Alla inlägg under juni 2010

Av Yvonne - 29 juni 2010 21:30

Som sagt, nu är vi mitt inne i det här, kasta ut valpen så fort den ätit, sovit eller lekt. Det står i hundböckerna att man ska göra så, inte för att jag läst det, men alla andra har så det får vi tro på helt enkelt.

Som sagt, dagens morgonrunda enligt följande:

  • Ut genom dörren
  • Släpp ner valpen på marken
  • Promenera runt huset i sakta mak utan att trampa på nämnda varelse.
  • Gå försiktigt på din torra, knastriga gräsmatta eftersom du glömt ta på dig skorna. Ligger lite torra rosenkvistar med taggar sen i våras då du förhoppningsvis klippte eländet. Gjorde du inte det behöver du inte kolla var du sätter fötterna. Det finns säkert något annat du kan göra dig illa på. Gå bara utan att se dig för.
  • Glöm inte att berömma valpen när den kissar, du håller ju på att göra den rumsren, eller?? 
  • Leta reda på de vuxna hundarna, det finns ju dom som passar på att rymma nu när du inte har 100 %-ig koll. Tuff luck men så är det.
  • Dra ihop morgonrocken så att inte grannen kräks, den stackarn kanske fortfarande jobbar.
  • Locka på hundarna med din snälla röst, inte den där sura, kraxiga morgonrösten. Glöm inte att du även ska lära den lille att komma när du ropar. Vem tusan vill komma till någon som låter som ett tjuvlarm.
  • När du är inne i köket serveras frukost till hundarna i ordningen så snabb som det bara går eftersom valpen springer omkring och vill äta ur allas skålar, vilket i sin tur kan resultera i pisk från de äldre.
  • Gå försiktigt på köksgolvet för troligtvis har den lille passat på att lägga en lite j---a kabel trots att han varit ute en bra stund.
  • Om inte, hoppa på ett ben till badrummet och skölj av foten.
  • Den första rundan är nu avklarad, det återstår nu endast 723 stycken och har du tur kommer det lille livet att göra resten ute. Man kan ju alltid hoppas. 

Ack ja, visst är det konstigt att man gör om det här igen och igen och igen. Kan det bero på att man glömmer hur det är mellan varven eller är man bara helt enkelt korkad.

Vet ni, jag går och funderar på den frågan och under tiden ska jag ta med mig en trött, ullig, gullig valp som är slut som artist och inte kommer att gå ut förrän, typ lite senare, när vi somnat eller så.  

ANNONS
Av Yvonne - 28 juni 2010 22:36

Men man måste ju försöka förstå vad man pysslar med, annars går det väl åt pipsvängen. som tur är har man snälla vänner och ibland kan man ha sån tur så dom är just ekonomer, eller revisorer. Hmm, vad är skillnaden?? Ja, hur som haver, himla bra att ha är dom.

Tack Eva för att du kan förklara så bra, nu är det bara att knappa på, typ!  

På väg ut till Eva ringde jag husets härskare för att tala om hur jag låg till i tidsplaneringen, dvs om jag hinner hem till middag, inte.

Nåväl, möts av en rejält sur stämma som talar om att min hund (Nyman då) har lämnat hemmet utan att fråga om lov, och inte synts till på en halvtimma.

Blev lite orolig men han har lite rymmeri i blodbanorna, det vet jag. Tyvärr för honom råkade han på sin husse långt ner på gatan och blev hemburen i skinnet, jag frågade aldrig vilket språk som användes under konversationen på väg hem. Jag står över där, tror jag.  

Men, lite deppad är han allt, han är inte minst i familjen längre.

- När ska den där lilla skiten åka då, fråga han mig.

Stackars lille Nyman, och imorgon ska jag bada honom, och det vet jag ju att han kommer att straffa mig genom att rulla sig i någon typ av väldoft. I hans värld, alltså, jösses vad jag älskar mina hundar.

Den enda som har lite värdighet är Mollberg som sitter på gräsmattan och är lydig.

Timell gör allt han kan för att bajsa och kissa så mycket det går och däremellan är det sladdtugg, mattfransarna på äkta mattan osv. Var det så här sist också, när Nyman var valp alltså??

Måste påminna mig om att ställa undan skorna, iaf dom dyraste.

Ja, och så var det Nyman, får gossa lite xtra med honom. Han och ser lite olycklig ut just nu.

Nepp, nu är det dags att ta tag i affärerna, för att se hur det egentligen går. Mer en annan gång, för det här har ju bara varit en helt vanlig dag, förutom att Nyman var på rymmen, jag har en alldeles ny liten valp, fick pussa på Evas små peppar & salt bebisar. Tja, det var nog som sagt var, allt för idag. Må så gott så länge, sommaren är underbar  


ANNONS
Av Yvonne - 25 juni 2010 10:41




Vi diskuterar vår baksida, den är eftersatt. Numer härjar diverse konstiga växter antagligen inte av den sorten man vill ha, gräsmatta existerar nästan inte längre, inte mossa heller för den delen. Så illa är det, och jag kan inget om markanläggning eller vad det nu kallas, intresset är ju dessutom lika med noll.

Skulle man kanske anlita en Timell med anhang, som får komma hit och skruva ihop ett soldäck och anlägga en snygg gräsmatta, dock inga vattenfall eller små dammar som innehåller såna där japanska fiskar, karpar heter dom enligt maken. Kråkorna skulle äta upp dom på ett antal röda. Maken föreslog att jag skulle ta hit ett antal vänninor så kunde vi bygga däcket, som omväxling. Sa något om att han tyckte att det var min tur att göra en insats på huset, så ha en bra ursäkt på lager om jag skulle fråga  

Gårdagen var intensiv, fullt ös på jobbet och sen iväg till Sala och L8. Känns lite kul att hon finns lite närmare numer, kan bli lite långt att åka och ta en fika i Gävle. Är dessutom lite spänd på när arvtagaren kommer, tänk att man har den där lite speciella känslan när någon man känner ska få barn. 

Jo, jag gillar dom fastän jag tycker att en del av dom understundom är "janivetvad". Nu ska jag göra en lite snygg övergång hade jag tänkt, Timell ska ju naturligtvis inte bygga däck eller anlägga gräsmatta, det får vi nog stå för själva.


Låt mig presentera, icke soldäcksbyggare men däremot gräsligt underbar och gossig och mitt midsommarnöje nu när det inte blev någon världsutställning  



 Djakartas Ruff´n Tuff "Timell"



  


    

Av Yvonne - 23 juni 2010 21:03

Jag viiiiiiill ha ballonger, jag viiiiiiiiiiiillllllll, vrålade det äckliga lilla barnet. Hon hängde i krokiga arm i en fullastad varuvagn på Ica, som drogs av hennes trötte far. 

Kände att det var skönt att ha passerat den tiden, själv klev jag över en övertrött, skitarg treåring som ville ha andra skor, trots att han fått dom han ville. Men efter en provtur ute på torget skulle han ha andra. Härliga tider, han bars skrikande till bilen och shoppingrundan vi lovat med påhälsning i leksaksaffären blev aldrig av. Trots att han skrek hela eftermiddagen, pestunge.

Skönt när dom blir stora, den lille elake treåringen har numera god utbildning och välbetalt jobb. Man får se om sina investeringar. Undrar om han kommer ihåg den där tiden och kommer att hålla det emot mig så småningom. Får tänka ut någon bra strategi  eller ursäkt eller liknande.

Imorgon blir det en lång dag med en springer spaniel och två pudlar som ska klippas och badas inför helgen.

Själv ska jag bara skrota, behöver det eftersom min hals inte riktigt vill vara med. Då gäller det att vila, känns som jag skulle kunna fixa det, tillsammans med ett glas gott vin och en god bok.  


Nästa helg åker jag till Borås på en 2-dagars och nu ska det bli kul igen. Så jag måste vara i fas, med halsen då annars får det väl gå ändå. 

Nu ska jag koka en stor kopp te med lime och honung, en filt runt axlarna och sen ska jag se fortsättningen på "Morden i Midsummer". Någon har blivit mördad med en högaffel, har ingen aning om vem som har gjort det. Men den som lever får se....ha ha. Jag vet den var dålig   

Det är bäst att jag slutar innan det spårar ur totalt.   Tjinglong!!



  

Av Yvonne - 22 juni 2010 21:54

Jag skulle egentligen inte blogga idag för jag har faktiskt inget att säga, eller skriva. Men man kan ju se det så här, att om man bara skulle prata när man har något att säga så skulle det vara himla tyst här i världen. För nu syftar jag inte bara på mig själv, fast ganska mycket om sanningen ska fram. Det är socialt, har man blivit begåvad med ett språk måste man väl använda det. Ganska trevligt med lite småprat, lite högljutt och glatt ibland. Jag har varit i Velvet Dandys tält så jag vet, kan det vara därför jag förlorade min ack så ljuva stämma, men hav förtröstan, den är på väg tillbaka. Sakta men säkert  

Idag fick jag besök av Dennis, har trimmat honom sen han var liten och han älskar mig........inte.

På stela ben och huvudet bortvänt kommer han gående sakta, sakta, sakta i passgång. Bara det   


Sa till husse att jag inte ville hit, igen. Kan nån säga till den där människan nån gång.

Jag är faktiskt en alldeles för lugn och snäll för att bitas, dessutom vet man ju inte vad man kan dra på sig, uteslutet mao.


Ja, poppis kan man ju inte vara överallt. Kan någon vettig människa förklara varför det ska vara så stor skillnad på stora och små hundar när det gäller kloklipp. Jag vet, det finns undantag, men generellt. De stora står nästan och gäspar med tassen snällt utsträckt, typ:


Blir det bra så eller ska jag stå åt andra hållet.

Bara säg till, en liten blöt slaskig puss kanske?


De små gör allt för att slippa, dansar, ylar, vrider sig, ylar, hugger, ylar, markerar, ylar osv.


När Nymans klor ska till att klippas, tittar på mig och säger:

Jag vet att jag inte får, men jag biter dig, nästan titta!!

Ha, visar iaf tänderna.


Som vanligt ställer jag en massa frågor som jag inte förväntar mig några svar på. Jag tror nämligen inte det finns några, vissa saker bara är.


Dennis bara är sur på mig, jag trimmar honom ju och då får jag stå mitt kast. 

Nyman bara är sur på mig, när jag klipper hans klor och då får jag stå mitt kast.


Mollberg är aldrig sur på mamsen, han älskar mig alltid. 

Undrar om samma sak gäller maken, har glömt att fråga. Undrar om jag ska göra det, kan vara lite vanskligt, vet ju inte vad man får för svar. Kanske är det bäst att vara lyckligt ovetande  


Ser fram emot midsommarhelgen, hoppas det blir fint väder. Det blir enklare då.  


  





Av Yvonne - 21 juni 2010 19:04

Jag tittade på bröllopet, efter att jag tagit hand om vovve typ stor. Tänk vad fyra stela ben kan ställa till det.

Oj, vad stark du är sa matte när jag lyckats baxa upp Milo, 5 år. Han såg onekligen ganska malplacerad ut på mitt trimbord.

På två timmar hade jag ullkammat, effat ur honom, klippt tassar, klor och svans. Bra va????? Sen var det dags för badet..................mmmm

Glömde visst att tala om hur stor han var, blandning mellan golden, setter och något annat, det där något annat hade tydligen påverkat storleken. Slängde upp honom i badkaret innan han förstod att det var far å färde, lite långsam i tanken, eller sävlig heter det väl. Sen var det bara att sätta på duschen, eller hur...

Hade glömt hur mycket vatten det kan finnas i en hundpäls, har ju faktiskt vant mig vid dvärghund, innan dess hade jag irländsk varghund, men då var jag oftast iklädd bikini, skulle kanske ha funderat lite på varför jag var klädd så. Måste ha funnits någon listig tanke bakom  

Nåja, efter tork och så var han ren, fin och glad så även matte och det får man väl vara lite tacksam för. 

Sen var det bröllop för hela slanten, jag hade gärna varit i stan men fick nöja mig med TV:n och att maken lagade bröllopsmiddagen. Jag menar, middagen till mig när jag tittade på bröllopet. Sen var det lite vackert och lite romantiskt och skitkul att titta på alla vackra klänningar och vackra människor och även dom som inte var så vackra men hade vackra kläder, oj klarade jag mig ur det där tro?  

Så nu har vi en prins som heter Daniel och kommer från Ockelbo. 

Jag hade gärna blivit prinsessa, min högsta önskan som liten. Men det fanns visst ingen prins åt mig då. Eller så var det hårfärgen det var fel på, så måste det ha varit.

På min tid fanns det bara blonda, lockiga prinsessor. Platsade inte mao. 

Med mitt mörka hår fick jag vara en elak fe eller Askungens styvmor, i skolpjäserna. För visst var det så att hon var mindre sympatisk och satt och pratade med sin spegel. Jag menar blott.  

Hur som haver, jag var en himla bra häxa i pjäserna så det så. Finns väl ett gäng snälla häxor också. 

Skulle bara tala om det och sen mår jag utmärkt tack. Har satt mig på min plats på toppen igen, yeah right.

Det finns anledning, mer om det en annan dag. Tjingeling  










Av Yvonne - 17 juni 2010 22:08

Som sagt, idag skulle det klippas pudel och det är nog faktiskt så att det är en av mina favorithundar. Inte bara för att dom har ett underbart temperament utan för att det är så himla kul att klippa dom.

Den lilla svarta, 10 månader, var en riktigt fin liten flicka med kraftig päls och skulle kanske ställas ut så småningom. 

Det är ju inte första gången jag klipper en pudel men lilla Ella var lite xtra. L8, jag tänkte många tacksamma tankar om dig, för att jag fått spendera så mycket tid hos dig på Hälla och fått lära mig klippa pudel från grunden.

Jag handklippte henne, kom ihåg alla knep och var riktigt nöjd, hon blev så jättefin. Matte var helnöjd och på vägen ut mötte hon bekanta så jag fick lite reklam. 

På tal om det, Allra bästa vän, Jenny. Tusen tack till dig som rekommenderar mig. Jag lovar att jag tar väl hand om dom som kommer och tack för att jag fått komma till dig och lära mig trimma terrier. 

Man får en bra grund att stå på, det behövs så här i början.  


Så allt är frid och fröjd, ja nästan då. Jag har faktiskt ingen röst just nu. Att försöka prata gör ont och låter illa, men jag är pigg och gla´, yepp. En kund som ringde och bokade tid idag sa att jag lät som jag druckit tre flaskor whiskey, det var ju trevligt, själv tycker jag att det lutar mer åt sju stycken. Men då skulle jag väl antagligen inte kunna prata alls.

Att ropa på hundarna kan jag glömma. Tur att jag kan vissla!!!  Så det finns nog en mening med att jag glömde anmäla till Jönköping, för det var säkert förutbestämt att jag skulle förlora rösten, eller hur? 

Tur att mannen i mitt liv är innehavare av hostmedicin typ starkare, snyltar lite på den. Den hjälper men ser till att man får lite ont i magen för säkerhets skull. Av två onda ting, ni vet....

Nu ska jag nog sluta för idag, tänka sig nu är det sommar och jag somnade i soffan i eftermiddags istället för att gå ut i solskenet, hmmm.

  


  

Av Yvonne - 15 juni 2010 20:13

Näe, jag har gnällt färdigt, är fortfarande inte riktigt hundra men jag är helt klart på väg mot toppen igen.

Idag fick jag mina nya glasögon och lite spännande är det för jag har valt bort progressiva eftersom vi inte passade ihop riktigt. Det blev progressiva linser istället, optikern trodde att dom troligtvis skulle passa mig bättre eftersom jag är van att famla runt i halvblindhet. Jo, det är sant för jag använder bara mina glasögon när jag absolut måste dvs när jag tittar på TV och liknande.

Och, när jag kör bil så pusta ut!!  

Att jag inte kan ha progressiva glasögon beror nog på att jag inte kan sitta som en normal människa när jag gör saker, som att titta på TV, läsa osv. Optikern övertalade mig att försöka och det har jag gjort i nästan 7 år tror jag och har inte fått till det än, så nu får det vara..

Nu ska jag utvärdera att ha fler glasögon och linser, jag kommer väl att leta ihjäl mig antar jag. Glasögonen är iaf skitsnygga men dom halkar ner på näsan så jag får fixa till dom lite, sådär då har jag avhandlat det. 

Just nu planerar jag för diverse drycker som ska göras iordning till julen.   Det ska bli blåbärssnaps, glögg och sherry, det enda jag inte gjort är glöggen. Den fick jag provsmaka förra julen och har sedan varit jättesnäll länge länge för att få receptet, sånt tar på krafterna och kan ge mig dåligt rykte. Tänk om det kommer fram att jag är en mes  

Nåväl, snapsen har jag gjort på svarta vinbär förut, inte blåbär och smakar det dynga får man väl göra likör av eländet. Receptet på sherryn vårdar jag ömt eftersom min älskade svärfar har knackat ner det ordentligt på sin skrivmaskin, tänka sig att det fanns en tid före datorerna.

Så, det är väl bara att sätta igång, måste bara få ta i svagdricka först, inte det lättaste men det går och jag vet hur.

Nu ska jag ta det lite lugnt, krypa ner under täcket och titta vidare på alla mina inspelade deckare med hundarna som benvärmare. Telefonen ringde just i skrivande stund och jag upptäckte att jag inte har så mycket röst kvar, så tro det eller ej.

JAG MÅSTE VARA TYST!!!!   


  


Ja, snapsen är ju inte så avancerad. Nu ska den stå. Första advent silar jag bort bären och sen får den stå orörd (yepp) fram till julafton.    

tjingeling och ha det bra och kramar från en som nu måste vara TYST, isch...


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se