Snäll och hjälpsam trodde jag, men utskälld blev jag så det stod härliga till. Ojdå, hur i all sin dar gick det till, skulle ju bara hjälpa till, otack är världens lön. Skit samma, men det är ju alltid bra att lyssna klart innan man börjar skälla, det kan ju visa sig att det blev en feltolkning, som idag.

Så det blev till att skaka av sig och gå vidare till nästa missnöjesyttring, fel dag att vakna?? I viss mån tydligen, och så ekade det i kylskåpet när jag öppnade för att tröstäta. Fast då kan jag ju se fram emot imorgon för då är det storhandling.

Detta är ett skämt, här ska inte tröstätas utan jag tror att jag ska börja kampsporta, eller åtminstone lyfta lite skrot   så jag får göra av med lite aggressioner istället för att ge mig på mina medmänniskor (vilket jag inte gjorde alltså, ). Det var jag som fick på skallen men jag svarade inte med samma mynt, sisådärja. Så får man inte göra, som sonen sa när han var liten, för inte så länge sedan då.

Men nu var det slut på klagovisan, det har varit en skitdag, den började väldigt bra med solsken   och fågelkvitter, men man ska sättas på prov ibland och som sagt, jag är en stark kvinna. Detta klarar vi av, man kan ju inte vara glad och pigg jämt och ständigt, nix, ner i skiten en stund.

Annars är allt bra, mannen har semester, solen skiner, huset står kvar, bilen går bra och hundarna är friska. Vad mer kan man begära av livet? Förresten, jag tror att jag ska gå ut och riva lite ogräs, det kan vara bra om inte annat så för rabatterna.

Till helgen åker jag till Norrköping, och det är ju en historia det också. Kanske drar den i veckan, historian alltså. Tjongeling i sommarkvällen  

P.S Jag blir lite osammanhängande när jag känner mig orättvist behandlad. Nu är allt bra igen och imorgon är jag ledig