Dagen började med dunder och brak vid åtta-någonstans, medan min äggkokare arbetade på, med att koka mitt ägg då.

Nyman var utsläppt och satte helt plötsligt igång med  "dumåstekommapåengång-skallet". Brukar inte vara så alarmerande men bäst att gå och kolla.

Där stod ett rådjur (ve och fasa!) och tittade på Nyman som vid det här laget var ordentligt upprörd. Ja, det var nog det han sa, det lugna rådjuret alltså:

- Men, va´du verkar upprörd då, jag står ju bara här.

och sa Nyman:

- Matte, matte, ropa på mig, det här är pinsamt. Vad ska jag göra.

- Nyyyyyman, kom hit!

- Tack matte, tack tack så mycket. Var jag duktig nu, matte såg du???

Vi tog bilen till Bålsta för att reparera stenskott och för att lugna alla upprörda sinnen tog vi en lång promenad, nästan 1½ timme. Sen var bilen klar.

Upptäckte en annan sida av Bålsta, den vackra. Skulle t.o.m kunna tänka mig att bo där, om jag nu inte bodde där jag bor, som sagt.

Säger ofta så, när man är ute och åker runt i vårt avlånga land.

-Guuuuuuuuud, vad här är vackert. Här skulle jag kunna tänka mig att bo.

Ja, om jag nu inte bodde där jag bor, för där är det så vackert. Så egentligen är det ju vackert var än man bor i det här landet. Tror att jag har rätt där, faktiskt. Passade på att fotografera en soptunna också, inte vacker, men någon hade försökt pigga upp det hela lite. Den var lite söt, tycker jag, det var även den lilla settervalpen som tittade på Nyman & Mollberg men sa till sin husse att dom där vill jag inte träffa. Men jag står fint här, va?

Nu ska jag och hundarna ta en nattlig runda, för det är väldigt vackert ute just nu. Månljust och då har jag lite svårt att slå mig till ro, accepterar det numera. Kanske har man varit en liten häxa i ett tidigare liv, en snäll sån alltså.