Idag var den stora dagen när jag satt mig i bilen och åkte till Västerås, hämtade L8 vid McDonalds för vb till Karlskoga och valphagen.

Måste faktiskt inspektera valparna innan dom flyttar hemifrån. Så mysigt det är att få sniffa, pussa, krama lite försiktigt, ställa upp, vrida och vända, känna på ben och nos, lyfta på öron och gu´vet allt vad vi pysslar med, men kul e´re. Marias käre lagvigde mumlade något om nån typ av sjukdom eller liknande som vi led av.

Mmmm, svarade vi och klämde vidare.

Små, korta i kroppen med bra pälsar och svärta och så fina "fansar", (översatt:svansar) ojdå!!

Känner lite sorg i hjärtat att det inte går att passa in någon ny vovve i mitt liv just nu.

Så till dagens äventyr:

Låg bakom en mörkröd bil, lyssnade på talbok och körde lugnt och snällt, rätt som det var hördes en smäll och något kom flygande. Undrade lite vad det kunde vara och så ser jag hur bilen framför mig börjar vingla och bromsa, vad är det som händer???

Det som kom flygande var troligtvis spärren till motorhuven, och smällen jag hörde var förmodligen när huven slog upp, tur som en tokig hade han, tänk om det hänt när han kört om eller så..

Han hade inte mycket sikt där inne i bilen vill jag lova, förfärligt vad stor en motorhuv blir när den är där den inte ska sas.

Resten av dagen var bara trevlig och mysig, lunch med Maria och L8, kaffe och "valpgoss". Lagom till kaffet kom Senad med sin lunch som jag inte tänker beskriva, utseende åt det suspekta hållet. Sånt tänker jag inte lära mig tycka om.  

Sammanfattningsvis: en härlig dag med goda vänner, det livar upp vem som helst. Tack för den goda lunchen Maria, blev lite paltkomig ett tag.

Nu ska jag ge mig i kast med finslipning av registret ännu en gång, sen ska det föras över till mallen och iväg till tryck. En sak till som jag kan bocka av i min färdigbok.  Sov gott, nu är det för sent igen, jag planerade att sova i tid idag, får göra ett nytt försök imorgon.  

Det finns faktiskt saker som kan få mig att gå igång riktigt ordentligt, min svåger säger att håret ligger bakåtstruket när jag är på det humöret. Men när tekniken jävlas och jag kan inte få den hjälp jag behöver, då brister det. Det kokar i hjärnan, faktiskt   

Jag har försökt att få min e-legitimation att fungerara, men det gjorde den inte... Jo, på banken funkar den tack å lov, men inte på skatteverkets sida. Usch så mycket fula ord jag kan  jag överträffar allt och alla. Inget att skryta med men ibland blir det överslag på något sätt. Har ringt runt på olika supporter och ingen vet riktigt var felet ligger, försök med  si eller så, löser det sig inte så ring igen. Idag kokade det ordentligt, för nu har det gått tre dagar och jag börjar få bråttom, pratade med en ganska vettig människa; nej jag tror inte du gjort något fel, kolla med banken.

Det hade jag gjort, men vänta.....började gräva och tänka till och visst var det en sladd med dosan när jag fick den. Krälade in under skrivbordet, vid, på eller under, spelar roll!! Nu har jag lagt in alldeles för många kommatecken, men det gör jag om jag vill, så det så.

Hur som haver, petade in sladden i USB-porten och vips fungerade det, ååååååååå som vanligt, enkla lösningar när man väl orkar samla ihop sig. Men jag ringde ju två supporter, skulle inte dom löst mitt problem, har inte dom betalt för det? Ska jag lösa problemet, japp det skulle jag. Ännu en fjäder i hatten jag inte har, och skulle jag ha det så vill jag inte ha en fjäder där, isch.

Nåja, allt lugnar ner sig ganska snart, jag borde inte reta upp mig på skitsaker. Men då går jag en lång lång promenad med Mollberg och Nyman i solskenet och då glömmer man allt sånt som inte har något värrde.

Vilken underbar årstid det är, jag har letat fram mina solbrillor så nu är Allanballanbrakskit ute och går med hundarna. Skämt, men jag älskar solglasögon och undrar om det inte är time för ett nytt par i år. Tror att jag ska ha en pilotmodell i år.  Mystiska madame Proppdojja hälsar och önskar alla en underbar kväll. Nu räkanr vi ner igen, snart börjar säsongen och vi får träffas igen.

Jag tänkte till i bilen, på väg från banken. Där har jag varit för att kolla om jag är miljonär nämligen, och det var jag inte. Konstigt, läser ju i tidningarna hur lätt det är, men jag är inte så bra på kortspel och poker då framför allt. Inget face alltså.

Tillbaka till tänket i bilen, så härligt för hundarna att få ligga ute i solskenet och knapra på märgben. Såg det framför mig, mina fina svarta och gubevars lite silvriga hundar på varsin fäll i snön. Vilken underbar och omtänksam matte dom har, man blir ju alldeles varm i hjärtat. Av självgodhet då förstås....  

Nu hade jag inte rådgjort med mina två utan började med att slänga in märgbenen för att tina dem lite snabbt i mikron, so far so good (ursäkta, lite internationell igen) sen plockade jag med mig "pippimaten" för att fylla på foderautomaten i trädet på vägen tillbaka efter att ha slängt in mina "gullhjärtan" i hagen. Vidare in för att hämta benen så där slafsigt goda som bara en vovve i solskenet kan uppskatta. Då hörde jag det: hä hä hä pust pust hä hä pust pust, jag vänder mig om och där kravlar mina båda i spåren jag lämnat efter mig i snödrivorna.

Mycket vänligt säger jag: men ni skulle ju ligga ute i solskenet och äta ben.

Mycket vänligt viftar dom på svansarna och säger: näe matte, vi ska ligga inne hos dig och äta ben.

Så fick det bli, men hur i hela, janivet, kom dom ut. Ja, att Nyman kommer ut det är ju ingen nyhet, men Mollberg.

Någon passerade och hade nog sina funderingar, där stod jag och gapskrattade och tittar på ingenting, det är ju snödrivor som skymmer. Då blev det jättekul igen, för mig då för jag såg ju den fundersamma minen. Nåja, det var inte första gången och säkert inte sista heller. Och, oss icke miljonärer emellan, vilken tur att vi har våra hundar som gör oss så glada. Dom är värda mer än miljonerna.. vi inte har.

Kram i   -skenet och lev ordentligt

Jag tror att dom flesta håller med när jag säger att det är lite jobbigt att bada hundar. Jag kommer ofta på det när jag krupit upp i någon "pysig" hörna för att läsa eller titta på någon bra film, eller brodera på något härligt ordspråk typ "tro inte på detta, för det är bara ljug". 

Då kommer alltid någon av hundarna och ska gossa in sig i knävecken eller någonstans i närheten. Då känner man på odören att det är time for a bath.

Mot badrummet!!!  

Jag hade bara tänkt ta en av dom den här gången, så jag skickade iväg den nybadade till husse i köket och började torka upp efter oss. Då ser jag Nyman stå vid tröskeln, lätt darrande:

- Gör det nu matte, jag vet att det är min tur!!

Sakta, sakta med hängande huvud och på darrande ben kom han in i badrummet, jag hade inte lagt ut någon order vill jag poängtera. Det slog mig just att badar jag den ena så badar jag den andra, typ alltid. Han försökte bara göra pinan lite kortare, stackars krake.

Som tröst gick vi ut och trimmade ett par timmar också, en halv sida ungefår. Förskräckligt vilken päls det hade blivit, kan de bero på kylan tro? Ja, för det kan väl inte vara så att jag legat på latsidan, eller troligtvis.

Sen blev det Film!!  Försökte sova lite i fotöljen men maken väckte mig hela tiden. Naturligtvis förnekade jag att jag sov, jag råkade bara blinka lite långsamt när han tittade på mig. Dessutom vet jag vad som låg i lådan, kom just på det. Imorgon är det måndag och nu gäller det att ligga i ordentligt med det mesta, för nästa helg är det fortbildningskurs för trimmare i Morgongåva. Den snöade in förra gången, men nu ska det väl bli av hoppas jag. Så kul, ska´re bli.

Tjingelong så länge, tills nästa gång när jag har nåt vettigt att berätta, ja eller hur!!

Ibland behöver man hjälp extremt mycket, jag menar av någon som kan hjälpa till när totalblockaden slår till. Så imorgon åker jag till Eva B B med mina papper och får hjälp och tänk vad allt blev så mycket lättare på en gång, pust!

Förutom det var det pudeldag i Hälla, jag fick göra iordning en hel pudel,  vilka underbara hundar. Sen att det är L8s 10-åriga och världsvana pudeldam som står som en staty underlättar en något valhänt nybörjare. Avslutar som vanligt med en kulinarisk upplevelse på McDonalds, med lite mysigt småprat. Det blir inte så mycket av den varan när fönar och klippmaskiner är igång, t.o.m jag blir tyst då. 

Tiden går fort när man har roligt och plötsligt är dagen slut, och lite mer snö ramlade ner från skyarna på vägen hem. Hav förtröstan det är iaf mycket ljusare nu och mina sommardäck till Volvon är i Malmö nu, idag alltså. Inte för att det är så bråttom med dom, faktiskt.

Har även gjort ett fruktlöst försök att få tag i en ny snöskyffel. Han log så vänligt mot mig inne på Rusta. Nähej, inga kvar!!  Jag har en snäll granne och jag har fått löfte att låna hennes så länge. Vi skottar ju aldrig samtidigt, och så lär det väl förbli eftersom vi ska samsas om en tv. Jag vet, skitdåligt skämt, men det var vad jag kom på just nu.

En gammal kollega sa till mig, du skriver precis som du pratar. Jag vet inte hur jag ska ta det, men eftersom jag är en mycket lat och slö person tar jag det positivt. Det krävs så mycket mer energi att vara negativ så det orkar jag inte med.

Nu ska jag ta en pulver (så sa min mormor) och hoppa i bingen! Tror att det mesta beror på för lite sömn, 4-5 timmar kanske är lite för lite, och huvudet känns lite sådär. Jag ska slappna av som nedanstående varelse.

Ha´re gott så länge  

Detta är ingen pudel by the way utan en otrimmad snuzzer!!

Inte så att jag direkt ångrar mina ord, jag tycker fortfarande om vintern. Men om man nu får önska sig något, är det då för mycket begärt att be den som bestämmer över knappen; Snö över Uppland, att ta det lilla lugna.

Jag är lite öm i ryggmuskulaturen, skyffeln är trasig och vinglar och så knakar det när jag tar i lite för mycket. I snöskyffeln då, inte min rygg. Dessutom är vallarna så höga så dom kommer inte att ha smält ner före midsommar.

Till råga på allt är dom förbankade snöskyfflarna slut i affärerna.

Förutom detta var jag tvungen att få ner lite snö från taket, det började se en aning farligt ut. Har sett på TV hur kul det ser ut när någon får en hel snödriva i skallen. Dvs skitkul när någon annan får det inte jag, och med tanke på hur överhänget såg ut insåg jag att det fanns vissa risker. Försökte hitta stegen, men den ligger fastfrusen och översnöad någonstans.

Mannen, på möte i Köpenhamn får följande sms:

-Var är stegen? Jag behöver den Nu....!

-Vad ska du göra? (maken)

-Jag måste upp och skotta av taket!

-Snälla du, man kan inte gå upp på taket utan att ha någon med sig. Du kan faktiskt ramla ner.

Hmm, jaha, tanken slog mig inte vid planeringen men det finns ett uns av sanning i den. Jag har ramlat förr!

Eller som en kär vän sa; han ser dig väl klättra upp i högklackat, kort kjol med spretande fingrar för att nagellacket ska torka. Förstår inte vad jag gör för intryck. (Lite sanning finns det där, men säg inget)

Skaffade iaf fram ett aluminiumrör sisådär 2m långt och sen gav jag mig i kast med snödrivorna på taket.

Fick fart på eländet, inget hamnade i skallen på mig och naglarna höll. Tack och lov får jag väl lov att säga, för går naglarna av är resten av veckan förstörd och det är ju bara tisdag.

Javisstja, maken ringde och undrade varför jag inte svarade när han ringde. Jag trimmade hund och hade inte varit uppe på taket. Litar han inte på mig tro??

Nåja, livet är bra skönt och trevligt, jag undrar om jag får upp dörren imorgon. Det snöar fortfarande, dock i lite lugnare takt.

Sov sött, imorgon gör jag en ängel  

För ganska många år sedan var vi på Pippiöarna vid den här årstiden. En morgon, eller rättare sagt förmiddag, överraskades jag med champange och toast med kaviar på sängen (det var inte Kalles, jag lovar).

Finns inget som gör mig så glad och snäll som champange och jag fullständigt älskar kaviar, även Kalles gu´bevars, men det passar inte så bra till just den drycken.

Nåväl, överraskad satte jag mig upp med diverse lovord och glädjeyttringar, avslutar med "gu´vaduärgullig" osv.

- Tja, jag har legat vaken och väntat på att något ska hända, men till slut får jag lov att gå upp och uppvakta mig själv. (Maken, torrt)

-??????? (Jag)

- Jag fyller år idag!!! (Maken torrt)

- Men fyller du inte den 28:e (Jag, lite undvikande, inställsamt)

- Jag har alltid fyllt den 26:e hittills. (Torrt, igen)

Osv osv, låt mig säga att den händelsen kommer fram då och då. Gärna på middagar och andra lite större händelser.Så får man stå/sitta där med skammen, nu är jag ju lite dålig på att skämmas men jag försöker så gott det går.

Tro det eller ej, men jag gjorde det igen, man tycker ju att det här är sånt som bara händer en gång, aldrig mer. Ja, eller hur....

I fredags åkte jag runt norra Stockholm och shoppade födelsedagspresenter, inhandlade delikatesser och goda drycker till firandet på lördagen.

Hade lite mycket omkring mig, så när han jag delar morgonblaskan med kom hem undrade jag om det var ok med falukorv till middag.

- Javisst...........fast jag hade ju tänkt mig något annat än falukorv till middag på min födelsedag.

Har man pokerface eller har man pokerface.....INTE!!!!

- Va, jäklar e´re idag du fyller år????

Maken räknade upp alla som ringt och grattat, svärmor, son, arbetskamrater. Ja, det var visst bara jag och chefen som inte hört av sig.

Jag bestämde mig snabbt för att anklaga sonen för att han inte ringt/sms:at och påmint mig. Tror dock inte att det godtas som någon ursäkt direkt och jag ökade nog på mina minuspoäng i protokollet. Visserligen försökte jag lindra det hele med en god fläskfile och massor av fjäsk, men får nog hålla mig på mattan ett bra tag framöver.

Nu ska jag lägga in larm i alla tänkbara mobiler, klockor, larmanordningar osv.

Tror inte jag gillar det där belåtna ansiktsuttrycket som jag måste leva med ett par månader framöver efter det här.

Varför i hela fridens da´r föddes jag så himla glömsk, och det blir väl inte bättre med åren.

Nu ska jag skotta snö, gumman Tö, hon är som bortblåst hon