... till min dammsugare, eller dustsucker som min make sa. Vi har arbetat tillsammans i många år, på att förbättra det hela men det är bara att erkänna, vi trivs helt enkelt inte ihop.

Jag tror faktiskt att antipatin är ömsesidig, dammsugar´n tycker nog inte om mig heller. Jag har faktist lite svårt att förstå hur någon/något har den dåliga smaken att inte tycka om mig, jag blir alldeles matt när jag tänker så, men det kan vara den kalla verkligheten.

När vi kommer så långt som till en dammsugare är jag beredd att acceptera det hela, faktiskt  man får ju inte vara för svår menar jag.

Nu vill jag inte på några villkor påstå att jag är en sk skitfia, jag tycker om att ha rent och snyggt omkring mig, men man har väl en äkta hälft för sånt här, eller??

Just när det är time för dammsugning dyker det upp andra saker som är viktigare, t.ex som att pilla isär ögonfransarna, kolla sms eller mms, måla naglarna eller skriva "attgöralista", det kanske tom är så att jag måste lägga upp pyjamasbyxorna. Ja, man vet helt enkelt inte när viktigare saker dyker upp. Bäst att vara på sin vakt, eller hur?

Trots min skicklighet att undvika den här typen av tråkiga saker kan det ibland hända att jag måste ta itu med det hela, det går  bara inte att komma undan. Då får man bita i det sura äpplet eller vad man nu kallar det, för min del kan det vara vilket j---a frukt som helst, utgången är densamma. Jag blir så illa tvungen att dammsuga  

Jag överlever, men det är inte mer än så, jag vill att alla ska förstå vilket svårt och tungt liv jag lever ibland.

Ja, sen är det ju upp till var och en att förstå att som vanligt är det mesta bara skämt. Jag menar, vem använder pyjamas i dag  

Puss & kram, lev väl och jag har haft en underbar dag tillsammans med min underbara son och hans lika underbara flickvän och naturligtvis min fantastiska man som gör mitt liv värt att leva. Ooops, jag glömde Molberg och Nyman, herregud vad tänker jag på???