Alla inlägg under augusti 2010

Av Yvonne - 31 augusti 2010 22:59

Idag känner jag mig lite slut som artist och det ska bli skönt med en helg utan något att göra, dvs hundutställning. Sitter och tittar på en sovande Timell och inser att det är hög tid att fortsätta kamma och plocka så att han hinner bli bra till Höganäs. Mollberg behöver få av ett lager, tyckte det var i längsta laget i Kista. Det är sådana måsten som driver mig framåt, han bits inte iaf.

Idag har jag varit och träffat en tjej som tog kontakt med mig via FB, och bestämde ganska snabbt att jag ska börja jobba hos henne. Kanonkul, tänk vad en kurs i vattenhundar kan ge, massor och jag sjöng med min allra vackraste sångröst hela vägen från Märsta och hem.

Det lät säkert jättevackert, he he men förhoppningsvis hörde ingen. Har ju hänt att jag glömt telefonen på och mina kära vänner har fått njuta av min vackra röst, mig ovetandes då. Sicken en tur dom har, jag är nämligen väldigt noga med vem som får lyssna på mig när jag sjunger. 

Det känns så himla bra och så kul det ska bli att få jobba några dagar per vecka i sällskap med andra. Jag börjar på torsdag, så här hoppar inga halta. Nu kommer jag att alternera mellan Bålsta, Viksjö och Märsta och det är precis så jag vill ha det.

Njuter fortfarande av friheten jag fått sedan jag bytte liv, från kontorsliv till hundfrisör. Visst har jag haft mina funderingar om jag valt det rätta, just det där med att pengarna kommer in på kontot den 25:e varje månad, ganska mycket trygghet. Men man ska nog inte tänka på tryggheten hela tiden, det gäller ju att man mår bra och jag har ju haft den här tanken i många år utan att riktigt ta tag i den.

Sen kan jag meddela att förutom detta är mitt knä svullet men jag kan gå utan att halta och såret på armen ser ut att kunna läka snyggt utan att lämna några värre ärr efter sig.

Fy tusan va´klantig man kan vara och jag kan inte låta bli att fundera hur det såg ut när jag låg där och nedkallade både det ena och det andra. Kan det vara så att det är dags att beställa rullatorn, men troligtvis kommer den att tippa i backarna runt Skokloster, fniss  

Förmodligen bör jag nog bara ta det lite lugnare, kanske sakta ner en aning och se mig för istället för att fnatta runt i 150. Tror fortfarande att jag är den lilla lätta älvan på 35 kilo som med lätta fötter förflyttar sig över ängarna. 

Ja vet, det blev lite smetigt det där, men jag har ju läst det någonstans och lite vackert låter det ju.

Nu har jag bara 10% batteri kvar och min kabel är ute för sig själv någonstans  hittar den inte just nu. Imorgon är de första september och igår fyllde min bror år, idag tappade min syster rösten och jag har det så bra så.

Nu ska jag skutta in i duschen och gnugga mig med väldoft. Också något jag läst, hittar inte på allt själv. Tjingeling so long  


  

Lite Väldoft alltså...

ANNONS
Av Yvonne - 30 augusti 2010 15:48

Jag vet att har lovat, tror tom att jag skrev det någonstans. Så låg jag där och krälade i vätan, förlamad i vänsterarmen, bloden rann, knät värkte och hanflatan gjorde så där ont som bara en handflata gör när man tagit emot hela sig.

Det jag lovat var ju att inte svära och nu låg jag där och lät värre än än sotarmästaren himself. Varken lågmält, försynt eller nåt annat. Gör det ont så gör det ont. Min enda tanke, jä---r nu gör jag illa mina händer som jag numer behöver mer än något annat. Levebrödet vetja. Det värsta, jag smällde av en nagel, bara det. Ni vet ju hur det är med naglar och mig. Jag hatar det och det gör faktiskt också ont

Ja, så illa var det nu inte, när jag kravlat mig upp och haltat ett tag, sen var det mesta bra, blödde lite bara. Nu ska jag sluta promenera den stigen, har druttat på ändan där förut så nu får det faktiskt vara nog. Jag ska ju bli dam, har tränat länge, länge utan framgång dock.

Nu till något helt annat; han lyfter på benet, duktig kille....eller?

Ser så roligt ut för dom är ju inte riktigt på det klara med vad dom gör i den åldern. Helt plötsligt åker benet upp och sen ser man bara förvånad ut; vad gjorde jag nu då?? Hej hopp!

Idag var han med mig till jobbet för första gången på fyra veckor, sommarlovet är över, husse har börjat jobba. Vissa beteenden som jag inte kände igen uppenbarade sig t.ex att yla så fort jag försvann ut ur rummet, måste utredas och tacklas.

Sen missade vi tydligen i planeringen för helt plötsligt fanns det en stoooor pöl på golvet, hoppsan!

Arbetsdagen avslutade han med att försöka sätta sig i respekt, gick inge vidare. Föremålet var 10 månader portugisisk vattenhund och hon struntade totalt i en alldeles ( i detta fall) för liten dvärgschnauzer. Hon var bara glad hon.

Attans,kan vi gå nu matte?

Så det gjorde vi, halvdag idag och imorgon också, det har blivit lite lugnare nu på trimmet, kan det vara lugnet före stormen. Vi hoppas på det.

Nu ska här lagas mat, ska konsultera kylskåpet och magen en stund så får jag se om det blir någon kulinarisk upplevelse idag, eller...

En liten fundering bara, var det någon som såg mig tro?  

ANNONS
Av Yvonne - 27 augusti 2010 22:27

När ska Timell börja sova på morgonen, har inte sett maken till pigg och glad hund.

Han jag delar morgontidningen med dunkar till mig vid 5-tiden och talar om att min hund vill ut, och vad ska man göra. Han säger ju till, ni vet; 

- Hallå, skynda på jag mååååste kissa, kanske nr 2 också. Ho ho, kan någon vänlig själ släppa ut mig. Maaaaaaaatte!!!

Släp, släp, has, has osv. Det är inte så lätt att vara glamorös så dags på dagen. Det viktiga är dock att golvet eller rättare sagt mattan förblir torr och fläckfri. Tycker nog att den fått sin beskärda del av rengöring vid det här laget. Någon måtta på renligheten får det vara.

Sen somnar vi i soffan med TV:n på, som vanligt då. Senare på dagen åkte jag iväg för att testa hudvårdsprodukter, bara det. Så mysigt, kom hem med nytt ansikte och en flaska bodylotion som doftar gudomligt, aaah.

Kom ihåg detta, viktigt har jag fått lära mog:

Det luktar illa

men

Det doftar gott

Lätt som en plätt......

Idag blir det faktiskt ingen lång utläggning, jag måste sova för imorgon är det utställning och jag får helt enkelt inte glömma min regnkappa.  För första gången kommer Mollberg att få konkurrens av en mycket vacker dam, tror inte vi har så stor chans mot henne. Som jag sa hon är vacker. Men vi tar det med en klackspark, ni vet mitt positiva jag. Resten av helgen ska jag umgås med maken och leta lite på blocket. Jag behöver hundburar och fönar. Får se vad jag lyckas hitta, får kanske gå en kurs hos L8 hon kan det där med att handla på blocket.

Nu ska jag sluta och dra täcket över huvudet.Får nog packa ner en tjock tröja imorgon, idag när jag tankade bilen frösjag, för första gången på flera månader. Fy va´kallt det var, eller våndades jag för att det är så dyrt att tanka, så att jag skakade för den sakens skull. Vem vet     

Av Yvonne - 26 augusti 2010 21:34

Det är ju inte jag som är svampen i familjen, jag kan glatt traska rakt igenom skogen och inte ens hitta en flugsvamp. Maken han kan han, så går jag dit han pekar och tittar precis där han säger så hittar jag kantarellerna. Som idag då, vi försökte åka och titta på andra ställen men hamnade till sist på det gamla beprövade och där fanns dom. Så nu står det 1,6 kilo och väntar på att bli rensade, det negativa med att plocka svamp. Har jag tur så slipper jag kanske undan, tycker det räcker med att jag skriver etiketterna och stänger påsarna, eller?

Timell hamnade på fel sida om bäcken och sin vana trogen vrålade han och skuttade runt för att bli hämtad. Sånt händer inte, har man tagit sig över får man ta sig tillbaka, det gäller även om man är liten. Det blev ett litet ofrivilligt dopp i bäcken då, övervakat förstås men det talar vi inte om. Glad och blöt kom han till bilen;

- åååh visst var jag duktig matte, vill du ha en puss av mig???   

Att försöka få någon gullig bild på honom i skogen kan man ju glömma, undrar vad han är laddad med. Full fart framåt är vad som gäller, tack och lov, tror jag fick en skräddarsydd hund, allt efter önskemål.i 

Skogsvistelsen på tre timmar cirkus, sisådär gjorde gott. Jag känner mig i harmoni kan man väl säga, eller så blev jag så trött så jag inte orkar hetsa upp mig. Förresten ska jag inte hetsa upp mig alls, nu ska jag förbli en mild historia i fortsättningen. 

Nyman och jag har skakat tass och bestämt att vi inte ska vara ovänner längre. Han ger mig ömsinta och illaluktande pussar på näsan, vilket påminner mig om att han behöver ett ordentligt bad och en rejäl genomgång. Jag älskar att göra iordning honom, han blir så fantastiskt vacker.

På en av mina promenader gick jag förbi en herre, modell Ä som stod och grävde, han hejade och sa; 

- Varför får du ha tre hundar och jag får inte ha en??

Skulle just svara, då jag råkade titta på hans fru, eller låt mig uttrycka mig lite mer specifikt. Skata, tar mig nog närmare sanningen. Hur kan man se så sur ut, ja ja inte mitt problem. Mig och mina hundar tyckte hon inte om, min lilla passade på att skälla ut henne. Jag sa inte till honom, fick en sten i skon just då, hoppsan då.

Så jag gick vidare i livet och tänkte, tack och lov att jag får ha mina hundar, som alla hundägare vet, dom är ju det bästa vi har och jag blir så rysligt lycklig av dem.

Jag blir lycklig av andra saker också, en flaska parfym, ett par nya skor t.ex Det finns mao massor som kan göra mig lycklig, tur man har.

Det som inte gör mig så vansinnigt lycklig är fästingar, nu frodas dom igen. Lyckades skaka fram tre stycken ur Mollberg päls, en ur Timells och en som inte lyckades hålla sig kvar i Nymans lurviga päls. Sen var jag tvungen att duscha, inte för att jag var smutsig eller svettig utan det kröp över hela mig, tyckte jag. Nåja, en dusch sitter inte fel, eller hur? Doftar gott och är förhoppningsvis fästingfri samt ren, vad mer kan man begära. 

Nu sovs det i alla hörn efter en hård och händelserik dag i höstskogen, hej hopp och lev väl.  


  


  


  


  


Mollefjoll


  


Timell, stilla en sekund...






Av Yvonne - 25 augusti 2010 21:43

Aggression replacement training, förkortat ART, en klok och kär vän har informerat mig. Inte så dumt kanske, efter det ska jag skälla och svära lågmält och sofistikerat. Tur att man har vänner som kan leda mig in på rätt spår.  Nåja, Ilskhantering var väl inte så dumt, eller??

Idag regnade det, eller ska vi ta i lite och säga att det öste ner, herregud vad blöt man kan bli.

Därför avslutade jag dagens program med att fara runt för att få tag i en ok regnjacka, fast det blev en regnkappa dock ingen sydväst.

Kommer antagligen att stå iklädd röd regnkappa och tulpanstövlar medan alla andra njuter av sommarvärmen i shorts och sandaler, nu på lördag då.

Kan inte glömma en väninna till mig, faktiskt var det inte jag den gången. Hur som helst, vi skulle äta lunch hos "Lasse i parken" och solen sken från en molnfri himmel och det var varmt, varmt och stekhett.

Som sagt, sandaler, bara ben och liten kjol var klädseln hos dom flesta av oss.....utom Helen. Hon kom i svarta vinterstövlar, svart lång kjol och lila stickad vintertröja, gu´va varmt det såg ut.

Jag hade inget annat att ta på mig, sa hon. Jag skrattade så jag nästan inte kunde äta, skrattar fortfarande när jag tänker på det. Det var många som åt lunch där den dagen och alla glodde på Helen som satt där och försökte se ut som det faktiskt var skönt att ha tjock tröja på sig. Stänga ut värmen eller något i den stilen.

Så, för att vara på den säkra sidan får jag väl packa ner lite piffiga sommarkläder i reserv.

Nu ska jag lägga in lite räkningar och det är ju skoj, eller hur?

Lilla häxan önskar en god natts sömn och regna inte bort  


Ja just det, så var det någon som råkade ta sig ett ofrivilligt dopp häromdagen. Vi nämner inga namn, kramis från Timell

  

Av Yvonne - 24 augusti 2010 22:21

Har haft för mycket att göra helt enkelt, finns mycket att göra inför vintern, ekorre som man är.

Har lagt in gurka, hamstrar persilja, bönor och annat smått och gott. Framför allt gott. Det här är något som jag pysslat med ända sen vi flyttade ut hit till Skokloster, innan dess bodde jag så när Ica och tunnelbanan så jag tänkte helt enkelt inte på sånt. Jag har tom lagt in rödbetor, så det så!! Det blev gott det med faktiskt, man slår sig själv med häpnad. Men bakar bullar gör jag inte, urusel på det.

Just nu går vi här hemma och väntar på att den nyöppnade och nyinvigda resturangen nere vid slottet ska få sina tillstånd. Har ett enormt behov av att få traska ner och äta en bit och ta ett glas vin, titta på utsikten och må bra. Förhoppningsvis tar det inte allt för lång tid, skynda på nu, den som bestämmer.

Det var som sagt stor invigning för två veckor sedan, grillat med någon typ av sås från Lallerstedt, turer med värstingbåt och så, skitbra uppträdande av the Poodles. Jag var som sagt var där och säkert en av de få som var spiknykter. Skulle på utställning dagen därpå och vad gör man inte. När klockan ringde sände jag en tacksam tanke till mitt bättre jag. Träffar inte på det så ofta, men ibland händer det.  

Sedan till dagens nyhet, gissa vad??? Han har gjort det igen!!!! Hmmm hundhmmm!!  

Den här gången tog han den lille med sig, hur fort går det egentligen??

Dom lekte på gräsmattan och 10 sek senare är dom borta, båda två. Nu är det så här att när jag blir arg hörs det och jag vet att det förväntas bättre uppförande från en person i min ålder. Får ta det senare, kursen i vad heter det nu, ILSKHANTERING eller något sådant.

Hur som helst, galopperar in på grannens tomt, vilt svärande och vet inom mig att redan här är det kört. Hur var det nu man resonerade vid sisådär 15-16 årsåldern när man visst att man gjort bort sig.

- Skit samma, jag får lika mycket skäll så jag kan gott fortsätta att göra det jag vill, men inte får.

Visslar, ropar och får panik, ser framför mig hur dom blir påkörda och ligger platta och döda på vägen.

- Vänta bara tills jag får tag i dig, väser jag och sen kommer alla dom där svordomarna som jag inte visste att jag kunde.

En hantverkare skulle bli grön av avund, undrar hur jag lärt mig det? Tänk om annat kunde fastna lika ordentligt.

Nåja, slänger mig i bilen och försöker låta bli att gasa för mycket utifall ett barn eller mina hundar kommer i vägen, dom små asen som är borta alltså.

Träffar på små barn, dock inte med bilen och frågar dom om dom sett mina hundar. Förmätet att tro att alla känner igen mig och mina fyrbenta, just nu hatobjekt, men det gör dom.

- Dom springer därborta!!!!!!!!!!!!!

Ja, resten är historia, grannen ser mig bära en skrikande valp och en något äldre i nackskinnet, men är för klok för att fråga.

Tur för honom.   

Så, kära vänner, nu har jag dåligt samvete för att jag kanske tog i för hårt med Nyman som är djupt sårad över behandlingen. Men jag lider i tystnad eller lönndom, hmm kan man använda det ordet. Tycker om det just nu, med tanke på mitt humör som är något vanskligt, milt sagt.

Timell han har glömt allt och studsar på som vanligt;

- Va har jag fått skäll, har jag glömt. Hopp, hopp, stuts, stuts, bit och tugg. Allt som vanligt där mao.

Men som sagt, stackars Nyman lider dock vidare. Får försöka bryta det där beteendet, så det blir till att vakta på den mannen ett tag. Vi hade en dust för ett par år sen, av exakt samma slag. Mamma Nellie var en rymmare, ligger kanske i generna, kan man skylla på det tro?

Nu ska jag nog gå och öppna dörrarna och vädra ut doften eller lukten av ättika, glömde vakta kastrullen, naturligtvis. Så nu går jag omkring och nyser, måste komma ihåg att köpa pepparrot också. Kan någon påminna mig, från det ena till det andra alltså.

På lördag blir det fint väder för då ska jag och Mollberg till Kista och SSPK-utställning. Ja, nu har jag förstås inte talat med den som bestämmer sådana saker, men jag ber nådigt. Men med tanke på hur jag låtit idag tror jag att kommunikationerna uppåt är relativt dåliga. Får hoppas helt enkelt. Ha en bra vecka, önskar lilla häxan  

  

Av Yvonne - 19 augusti 2010 21:40

Han kommer springande med sviktande steg, för han lärde sig attans så fort vad som var på gång. Ingen annan fick något.

Jag har tröttnat på att han stänger munnen om mina fingrar så nu serveras tabletten inlindad i leverpastej. Det gäller att förenkla livet för sig.

Han åtnjuter dessutom lite andra fördelar så som att få ligga i gästrummet och sova alldeles själv medan Mollberg och framför allt Timell får ligga i sina korgar i köket.

Följa matte till jobbet alldeles själv, tugga på godispinnar och springa i hundgården.

Stod tom ut att bada i det fina badkaret som finns på trimmet i Viksjö. Löddrig stod han där när någon tittade in och sa;

- Åhhh, så söt du är och så stilla och fint du står.

Personen ifråga bevärdigades inte med en blick, svansen förblev orörlig. Men jag hörde vad han tänkte;

- Ja, vad tror du, att jag ska springa iväg så här? Jag väntar på badrocken. Går ingenstans förrän jag är fönad och luktar gott, jesses man är välan civiliserad.

På tal om dofter, Aussie storpudel fick även han ett bad och när matte hämtade sa hon att han doftade som en hel salong. Han stegade iväg med värdighet men när han väl är ute kommer han att få pudelfnatt, sa matte som varit med förr. Storpudelfnatt är helt underbart att se men det finns ju även i större varianter t.ex varghundsfnatt och det kunde ta tid kommer jag ihåg och framför allt plats. Man vänder inte på en femöring i den storleken. Har även hört att folk över 2 meter kan ha lite problem med att stanna och vända, det finns några i släkten, nämlich!!

På tal om inget så talade en domare om för mig att man absolut inte skulle släppa kopplet på sin hund när den stod på bordet för bedömning.

Kan så vara, men hunden var Mollberg, en värdig herre på nästan tio år, ha!! Så fånigt att bara tänka tanken, men sånt diskuterar inte jag och Mollberg för vi bara vet vi...

Jag mår lite illa idag och magen krånglar, kan det vara en sympatiåtgärd för Nyman. Fick "slutamåillatuggummi" av maken och dom fungerar jättebra, man ska tugga i ca en kvart, sen är munnen alldeles bedövad. Känns lite underligt att man slutar må illa för att munnen är bedövad, men man kan prata så det är ingen fara.  Kan det vara ett av livets alla mysterier och naturligtvis värt att gå och fundera på. Jag tror helt enkelt att jag får sluta här och gå och duscha och sen sova lite. Imorgon ska hela familjen ut och leta kantareller, ja och så blir det väl en och annan fästing också är jag rädd.

Jag hade egentligen inte så mycket att skriva om, men titta hur det blev. Måste dock sluta med att berätta om det mycket trevliga bekantskaper jag gjort  idag, först lilla Milou som är en hel dag äldre än Timell och dvärgschnauzer så klart, samt hans underbara matte. Mycket pussande blev det.  

Ja, och sen var det Aussi då, åtta år och storpudel, värdigheten själv, utom då man skulle klippa ena framtassen, kittlig var bara förnamnet. 

- F´låt men jag kan inte hjälpa det, sa han. Urschäkta, urschäkta. Sen filade vi klorna medan vi väntade på matte.

- Måste du så måste du sa han. (jo, det är sant)

Hans matte var också jättetrevlig, jag hoppas att dom kände på sig att dom är välkomna tillbaka.

Lilla häxan önskar alla en god natt och inga mardrömmar. Dom tar jag hand om   

P.S

Jo, det där med öronsalvan ramlade bort. Tar det en annan dag, det finns ju mycket salva kvar så det är ingen panik. Kramis

  


Av Yvonne - 17 augusti 2010 22:44

Nu måste jag börja planera för hösten och hittills har jag varit totalt värdelös när det gäller sånt. Men jag ska ta tag i det nu, tänkte jag.

Alltså själva planerandet har ju iofs gått bra, det är bara det att jag råkat planera in flera saker samtidigt och det skapar lite problem. Numer har jag min kalender och ska med tiden skriva in allt, allt, allt ordentligt. Men jag undrar vad som händer om jag tappar bort den. Vaknade härom natten och var tvungen att gå upp och leta reda på den, hittade den på en gång, men vad händer om den försvinner. Törs inte tänka tanken!!

Ska nog anmäla mig till en kurs om stresshantering, hmmm. Sen kanske jag ska använda min bärbara också, utifall att....

Men just nu är jag lite förbannad på den, datorn alltså, så den får faktiskt ligga oanvänd på köksbordet och skämmas.

Har lite svårt att hantera ilskan när det tekniska jäklas med mig, sen är det ju så oerhört begåvat att ge sig på diverse krångel när klockan passerat tio eller tjugotvå ska man väl säga när det börjar närma sig "nannatime". För iaf är det så i mitt fall att hjärnan inte riktigt heller samarbetar, eller så är jag helt dum. Hur som helst, har stor lusta att dänga den lilla rosa i golvet, eller hysta ut den genom det stängda fönstret e dyl. Men jag tror inte att maken uppskattar det och dessutom kostar det pengar så jag får väl hejda mig lite.

Hmmm, det börjar luta åt att jag lider av en dos taskigt temperament, kan det vara mina dåliga gener eller?? Ska nog inte ge mig in på dom funderingarna alls tror jag.

Har i alla fall konstaterat att jag ska åka till Eskilstuna på söndag, det är ju alltid skönt att dyka upp på rätt dag. Timell ska fixas ordentligt eftersom han ska visas upp, ja inte i ringen då, men L8 (uppfödare) ska nog klämma lite och se hur han tagit sig.

Jag är så himla nöjd med honom men undrar om det är för att jag så gärna vill att han ska vara bra eller kanske bäst eller?? Oj, sicken en konstig mening det blev, förstår ni??

Fast i ärlighetens namn så tror jag, att han är så bra som jag tror och hoppas och önskar och vill. Klämmer till med allt och så är det väl bara att vänta och se  

Det är ju så många bra hanar ute nu och jag vill faktiskt också vara med. Vi får se i Höganäs för då är det riktig premiär.

Idag åkte Nyman och jag till vovvedoktor Stavenborn, mitt allt när det gäller hundarna.

Nyman har flappat med öronen och gick lite snett med huvudet så jag, effektiva Märta, plockade örongångarna ordentligt, droppade i öronrens (inköpt i Ransäter på utställningen, ni vet den där braiga   ) och så var allt frid och fröjd.

Trots detta upptäckte att öronlapparna faktiskt var lite svullna så jag drog slutsatsen att han blivit getingstucken, låter inte det troligt?? Man måste ju alltid ha en lösning på allt, eller hur?

Nåväl, öronflappandet blev värre och jag lyfte på ena "lappen" för att titta och där hade det runnit ut något lim/klisteraktigt som torkat fast. Tvättade bort med ljummet vatten, torkade ur och samma sak hände nästa gång jag tittade och nästa. Så idag blev det som sagt veterinären och där fick jag recept på salva och antibiotika, han såg alldeles för jävlig ut i öronen, stackarn.

Ja, så går det när man inte är med och ställer ut sig, man blir eftersatt och vanskött, stackars vovve. Undrar om han förlåter mig om jag låter honom jaga grannens katt imorgon?

Slängde öronrenset för det vågar jag inte använda på några andra hundar heller, det räcker med en vurpa, so to speak.

Han ska få sova i gästrummet på sängen alldeles själv, det är ju dit han går när han vill vara ifred och är man lite låg så....

Så var det med det, en dag till ända och den har varit ganska trevlig. Imorgon är det min sista arbetsdag för den här veckan, som det ser ut, men man vet aldrig. Undrar om jag ska åka och köpa någon typ av regnklädsel till helgen, det känns nästan så. Undrar vilken färg (förutom svart) som passar till mina tulpanstövlar. Återkommer om den saken. Nu ska jag borsta tanden och läsa klart min bok, jag vet vem mördaren är men inte varför, det är det jag ska få reda på nu snart, hoppas jag.

Märker att jag blivit tramsig, bäst att sluta. Sov gott lyckliga människor, vi är det nämligen, har läst om den undersökningen, vi är ett lyckligt folk. Speciellt jag som älskar att titta på mina underbara hundrumpor som skuttar iväg efter grannens katt eller kråkorna på fotbollsplan. Svarta rumpor med en silverruta, jag vill inte ha någon sådan själv, det är inte det. Men söta är dom, idotiskt avslut men ändock..fniss  


  

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se