Han skulle slå en bearnaise, på "Halv åtta hos mig", kul sa vi och planterade oss framför TV:n. Alltid spännande med bearnaise, den kan ju skära sig (fast den går att laga) och det borde ju bli lite nervöst med en kameragubbe i hasorna vad man än tar sig för, bearnaise är en konst.

Tro mig, men jag blev lite förvånad när han slängde ner smör, ägg, lök i en kastrull, ställde den på spisen och sa; nu får den stå så här.

Vad hände med att vispa upp äggulorn till fluff och sen strila ner smöret i en tunn fin jämn stråle!!

Jag kan slå bearnaise (sant, god till och med) har jag missat något, kan man göra såsen på något modernare sätt som jag inte har hört talas om förut. Jag är alltid mottaglig för nya saker, man har välan ett posivt sinne.

För en som är uppvuxen på blodpudding, makaronilåda, blodpudding, pitepalt, blodpudding, stekt falukorv, blodpudding, köttsoppa med klimp, blodpudding och korvkaka. En stilla undran, vem uppfann denna vidriga rätt; KORVKAKA!!!!?????

Innehåll; korngryn, russin, stekt lever och ägg, ingredienserna geggas ihop och hälls i ugnsfast form, in i ugnen och för att göra saken ännu värre, serveras med lingon, gärna rårörda så att det blir riktigt beskt och hemskt.

Så länge jag lever kommer jag aldrig någonsin att närma mig något så äckligt, jag grinade och hulkade mig igenom middagen. Det hände gu´bevars att jag blev inskickad i mitt rum med mjölkglaset och tallrik med tillsägelse att inte komma ut förrän maten var uppäten. Det gick ju naturligtvis i ett huj, ja ut genom fönstret då, eller senare i papperskorgen eller någon annanstans så inte grannen kunde klaga. Va i all sin dar spelar det för roll med lite korvkaka på fönstren...

När jag blev större och starkare kom jag inte hem till middag, så enkelt så.

Sen till en annan ganska viktig detalj, tycker jag.....korven, var tog den vägen? Heter det korvkaka så ska det väl finnas korv med, eller..?

Numer bestämmer jag, mat ska avnjutas inte tvingas ner.

Ja, nu kom jag bort från ämnet lite, men back to "kalla fakta", äggen ska vispas fluffigt, smöret ska strilas ner i en jämn stråle. Inget slarv för då blir det ingen bearnaise, ja det blev det inte förresten. Den skar sig, i TV, isch!!

P.S

Det hände faktiskt att jag tröttnade på blodpuddingen och tog den ur kylskåpet och hystade ner den till hunden, ett stycke St Bernhard som glad i hågen glufsade i sig allt på en nanosekund.

Mmmm, jag vet mat, men vad gör man? Behöver jag säga att den maträtten inte heller serveras i Gröna huset i Skokloster.    DS

Imorgon styrs Volvon mot Örebro, rapport kommer. Tjingeling