..åkte jag iväg och köpte blommor för att ha utanför huset, jo faktiskt. Visst rimmar det lite illa, att gå och köpa sånt nu, men jag var i behov av att pynta lite.

Jag har ju inte haft några blommor på ett par säsonger, eftersom det legat byggmaterial högt och lågt, men eftersom vi är klara nu, så..

Jag köpte en liten blomma till köket och en liten fin duk, eller löpare, och så två små fina blommor med tillhörande fina krukor till vardagsrummet och så köpte jag blommor som ska stå ute, heeeela långa vintern. Det blev såååå fint och jag kände mig faktiskt såååå nöjd och glad efter att ha spridit pengar runt mig, som en till mig närstående person uttryckte sig.  Men som jag säger, någon måste ju sätta sprätt på dom, eller hur?

Sen åkte jag hem och satt in de färdigjästa rågbröden i ugnen, släkten var ju här och hälsade på och ett par av dom såg till att glufsa i sig ordentligt av det då nybakta brödet, det får man väl ta som en komplimang antar jag. Fantastiskt vad det går ner i en yngre man på 25 år, och inte ett gram för mycket någonstans än, enda trösten är att det kommer grabben, det kommer, lyssna på moster, he he

Lånade ett par talböcker igen, deckare, så nu blir det stickning framför brasan med en god bok, eller trimma hund med en god bok, kommer nog att bli båda.

Nu ska jag se till att jag inte missar Stora Stockholm, ses snart, natti natti!

Tog ett litet kort på min uteblomma, hann inte sätta den förrän det blev mörkt, och så tog jag på bröna också

Jag ville bara tala om att jag har lite abstinens. Utställningsabstinens!!!

Häromdan när jag hade en sån där dag ni vet, "ingenvilllekamedmigdag", så kände jag  att saknaden var stor. Från tidiga våren har man flängt runt som ett torrt skinn, än hit än dit och var man än åker så träffar man ungefär samma människor. Det blir en vana, var är hon/dom, man letar reda på varandra och umgås hela dagarna, pimplar kaffe, pratar skit och hundar, klämmer, tittar och fäller diverse bra kommentarer . Jag mår så himla bra av sånt, och så helt plötsligt blir det stiltje, iofs har jag valt det själv, det blev så mycket här till hösten. Var tvungen att ta tag i lite saker som kräver lite mycket av mig just nu. Men nu saknar jag livet, vännerna och hundarna, allt som hör till liksom.

Men tjejer, nu är det snart dags igen, nu står jag inte ut, jag måste få vara med, jag älskar hundutställningar. Vilken tur förresten, det gör Mollefjoll också

Idag var dagen tvärfull med mycket "måstegörasidagannars", maken som befinner sig i den sk riskgruppen, för influensan, åkte iväg för att vaccinera sig.

- Ska du följa med?

- Nä, har inte tid, jag gör det i veckan.

Jag satte full fräs med det där som måstegörasidagannars....för att underlätta slängde jag ut hundarna i hagen med varsitt grisöra.

Fjuttade runt lite (mja, jag vet) och kollade ut på hundarna precis lagom för att se Nyman ta sig ut ur hagen, en hamster skulle bli grön av avund om dom såg honom. Nu gjorde dom ju inte det utan kan leva vidare lyckligt ovetande.

Vad gör man, jag öppnade verandadörren och frågade honom vad han pysslade med och han såg helt oförstående ut; vadå jag, sa han, jag går bara runt här, vilken ton du använder!!

In med hundarna igen, och då kom maken hem igen, nyvaccinerad, och hur fort gick det på en skala.

- Det är heltomt på folk där och sjuksyrrorna sitter med sprutorna i handen och bara väntar.

Alltså, vad gör man inte för att slippa köa trots att jag inte tillhör någon riskgrupp. Åkte dit som en blixt och

sen lyckades jag prata mig igenom hela proceduren, ni vet;

- Jaha, ska jag fylla i här, finns det någon penna, jaha, precis där framför näsan alltså

- Tack så mycket, nummerlapp behöver jag det??? OK då går jag dit!

- Behöver jag inte vänta, tänk så bra, haha, tänka sig så fort det går, jo det är maken som sagt att jag ska gå hit, det var ingen kö, tänka sig

Osv, osv, jag fick min spruta och sen var jag ute på andra sidan, glad och nyvaccinerad, jag höll på att skriva nysprutad, kände att det kanske inte lät så bra

Ja, så hade jag ju pratat för mycket igen, jag vet att jag gör det, men det är lite svårt att bromsa, medfött tror jag eller så har den som är ansvarig för skapandet kompenserat min mammas röst, hon har liksom inte så mycket av den varan, liksom. Attans, he he

Tror att det är dags att sluta, ska sätta mig och må lite en stund, sen är det nannatime. Ha en fortsatt trevlig novemberdag, snart är det dags att tända adventsljusen!! Må så gott!!