Jag drömde lite otäcka drömmar inatt, eller imorse rättare sagt. Hade tryck över brösten och tänkte medan jag jobbade mig upp ur sömnen; att nu är det kört, nu har jag fått hjärtsnörp, tittar ju på "Sjukhuset" i veckorna och där lär man sig en del, bl.a vanliga symtomer för kvinnor osv, det har jag lagt på minnet. Hypokondriker, eller??

Nåja,  hjärtsnörpen visade sig ha illaluktande skägg och stod med två tassar på mitt bröst därav trycket.

- Äntligen, är du medveten om att jag håller på att svälta ihjäl, sa den obarmhärtiga blicken, dvs Nymans.

Det är inte så mycket att göra, går inte jag upp börjar han bearbeta husse, som inte är lika hjärtlig som jag på morgonen. Jag hasade mig alltså upp ställde mat på svällning, ja hundarnas alltså. Min egen föredrar jag att lägga lite mer energi på, dvs koka tevatten, pressa apelsiner, koka ägg och bre mackor. Men innan dess bör man ju öppna dörren och  med glad och pigg röst säga; kila ut och kissa, promenaden tar vi sen, och sen titta ner på två mycket förvånade hundar som tittar tillbaka och säger:

-E´ru klok eller, gå ut själv. (Lite kallt var´re)

Inget ut och kissa alltså, vi sov en stund till framför TV:n. Hmm, borde nog ha köpt en större soffa.

På promenaden senare mötte vi en tjej med snöskyffel över axeln, roliga jag tänkte; ha ha har hon skottat fjärden eller???

Inte hela, men en bit hade hon faktiskt skottat. Bilen hade frusit ihop och barnen blev jätteledsna för dom skulle åka skridskor, sina nya. Har man en handlingskraftig mamma så har man, så det blev en liten skridskobana bredvid bryggan. Skam den som ger sig, och min skämtiga kommentar kom av sig.

Tänkte inte ta den långlånga promenaden, men solen sken och det var så underbart så jag bara gick och gick och gick. På sluttampen började Mollberg få isklumpar i tassarna, inte så farligt tar bort dom och sen är det bra. Är man dvärgschnauzer är man tuff, eller hur? Vi kom hem efter 1 ½ timme och då serverades grisöra i köket för dom 4-benta, jag har inte kommit underfund med tjusningen av just den kulinariska anrättningen det är precis nätt och jämt att jag vill ta i eländet. Det tillhör faktiskt bland det äckligare jag gör, tar i grisöron alltså. Är inte så förtjust i gris, tänker alltid på när jag blev jagad av en gris på landet. Alla skrattade och sa att hon var sååå snäll, hon fick ju gå lös, men jag visste bättre, ett stort monster som sa grymt, oink, nöff eller vad dom nu säger, men hon jagar små flickor som just hade fått sitt lördagsgodis. Snacka om trauma!!

Skönt att man blivit stor och själv bestämmer vilken storlek man ska ha på sina monster.  Tjingeling och ha det bra!!