Alltså jag vet inte riktigt varför, men jag behandlas ganska nonchalant från vissa??

- Mollberg, kom!

- OK, ska du gå ut, jasså bara till trimrummet, nåja jag får väl följa med då. Tråkigt att vara ensam här inne...

- Lägger mig här så länge, stör mig inte..zzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz!

- Å, långpromenad, jag kommer med. Stå inte där och skrik, jag kommer, måste kissa här först.

Hemma igen, någon sitter på mattan och stirrar;

- Ursäkta när kommer maten, du är sen igen!

Efter maten sitter någon på korgkanten, med ryggen mot mig, vad har jag gjort??

- Ingenting, absolut ingenting. Du har bara lämnat bort min kompis!!!

- Han ska få stryk när han kommer tillbaka, jag går och lägger mig i soffan hos husse, säg till när du ska lägga dig jag tänker sova i din säng inatt!!

Jösses, imorgon är en ny dag med bara en hund i familjen, hur ska det gå?

Tänkte att jag skulle försöka vara lite djup...... inte så vanligt men just nu känns det som jag behöver vara det. Näe, liten fundering bara, råkade fastna framför TV:n och titta på ett program som hette "What were they thinking" och det kan man ju undra. En halvtimme med folk som åkte skateboard, BMX, fyrhjuling, hoppade från hus, försökte flyga, und so weiter (läser ju en tysk bok, måste styla lite). Programmet gick igenom hela skadeskalan, för naturligtvis ramlade/störtade man, fick saker över sig, landade gränsle och slog sig i "klockspelet" osv. Vi ska bara inte tala om dom som drattade ner på huvudet och blev liggande avsvimmade ett bra tag, min fundering där; vilken tur att dom inte har någon hjärna som kan ta skada, för det kan dom väl inte ha??

Och (vet att man inte ska börja meningen med ett och, men jag måste) då kommer jag till det väsentliga, var det någon tjej med bland alla dessa vurpor?? Naturligtvis inte, bara killar. Är det så att dom börjar bli övertaliga och måsta ta livet av sig själva på nåt sätt, jag bara undrar alltså.

Känner att jag är klar med detta, men jag kommer aldrig att sluta undra över fenomenet. Kan man skriva så??

Nu tänker jag däremot bli lite sentimental, jag saaaaaaaaaaknar min vovve, ingen sover på kuddarna i soffan, jag får sätta mig utan att titta efter för det är ingen där. Nåja, lite prövningar får man väl stå ut med, snart är han hemma igen.

Undrar om jag ska gå och lägga mig eller ska jag leta reda på någon bra film och sätta mig och sticka lite. Tar ett varv i huset så får jag se.  Nattinatti, sov gott!!