Som vanligt hittade jag inte telefonen i tid, speciellt inte så här dags, dvs morgon. Den slutade ringa innan jag kom fram.  Virrar alltid iväg åt fel håll i vårt jättehus (skämt), letar i fel fickor, tittar under fel tidningar osv. Tacka vet jag den gamla goda tiden när telefonen satt fast i väggen (inte, men det lät bra). Men jag är glad när jag svarar, tror jag.

Var lite kaxig igår kväll när jag ringde på syrrans svarare och sa; 

Ring, när du är på väg till jobbet imorgon, vilket som vanligt betyder att jag inte tänkte. Hon åker inte till jobbet kl 10 precis...fast morgonstund...

Nåja, promenaden började tidigare idag, bra för benmuskler också eftersom vissa bitar av promenaden inte var plogad så det var bara att pulsa på, i rask takt förstås, då får man ut något av den, promenaden då alltså.

Gick förbi några andra hundpromenerare som tog det lite lugnare, dom skrattade och sa;

ååå vilken fart du har, ja dig hinner man inte med.

Tackade i mitt stilla sinne för dom orden, det hindrade mig från att lägga mig ner och avlida bakom nästa kurva. Skittrött, benen värkte och jag var sjöblöt. Det var bara att spänsta hem duscha och kollapsa i soffan, för det ser ju ingen  

När jag har vilat mig ett par timmar ska jag skotta undan snön, men inte just nu, lite senare, tror jag kanske.

Jag klagar inte, är fortfarande jätteglad att vi har snö, och den är fortfarande vit och fin eftersom det inte har töat. Lite mycket "hundskit" på vägarna kanske eftersom det är för djup snö i dikena. Det stör mig inte så mycket för det är utanför villaområdet. Själv har jag utvecklat en lite snygg spark, cirkus 2 dm under själva högen och förpassar på det viset högen ut i skogen. Man bör dock se sig för en aning, kan finnas saker i vägen som gör att man måste halta en bit på den vidare promenaden. Det här med IQ fiskpinnesyndromet igen.

Nu sitter jag här och väntar på nyheter, om det blir några valpar hos Maria och Lotta. Då får jag åka runt och pussa på valpar, hos Lotta finns det ju pudelvalpar också, mmm så gossigt.

Som jag sa till min jobbcoach (tjusig titel va?) igår. Hundar gör mig glad och jag vill absolut inte vara utan dem, så är det.

 

Ulla

19 januari 2010 21:46

Vill bara säga att jag alltid blir glad & skrattar gott när jag läser dina underbara formuleringar i bloggen. Varför kan du inte börja skriva krönikor i någon tidning? Du har ju all talang i världen!
Kram

http://www.xjar.nu

 

Honsjälv

20 januari 2010 00:18

Vad kan jag säga mer än tack Ulla. Måste erkänna att det är lite roligt att skriva. Kram:-))

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Det är en helt vanlig dag i den usla mattens liv, på jobbet i det lilla centrumet.   Djupt försjunken i sitt arbete noterar den usla matten oljudet från sin yngste hund Flås,flås, flämt, flämt Den usla matten tittar på sin yngsta hund; ...

   Alltså, att låta sina barn följa med sin pappa till Chile i 3 månader, det är väl ingenting. Tänk så nyttigt för tjejerna att få träffa sina släktingar, lära sig spanska ordentligt, vilken upplevelse.  Naturligtviskommer inga jordbävningar att...

Skönt att vara uppe sent ibland, veta att det är en ledig dag imorgon och kunna sitta med det lilla   vinglaset och njuta. Nästan så att man skulle kunna dansa "attansvadjagmårbra-dansen". Har precis klarat av årets födelsedag och insett att jag st...

Medan jag hängde där i luften, hann jag tänka; - Det här kommer att göra in i "nivetvad" ont!! Sen brakade jag rakt ner i stenplattorna så att bilnycklar, hundfiltar och gu´vet vad flög runt och landade lite här och där. Rosenbuskar och dynga ...

Det är mitt fel, tror jag, ganska säkert är det så. Stackarn, fick för mig att det var time att sanera huset igen och eftersom det inte går att dammsuga ordentligt utan att det åtminstone hänger två hundar någonstans i ovan sagda plågoredskap. Hu...