Man ska absolut inte leka älva när man passerat de fyrtio, för då får man problem.

Låter kanske lite kryptiskt men det är så att när jag är på gott humör kan det mesta hända. Just det där att man leker älva, tänk tecknad film med vacker musik  a´la askungen, eller var nu älvan fanns någonstans.

För det var nämligen så det var för en del år sedan. Sommar och sol, skuttande hundar i en backe med sisådär 65 graders lutning (? uppskattningsvis då, lite överdrift kanske) och lite för osmidig (läs kassaskåp) kvinna i sina bästa år. Skuttande från sten till sten till sten till...ojdå grop med kottar!! Tror att jag dessutom trallade på nå´t, jag var ju på gott humör. Ja, det blev ju en KalleAnka-vurpa förstås.

Varför berättar jag den här korkade historien? Tja,  kanske för att den faktiskt är lite, just det: korkad.  Men med jämna mellanrum måste jag erkänna för mig själv att jag inte var någon älva och halta iväg till kiropraktorn så han får rätta till min höft igen, det var den som tog smällen so to speak.

Så därför har jag min egeninrättade "tyckasyndommigsjälv-dag" som jag skrivit om förr. Men just idag har jag lite ont, så ont att jag tröstshoppade lite. Fast å andra sidan, julgardinen måste ner, vet att det är en månad försent, men jag har faktiskt glömt bort den. Vägrar förresten att hänga upp den gamla igen, den är för ful. 

 Sen köpte jag nya lakan, mjuka, sköna, snygga...hmmm

Imorgon blir det lunch på stan, kommer man förbi någon skoaffär, månne?? (he he)

Nu ska jag sluta, sov sött och shopp ohoj