Jag brukar skämta om det här med "lagom", ett något diffust uttryck men ett väldigt bra ord. Jag menar; det här att man får frågan när man ska köpa t.ex skinka i delikatessen; hur vill du ha dina skivor? Jag svarar alltid, utan att tänka förstås: Lagom tack! Bra svar  (IQ fiskpinne!!)

Idag skulle jag göra ganska mycket, hade jag tänkt. Inköpslistan låg färdigskriven 1 km lång cirkus, pystuben till Soda Streamern skulle bytas, kupongerna (mm, har så´na) låg under bilnyckeln, allt väl förberett. Det var nästan så att kläderna låg i "tapåordning" i hallen, ni vet först strumporna, trosorna, bh:n osv. Ha, nu blev jag lite fånig, ursäkta  men jag såg just mig själv stå vid ytterdörren med kläderna i fel ordning, fniss. Dock inte dom rosa kalsongerna, dom får bara vara med när jag ska gå fortfort på promenad med doggsen. 

Men istället började telefonen ringa, ville jag förnya min glasförsäkring, sen ringde jag och sen ringde det igen och jag ringde tillbaka eller vidare eller hitådit, ja ni vet. Timmarna fladdrar iväg väldans fort när man pratar i telefon, sen tog batteriet helt plötsligt slut, vilket betyder att hundarna fick vänta med promenaden för jag kan inte gå iväg utan telefonen. Den måste laddas  jag kan inte gå utan den, tänk om nå´n ringer, och jag inte svarar. Kan missa något väldigt viktigt, hemska tider, eller så vrickar jag foten och måste hämtas. Man vet aldrig, jag är helt övertygad om att har jag inte telefonen med så händer det något. Förstår inte hur jag klarade mig förr, utan telefonen. Inge´lagom där heller alltså.

Ack ja, timmarna stack iväg och jag fick inget gjort, julgranen klarar sig ett par dagar till och jag får handla imorgon istället. Säkert bättre att handla på tisdagar istället för på måndagar, kan det vara så att det är lagom bra påfyllt efter helgen i affären, eller lagom lite folk så jag slipper trängas. Förvirrad, ja en aning och om jag tänker till lite nu, så inser jag att det är dags att säga go´natt och sluta  Imorgon börjar en ny härlig lagom förvirrad dag, suss gott!!

Jag vet, repris, men den är go´

Jag drömde lite otäcka drömmar inatt, eller imorse rättare sagt. Hade tryck över brösten och tänkte medan jag jobbade mig upp ur sömnen; att nu är det kört, nu har jag fått hjärtsnörp, tittar ju på "Sjukhuset" i veckorna och där lär man sig en del, bl.a vanliga symtomer för kvinnor osv, det har jag lagt på minnet. Hypokondriker, eller??

Nåja,  hjärtsnörpen visade sig ha illaluktande skägg och stod med två tassar på mitt bröst därav trycket.

- Äntligen, är du medveten om att jag håller på att svälta ihjäl, sa den obarmhärtiga blicken, dvs Nymans.

Det är inte så mycket att göra, går inte jag upp börjar han bearbeta husse, som inte är lika hjärtlig som jag på morgonen. Jag hasade mig alltså upp ställde mat på svällning, ja hundarnas alltså. Min egen föredrar jag att lägga lite mer energi på, dvs koka tevatten, pressa apelsiner, koka ägg och bre mackor. Men innan dess bör man ju öppna dörren och  med glad och pigg röst säga; kila ut och kissa, promenaden tar vi sen, och sen titta ner på två mycket förvånade hundar som tittar tillbaka och säger:

-E´ru klok eller, gå ut själv. (Lite kallt var´re)

Inget ut och kissa alltså, vi sov en stund till framför TV:n. Hmm, borde nog ha köpt en större soffa.

På promenaden senare mötte vi en tjej med snöskyffel över axeln, roliga jag tänkte; ha ha har hon skottat fjärden eller???

Inte hela, men en bit hade hon faktiskt skottat. Bilen hade frusit ihop och barnen blev jätteledsna för dom skulle åka skridskor, sina nya. Har man en handlingskraftig mamma så har man, så det blev en liten skridskobana bredvid bryggan. Skam den som ger sig, och min skämtiga kommentar kom av sig.

Tänkte inte ta den långlånga promenaden, men solen sken och det var så underbart så jag bara gick och gick och gick. På sluttampen började Mollberg få isklumpar i tassarna, inte så farligt tar bort dom och sen är det bra. Är man dvärgschnauzer är man tuff, eller hur? Vi kom hem efter 1 ½ timme och då serverades grisöra i köket för dom 4-benta, jag har inte kommit underfund med tjusningen av just den kulinariska anrättningen det är precis nätt och jämt att jag vill ta i eländet. Det tillhör faktiskt bland det äckligare jag gör, tar i grisöron alltså. Är inte så förtjust i gris, tänker alltid på när jag blev jagad av en gris på landet. Alla skrattade och sa att hon var sååå snäll, hon fick ju gå lös, men jag visste bättre, ett stort monster som sa grymt, oink, nöff eller vad dom nu säger, men hon jagar små flickor som just hade fått sitt lördagsgodis. Snacka om trauma!!

Skönt att man blivit stor och själv bestämmer vilken storlek man ska ha på sina monster.  Tjingeling och ha det bra!!  

Ack ja, häromdagen var det då den lilla anden, och sen gick jag gå in som stödperson  till en husse med två hanhundar han inte riktigt hade kontroll på dom slogs ordentligt med varandra, husse i mitten förstås.

Alltså, jag frågade först om han ville ha hjälp, och det vill han ju så jag tog den ena och släpade över honom till andra sidan av vägen.

Nyman skuttade runt runt:

  Matte, matte ska´ru ha hjälp, ska jag ta honom i benet, det bakersta.

  Jag kan det matte, säg bara till (hopp, hopp, skutt, skutt)

  Suck!! (och häng med huvudet när matte säger nej)

Herregud, tänk vad fel ett hundägande kan bli när man inte ser till sig själv utan väljer en ras som är helt fel, dessa två uppfostrar sina snälla men totalmesiga hussar. säger som en väninna sa en gång, dom ska nog inte ens ha ett marsvin. Nåja, det blir inte mitt problem, för en av hundarna kom en gång farande nerför backen och skulle sätta mig och de mina på plats, trodde han, haa!!! Smärtsamt blev det, för själen alltså lite annorstädes också faktiskt (fina ord man slänger sig med, hoppas dom blir rätt också  )

Idag träffade jag på en tjej (i min ålder, tjej alltså) med en glad och slynglig flatte.

Dom tränade och hon undrade om jag kunde ställa upp som "elaka tanten" om den glada flatteflickan fick för sig att sticka.

Det kunde jag och det gjorde hon, smet alltså.

Ur flattedagboken den 6 januari 2010:

Jag menade inget illa, men jag skulle bara leka lite med killarna därborta, kommer strax viftade jag till matte!!!

Men isch, så pinsamt det blev, det stod någon i vägen så jag försökte springa om på ena sidan, men det gick inte... då tar vi  på andra då, usch, det gick inte heller, och nu börjar hon bete sig farligt också.

Vet ni, då anföll männskan, hon lät inte alls snäll, bäst att slänga sig på rygg snabbt som ögat.

Tack för hjälpen sa matte till den där, vadååå, såg hon inte hur jag blev behandlad. Kan vi skynda oss härifrån nu, tack så mycket.

Hälsningar en tilltufsad flattetjej

Jag har inte gett något nyårslöfte, det gör jag aldrig. Men.....man kanske inte skulle lägga sig i så mycket. Får se hur det går.

Vädrerleksrapporten idag, väldans varmt - 10 bara.

Tjingeling och ha det bra, nu ska jag bara ta en liten kortis med hundarna och då kan väl inget hända, eller?

Idag har vi jagat runt i Västerås efter mattor, köksmaskiner och telefoner. Trevligt och kallt, jag menar, handskarna åker på mellan bilen och affären, isch. Vi = maken och jag.

Och han har tagit semester den här veckan för att få vila och ta det lilla lugna. Vilket i pratiken betyder att jag driver honom ut och in i affärer, idag blev det då en köksmaskin så imorgon får det bli en vilodag. Jag är helnöjd för jag tror att jag gjort det perfekta valet.

Om det är så det får vi se så småningom, enligt utsago brukar jag stå och svära över grejor jag köpt som inte fungerar som jag vill. Kan absolut inte stämma, det kommer jag inte ihåg, tryckt på delete helt enkelt. Inte använder väl jag ett så ovårdat språk, nehej, det är helt fel  

På hemvägen mötte vi en bil som "varningsblinkade" vilket i min värld betyder "POLIS", oj var är dom, kör du för fort, osv.

Mitt i allt ropar min lagvigde, oj och svänger undan och jag ser en liten kropp mitt i vägen.

- Stanna, sätt på varningsblinkers, jag vill inte bli påkörd, hojtar jag och studsar ut i vägbanan och hämtar upp en liten and som absolut inte är i form, den orkar inte flyga ifrån mig, gör ett litet försök att ta sig bort men är för svag. Lille vän, jag vet att det egentligen är kört, men man lämnar inte en levande varelse skadad på vägen i kylan, det gör man bara inte, eller hur??

Jag plockar alltså upp den och hoppar in i bilen och beordrar mannen att köra till veterinären. Snälla du, säger mannen!! Sen diskuterar vi inte vidare om det, anden ligger med huvudet i min armhåla alldeles stilla, antingen är den död eller svårt chockskadad.

När vi kom fram till veterinären sa han att dom är för svaga och får inte tillräckligt med mat just nu.  Han visade hur jag skulle känna på honom och det fanns verkligen inte ett uns fett på den stackars kraken. Han lovade att ta hand om honom, vilket i praktiken betyder att anden har farit till gräsandshimlen. Bättre så än att någon kört på honom eller att han frusit ihjäl, nu blev pinan kortare.

Han fick iaf åka Porsche den sista milen i sitt liv, hur många gräsänder får det??

Sen undrar jag, hur många bilar tvingade jag att stanna, när jag rände runt där på vägen. Måste sett lite fånigt ut, f'låt så mycket alla.

Jaha, det var allt för idag. Den vita skiten forsätter att ligga som ett vackert täcke över Sverige, och jag måste nog köpa nya vantar. Varför gjorde jag inte det när jag var på Stadium, eller Intersport eller var jag nu var?? Sov sött och jag har inte anmält till Göteborg, farmors allt, Zlatan, får hålla flaggan högt. Puss och kram.

Kom jag in i en kollegas rum som i sin tur talade i telefon med ytterligare en kollega i Kiruna.

Han frågade alltid, och då menar jag alltid, vad vi hade för väder i Stockholm. Det råkade just då vara en av dessa underbara dagar i maj så därför fick han en utförlig beskrivning om just det vackra varma vädret, nya vårkjolar, viktigt, viktigt, bara ben som skulle solas ordentligt under lunchen osv. När hon kommit så långt, sa kollegan i Kiruna på sin långsamma norrländska

- Jaha, vi fick två decimeter snö inatt.

- Oj, sa kollegan på kontoret, tänk så fantastiskt att det kan vara sån skillnad.

- Tycker du ja, svarade Kiruna!!

Det var ett tag sen, men jag lovar maj är snart här, häng kvar där Sussisarna, kämpa på. Tänk på att saker och ting bevaras bättre i kyla. 

Förutom denna sanna historia ur mitt liv, har jag idag köpt ett rosa underställ och har dessutom fått bekräftat av en bättre vetande att det kommer att fungera ypperligt. Mitt enda problem är att så fort som möjligt få på mig ytterkläderna så att ingen levande själ ser mig i denna utstyrsel. Kan tänka mig att rosa förstärker det spolformade, lönnfeta som man annars brukar dölja med fluffiga blusar och bylsiga tröjor. Spännande liv man lever.

Sen har jag åkt runt tillsammans med ett tiontusentals andra och kollat in lite mobiltelefoner, köksmaskiner och massagefotöljer.

Har inte bestämt mig för vad jag ska köpa först, men jag satt länge i fotöljen och funderade, jag lovar. Kram på er!!  

Ja, för nu snöar det igen, verkar som att min önskan ska slå in och att jag får en kall och snöig vinter.

Brukar ofta träffa på en dam/tjej/tantiminålder som är ute och "powerwalkar", jag vet, förskräckliga ord men beskrivande. Hur som haver, hon är också ganska duktig på att prata så vi ventilerar åsikter längre eller kortare stunder, beror på vilken tid på dygnet vi träffas, vi går nämligen aldrig åt samma håll.

Men idag var vi oense, inte om vädret för det var ju bara så fantastiskt tyckte vi båda, men åsikterna gick isär när jag talade om hur länge jag ville ha vintern.

- Typ, januari, februari....

- Är du galen, januari räcker.

- Näe, absolut över sportlovsveckorna iaf, hade faktiskt tänkt säga mars dessutom.

Vi får se, jag har en bestämd känsla av att ingen kan göra något åt det. Bestämmandet ligger troligtvis på ett annat plan, dit vi inte når, hmmm. Jag har inte så goda kontakter ditåt, så jag låter det bli som det blir helt enkelt. Men det är ok om vi har vinter till påsk, sen vill jag ha vår.    

Idag tog jag med kameran på promenaden och som den halvdanna fotograf jag faktiskt är kan jag nog tycka att vissa av bilderna är ganska ok. Vackert ute varé och fördelarna med en kall och snöig vinter är ju att:

• Man kan gräva fram vinterkläderna och traska ut och se ut som en Michelingubbe, ingen bryr sig.
• Myggen är borta, jag lider inte speciellt mycket av dom men ändå.
• Det är is på vägarna och dom flesta av oss förstår att farten måste sänkas, eller... tror jag iaf.
• Bilen behöver inte tvättas så ofta
• Hundarna drar inte in så mycket skit, det blir mest någon kvist eller två..
• Man får sitta inne och glo på TV, har man dåligt samvete kan man skylla på kylan, eller att man är förkyld osv.
• Man kan äta lite mer, eller varé inte så, kylan kräver lite mer fett. Annars fryser man ju.
• Trots att mössan är ny, ser man fortfarande ut som en idiot. Ingen bryr sig.

Just nu är det vinter, tror inte att någon missat det, snart kommer ljusare och varmare tider. Men under tiden kommer jag att njuta av idaget. Kram och knyt halsduken ordentligt!!