 25 september 2010 20:28

- Hello, is it me your´re looking for....

Jag sjöng, vackert och med en välmodulerad stämma, tycker jag själv då...  inte. Nåja, väl insluten i sin bil behöver man inte oroa sig, det är bara att "sjunga" på, eller??

Så, jag vill på detta sätt be om ursäkt till den lilla rara damen som log så glatt åt mig, som jag besvarade med en ganska sur min. Det var inte meningen, jag hade faktiskt ingen aning om att mitt fönster var öppet och att jag sjöng för fler än mig själv. Kan väl passa på att be om ursäkt till alla som råkade befinna sig inom hörhåll och hoppas på att det lät så illa så att ingen kommer ihåg hur jag ser ut och vilken bil jag satt i. 

Vidare, idag blev jag stoppad av en trevlig ung man i uniform, fick blåsa och visa körkort. Jag tog ut tuggummit, och jag lämnade inte över det utan höll det själv, blåste och tuggade vidare. Ingen fara, man är välan nykter när man ska träffa på sånadär tjusiga män, har alltid varit svag för uniformer. Jag har en egen faktiskt och han har ju vingar på sin kavaj han.

Sen tog jag mig en liten tur till Sala, behöver lägga på lite mil på bilen och nu ljuger jag igen. Nej, jag hade faktiskt ett litet ärende också och på vägen hem upptäckte jag at hösten är här, underbart vacker.

Imorgon är det dop, lilla Tyra ska bada huvuden. Har shoppat lite smått och gott till henne eftersom slöa släkten inte haft tid, men det hade ju jag. Eller hur, he he, jag vet att släkten läser det här. 

Ska jag summera detta, jag har alltså sjungit för folk som inte bett om det, dessutom sett sur ut  och anklagat släkten för att vara slöa. Happ, det var det undrar om jag glömt något väsentligt (stavas det så?) eller stavas det, nej.

Lördagens meny i huset Kronstrand:

Hummer med avocadosallad och till efterrätt friterad cammenbert med persilja och hallonsylt. 

Hjortronsylten smakade för mycket kylskåp, men hallonsylten var jättegod vilket säkert kan bero på att den inte var inköpt på ICA/Coop e.dyl Hemkokt var den  

Nu ska jag kolla lite "Gumball" med mycket häftiga bilar, och naturligtvis ska jag försöka lura bort Nyman från fotöljen. Vill inte sitta på fotpallen för den är lite obekväm. Kram alla   


  

Av Yvonne - 21 september 2010 21:56

Jag har gått omkring och funderat över varför man skrattar så, ibland eller alltid.

Träffade för ett par år sedan en man som gått i samma skola som jag, ett par år över då. Idag en distingerad herre med portfölj och kostym och hela kitet, ni vet.

När jag försökte förklara vem jag var gick det tydligen upp en ljus och han sa;

- Jaha, det var du som alltid skrattade och fnissade jämt.

Kändes inte som han uppskattat mitt fnissande direkt, vilket naturligtvis förde mig tillbaka så att jag nästan började fnissa igen.

- Surgubbe!! Näe, jag sa inte det, men jag tänkte.

En annan gång fick jag världens finaste komplimang pga exakt samma sak.

Företaget som just då hade den stora förmånen att ha mig som anställd skulle flytta, då sa hustomten;

- Jag kommer verkligen att sakna ditt glada skratt.

Visst var det gulligt och jag blev jätteglad, fast det var jag visst redan. Nåja, han var nog en liten roligare person än min gamle (!!) skolkamrat som inte förstod sig på skratt och fniss. Jag drev nog den stackars kraken till vansinne emellanåt när han satt och pluggade och vi tjejer bara fnissade och fnissade.

Men idag umgås jag inte med surbubblor i kostymer utan nu finns det bara glada, skrattiga och pratande människor i min närvaro.

Måste dock reservera mig lite, det finns faktiskt en massa trevliga och skrattiga kostymsnubbar också, får nog akta mig för att dra alla över en kam, kom jag just på. Bra va??  

Så var det den här intensiva biten, idag kom jag på mig själv med att prata; för mycket, för ofta, för fort osv med mycket för mycket. Varför kan jag inte vara tyst?? Jag anser mig vara en normalbegåvad människa men trots detta går tungan fortare än hjärnan. Snabb muskel måste det vara, tungan alltså.

En väninna sa att hon ibland pratar så mycket så att hon nästan får fradga i mungiporna. Man får akta sig, det låter inte så bra.

En gång i tiden hade jag en ambition att bli en fin dam, men jag är glad att jag inte klarade av det för jag skulle nog fått tråkigt.

Min mor talade om för mig att fina damer aldrig pratar för mycket, kan det vara så att det är hennes fel att jag faktiskt pratar för mycket. Jag ville helt enkelt inte bli någon dam, troligtvis. Så har jag skyllt lite på henne också.

Tänkte på det när jag häromdagen stod och badade Nisse, sketblöt eftersom han hela tiden la sitt blöta huvud, med blöta öron över mina ben, eller skakade sina blöta lekamen stup i kvarten. Dessutom hade frisyren klappat ihop och mascaran runnit iväg någon annanstans. Inte mycket dam där inte.

Det är en annan sak än en dag på kontoret det.   

Ett litet problem dock, när ska jag använda mina högklackade skor, nu har jag fått problem.

Jag inser att tiden även springer iväg just nu, det är hög tid att släppa ut den växande valpen som numer lyfter på benet, något ostadigt än, men han är på gång.

- Titta på mig, se vad jag kan. Är jag inte duktig matte, matte titta, se här.

Usch, va goa dom är, dom små liven. Och varje dag får jag pussa och gossa med ett antal.

Lycka är: Att varje dag få pussa på en hund

Regnet slår mot rutan och nu ska jag duscha, så att jag inte luktar illa, gräva fram en bra bok och läsa läskiga saker. Det passar sig nu när det är höst. Är det så? Stämmer det med almanackan, eller hur är det?

Äsch, vem bryr sig, ha en härlig vecka i regnet. Livet är bra mysigt ändå nu när vi kan tända ljus, filosofera i månljuset och äta en pralin eller två.

Javisstja, måste kolla var jag ska börja träna nu när jag inte arbetar i stan längre. Ska jag äta praliner hela hösten får jag allt se till att träna lite annars blir jag fet, eller lite rultig iaf.

Tjingeling och ha det bra så länge.   


Sov faktiskt inte, blundade lite bara...gjorde vi.     

Av Yvonne - 20 september 2010 22:54

Tror inte att det beror på bekymmer, för det har jag inte så många, just nu. Ett par kanske om man tänker till men dom behöver jag nog, för att känna skillnaden alltså.

Nej, det beror nog på den fulla månen på den svarta natthimlen, fick jag till det.  Det är ganska många år sedan jag upptäckte att jag påverkas av månen, positivt märk väl. Extra energi till mig, det behöver jag eller föresten om man nu ska se positivt på det hela har jag nog ganska gott om energi. Kanske är det inte meningen att jag ska sova bort min tid. Kanske ska jag filosofera till månen någon gång då och då. 

Idag har jag lyckats bli absolut dyngsur hela två gånger, bra gjort va? Men, jag måste säga att man torkar ganska fort trots allt. Idag har jag badat och fönat en golden och en springer, det var där jag råkade stå i vägen när vattenkaskaderna kommer. Himmel så mycket vatten det får plats i en hundpäls. Nåja, jeansen suger åt sig ganska bra, men som sagt man torkar samtidigt med hunden...nästan.

Jag var iaf torr när jag kom hem, man får glädja sig åt det lilla.

Nu är det bara Nyman kvar, men som vanligt har han tur. Just nu orkar jag inte så han får lukta illa till imorgon men sen....

Undrar om han ska dofta plommon eller gurka/melon, jag får se men han är lite eftersatt det lille livet. Mittemellan Timell-valp och Mollberg-veteran undrar hur han ser på det själv. Ska inte störa honom just nu eftersom han har somnat in i sin fotölj efter en jobbig dag som lekfarbror åt "nivetvem". 

Skämt åsido, jag har lite dåligt samvete för att jag låtit honom förfalla lite, han är en snygging och det är dags att trimma fram honom igen. Vem vet snart kanske han ska ut som veteran, han fyller snart åtta år han med. Tänk vad tiden går....

Nu ska jag sätta mig och titta på månen och tänka lite, för nu har jag gjort det igen. Skrivit om ingenting, kanske en konst bara det, who knows.

Detta ger väl lite stilpoäng, för idag har jag skrutit om mina språkkunskaper så det är bara att bevisa sina otroliga kunskaper   

Att det blev så kan jag tacka tant Eva som gav upp och lärde mig engelska långt innan det var dags. Hon kom också in och satt vid min sängkant och läste sagor på det språket när bovar och banditer stod utanför min sovrumsdörr. Så jag fick en gedigen utbildning i förtid och det var ju bra för då kunde jag hitta på annat när jag satt i skolbänken men det är en annan historia.

  


Av Yvonne - 19 september 2010 21:23

Jag menar att jag gjort min medborgeliga plikt, som alltid, ingen soffliggare här inte. Fast den är ju himla skön att ligga i soffan då, men inte just idag   

Lite stolt dessutom för att jag lyckades förstöra dagen för en av mina snokande grannar. Hon bet sig fast och pratade om hur viktigt det var att rösta på rätt parti, och vad som kan hända om man röstar fel osv. Jag blev inte av med människan så jag plockade en valsedel från varenda j---a parti så nu får hon fortsätta att gissa, ha...

Förstår inte vad det är hos mig som gör att både hon och hennes tomte till man måste prata politik så fort dom ser mig, ser jag ut som jag behöver ledas in på den rätta vägen, eller?   Nåja, nu är det röstat och klart och jag trippade ut ur lokalen och sen åkte vi och handlade. Skönt att göra det på en söndag, kom vi överens om maken och jag. Tänka sig, vi lyckades göra av med en rejäl hacka, skönt. Så vet jag att jag inte behöver svälta den närmsta veckan.

Har haft en komavecka, trött, trött och trött. Men nu ska jag nog kamma till mig och försöka leta reda på en doppresent till Tyra, brorsdotter som ska döpas på söndag.

Hoppsan, nu håller Barnaby´s assistent i Morden i Midsummer på att bli förförd, aja baja. Hisnande spännande, men om jag inte missminner mig har jag sett det förut.

Som sagt, förutom present bör jag nog skaffa något att ha på mig. Det var så länge sedan jag var på dop så jag har glömt bort hur man gör, men jag kanske inte ska ta den lilla svarta och lackväskan.

När det kommer till kritan tror jag nog att jag ska klara av det där, har aldrig misslyckats med shopping.

Förutom att jag varit trött i veckan har jag jagat hund som konstant gått, förlåt sprungit omkring och tuggat. När jag öppnat munnen på honom har det varit tomt, absolut ingenting där. Funderade lite och tittade efter ordentligt, just det han spottar ju tänder. Inte så snyggt därinne just nu, men han är gullig för det.

Tänker nog åka på lite ringträning med honom, trots att han uppförde sig med den äran i Höganäs. Men han kom ju bort lite i och med herr Veteran som gjorde så bra ifrån sig och nej landat har jag inte gjort än.

Nu hade jag faktiskt tänkt sluta men kom på en liten rolig sak som hände här hemma, lite sånt som absolut händer mig bara för att jag är så himla disträ och glömsk. 

Eftersom sovrumsdörren gnisslar så in i hoppsan så satte mannen för grinden så att han skulle slippa påhälsning i sängen. Av någon oförklarlig anledning uppskattar han inte det, men han sa till mig:

- Jag sätter upp grinden

- Ok (jag)

Sen tuppade jag naturligtvis av i soffan, mitt i någon bra film som jag absolut måste se. Vaknade och vacklade iväg till sovrummet, ja och så var det ju det där med grinden. Den kom jag ju inte ihåg...

Det går inte riktigt att beskriva hur det känns, men volten var inte långt borta hur jag klarade av det förtäljer inte historien. Men jag skulle gärna velat sett hur det såg ut, och jag väckte alla inom en mils omkrets. 

Sen sussade jag sött vidare i sängen istället för i soffan och inga men efter grindäventyret. Men nu kan jag lägga till den historien till fallet i vattenhindret på Friiberghs golfbana.

Hmm, jag undrar om det finns någon preskibationstid (har jag hittat på det ordet själv?) på sånt. 

Nu är det dags att hoppa ner i bolstren, jag ska jobba imorgon. Ta hand om er önskar lilla häxan  


  

Lite dåligt med tänder just nu


  

Här passar Nyman på att sova ut en stund. Jobbigt med smått i huset.


  

Dom sista rosorna.


P:S

När det gäller påhälsning i sängen så gäller det inte mig. Jag är välkommen så det så. Ville bara klargöra det hela.   


Av Yvonne - 13 september 2010 21:01

Vi gjorde sällskap ner till Sofiero han och jag och han är nog bland det kolaste jag känner.

Timell var med icke att förglömma, men vem i hela faderuttan kan missa en turbopropp. Det går undan, det är kul och nu gäller det att skälla och undersöka saker och ting så snabbt och högljutt som det bara går.

Ja, har man en matte som glömmer att betala notan, no comments, ramlar baklänges över ryggstödet på en soffa, i baren dock, osv borde man vara förlåten. Dessutom åt matte godis och fick en sockerchock som speedade till det hele. Tänk så bra att det finns ursäkter att ta till när man behöver, i denna ålder ska inget av ovanstående hända. Nåja, med tanke på resultatet av helgens slit är det inte just det vi kommer att komma ihåg utan naturligtvis vovve Mollbergs framgångar i ringen.

Fullständigt oväntat blir han utplockad till Bästa hane och matte går bärsärk och glömmer bort att det inte är klart än, ja det var ju vår första utställning, mmmmmm eller hur?

Alltså det har han blivit förut men det är länge sedan och han var framför allt inte veteran.

Ibland blir det som man önskar, nästan men att gå så långt med en veteran är inte fy skam. 

Sen duggade dom tätt vill jag lova, min älskade vovve och veteran.

Bis2-veteran och till sist BIS-2. 

Jag år så oerhört stolt, tänka sig min lille vovve, svårt att smälta så jag tänker sitta på mitt lilla moln och njuta ett tag till, tror t.o.m att jag skrev det till någon; njut. Så det gör vi.

Timell, han gjorde debut i ringen och gjorde det jättebra, lite skutt, lite hopp men huvudsaken att det fortsätter att vara skoj. För kanske kan det bli så att även han kan sticka ut lite.

Kanske försöka vara bäst...eller åtminstone försöka vara med om att försöka bli bäst. Vi har många fina valpar att tävla mot. Det här ska bli kul, ja just, han blev Bir-valp i sin åldersgrupp.

Så, det var värt att åka så långt och attans så kul vi hade. Vi åt middag tillsammans allihop och skrävlade och garvade som vanligt. Inget går upp mot att umgås med vänner som har samma intresse, nämligen våra älskade hundar.Naturligtvis hade jag bokat in ordentligt med jobb på måndag, måste lära mig att planera. Men jobb är jobb och jag har ju mitt karma:

  • Jag är inte trött
  • Jag kan jobba
  • Jag är inte trött
  • Jag kan jobba, tror jag
  • Jag är inte så trött
  • Jag kan nog jobba lite iaf
  • Jag är ganska trött, men jag biter ihop
  • Jag grejar detta men undrar om man kan stå och sova en liten stund bara,
  • Hmmmm

Nu ska jag vila för imorgon kommer en ny dag, full med jobb och möjligheter. Underbart..  



    





Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se