Grinden är lite vek, vilket betyder att man kan trycka till längst ner och klämma ut huvudet. Sen sätter man i baktassarna ordentligt, lite muskelkraft måste man faktiskt ha, sen trycker man till...

Så får man knixa till lite, böja på ryggen, platta ut sig lite och trycka på med bakbenen. Vips är man ute och nu ska jag kolla runt lite och sniffa i omgivningarna, man vet ju aldrig hur länge det tar innan man är upptäckt. 

Men jag går faktiskt ingenstans, det är bara det att jag tycker att det är ganska tråkigt att vara inlåst.

En gång när matte och jag var på utställning glömde hon att stänga buren ordentligt så jag tog mig en tur in i en annan utställningsring. Jag vet ju hur man gör, behöver faktiskt ingen som håller i ett kopplet.

Nu måste jag sluta, matte håller på att sätta på sig "gåutkläder" vi ska ta oss en tur ut i skogen. Idag har hon varit lite loj måste jag säga. Hon har legat i soffan och sovit länge så det gäller att vara lite alert om hon nu bjussar ut mig och farsan på en promenad.

Hon brukar inte bli så arg på mig, men man kanske inte ska driva det för långt. Vi har det ju ganska bra tillsammans min matte, min pappa och jag.

Varma blöta pussar från Nyman

Idag när jag satt  och tittade ut genom fönstret, fundrade lite bara och tänkte, vad det blåser runt en massa frön. Det var då som jag kom på att det är helt fel årstid att tänka så, det är ju oktober, alltså är det snö. Listig typ man är. Den stannade inte kvar på marken så länge men en liten försmak om vad som komma skall. Kände att det är nog hög tid att plocka fram vinterbrallorna när man går ut med hundarna.

Vet att det är snö i Arvidsjaur och säkert lite i Boden också om jag nu tänker till, men med tanke på hur jag tänker nuförtiden så vet man aldrig. Lustig mening det blev, den får stå kvar.

Håller på att planera liten släktträff, systrar och bror, syskonbarn m. respektive och så min egen förstås med flickvän, det ska bli jättekul.

Ringde världens snällaste granne idag, jo hon bor här, bredvid mig faktiskt. Måste låna bord och stolar, trots ett eget bra och stort bord, insåg jag helt plötsligt att vi får inte plats, måste ha ett till med tillhörande stolar. Fixade sig, naturligtvis. Sen har jag delegerat ut vininköpet till syrran men talade om vilket vin jag absolut inte ville ha. Japp, hon tyckte precis som jag, skitäckligt, den där flaskan med sne' hals alltså, yack!! Säger bara det, den designen på flaskan talar sitt eget språk. Vi utgöt vår fasa över detta hemska vin och så var vi ganska nöjda och glada, vilka somelieer vi är(stavningen igen, vet inte riktigt?) Tur att det finns rejäl kunskap om både vin och fina ord, eller hur?

Medan vi pratade hörde jag ett skrapande ljud, ni vet, det lät som när man försöker sätta in nyckeln i dörren men inte riktigt lyckas med det. Typ vår värdinna på B&B i Höganäs i augusti eller var det september.

Jaha, nu är det någon som försöker bryta sig in tänkte jag och tittade ut genom fönstret, nix ingen där. Måste vara på baksidan då, nähä, ingen där heller??  

Skrap, skrap och rassel!

Kan det vara någon kråka som rasslar runt på någon fönsterbräda då??? Iväg genom huset igen, ingenting där heller!

Skrap, skrap, skrap, rassel, rassel!!

Jag fattade ingenting, så jag tog en titt ut på framsidan igen, det finns verkligen ingen där..eller vänta sänker blicken en aning och där sitter Någon, som jag trodde befann sig i hundhagen med ett grisöra.

Han knackar på ..

När jag öppnar dörren kliver han in, säger tack ska'ru ha och går och lägger sig i solen på mattan, kallt ute förstår'ru (han pratar så). Jaha, då var den saken avklarad och jag kan konstatera att det var inte tal om något inbrott direkt.

Sen var jag ju tvungen att kolla var Mollberg var, hade jag glömt stänga grinden, har stängslet gått sönder eller har han grävt sig ut? Men ingetdera, Mollberg sitter snällt framför grinden, naturligtvis, för i Mollbergs värld gör man inget bus, man väntar bara på att bli utsläppt. Inget grävhål finns det, mystiken tätnar, ska gå ut imorgon och försöka se om det finns någon ledtråd, eller hoppar han bara över? Jag tror iofs att det här kommer jag inte att kunna lösa i brådrasket.

Javisstja, Någon = Nyman, men det är nog många som räknat ut det redan.

Nu är det kallt, hela dagen faktiskt. Jag gick ormpromenaden idag igen, den var inte kvar, den lille ormen alltså. Trots att jag hade tröja och en ordentligt igendragen jacka så kände man att nu är det banne mig inte långt kvar till snön. End of story på något sätt, och nu funderar jag på lite grann bara, om jag ska försöka starta julklappsinköpen lite tidigare än jag brukar, dvs 2-3 dagar före julafton. Det är inte en ny fundering, hade den förra året också, ja...say no more.

Har bestämt mig för att titta på "Bonde söker fru", såg en "trailer" idag när en av bönderna sitter och vrider sig i  vånda över att han inte kommer på något att säga till sin date, och hon i sin tur sitter och stirrar och säger inget annat än: jaha!!

Jag undrar lite lätt bara, varför utsätter man sig för det där?? Stackarn, han ser ut har svalt tungan och håller på att svimma av andnöd. Om hans släkt övertalat honom till det där tycker jag att han ska byta ut dom, finns så mycket löst folk att väöja på, hoppsan välja ska det va'.

Sicken en tur, att inte jag kommer att drabbas av det, tunghäftan menar jag då, det finns ju bara inte i min värld. Däremot kanske inte allt som kommer ut är så rätt, alla gånger, men hellre det än att sitta och kippa efter andan som en guldfisk som ramlat ut på golvet, jisses

Nu ska jag ta ett kapitel av min deckare, den tyska alltså. Det är ju lite modernt nu, att svenska deckare görs på både tyska och engelska. Gu´va´vi e bra, eller??

Tjingeling och sov gott när det är så dags, en liten trädbild från Sunne bara från en duktigt värdelös fotograf, men dom finns i Sunne (och jag menar ju träden, inte den värdelösa fotografen)

Jag blev lite ledsen idag, för jag är en "usel" fotograf eller rättare sagt, varför ändrades inställningarna på telefonen just idag. Jag stötte på en absolut underbar liten varelse på vår promenad, inte riktigt nyttig för hundarna men jag kunde dirigera förbi dom utan att störa.

Först trodde jag att det var ett snöre, sen undrade jag om den inte var död, böjde mig ner och tittade, stänkte lite grus och vääääääääääääääääs, sa den. Inte död alltså, den lilla huggormen that is. Hundarna stod en bit bort, har man blivit tillsagd att stanna, i den tonen då stannar man.

Som sagt, försökte ta några kort och när jag skulle visa hemma var dom borta, no files, stod det.

Varför ska man alltid komma åt något väsentligt när man absolut inte vill det. Fattar inte riktigt hur jag kunde ändra den inställningen, det var klart besvärligt att få tillbaka den. Nåja, den var vacker och jag kommer säkert inte att träffa på den igen, förra gången jag balanserade iväg en huggorm var i slutet på det gamla goda 80-talet.

Då ringde jag till Skansen-Jonas och fick lära mig lite väsentliga saker om Sir Väs och hans kusiner, inte så onödigt vetande faktiskt. Synd, men nu kan jag inte visa den fina bilden på den lilla, lilla ormen jag såg idag, men tro mig på mitt ord, den var vacker och jag hoppas att den slingrar sig in i skogen igen, vägen är inte en säker plats för en liten orm. Även på en liten lerig skogsväg, kommer det farliga fyrhjulingar ibland. Förresten borde den väl inte vara ute så här års???

Köpte ett nystan i Sunne, sen bara stickar man på och titta hur det blev. Förr i tiden fick man byta färg och försöke fästa ett "jytter" av tåtar så  snyggt och prydligt som det bara gick. Men nu var'e bara att sticka, fint va??

Och..så liknar det ju en liten orm, näe, det gör det inte. Men det var så nära jag kom.

Asch då, mobilen finns ju vetja

Synd att jag inte har någon helikopter, det går ju så fort med dom har jag hört, lätta att parkera, bara att "flappa" ner på en någotsånär hyfsad plats Jag hade faktiskt lite ambitioner en gång för länge sedan, på att bli helikopterpilot. Men sen stack jag ut i världen och tiden gick, tror iofs att även ambitionerna ändrade riktning. Får  skylla mig själv helt enkelt, jag får fortsätta köra bil till Sunne. Undrar om man kan lifta med Svennis, jag skulle faktiskt kunna gå den sista biten, det är ju inte så långt men lite brant uppåt bara.

Befinner mig lite i efterjobbetkoma, livet är inte så roligt där just nu och jag har lite sviter när jag kommer hem, men vem har sagt att det ska vara lätt att leva hela tiden. Det gäller att gå vidare, förlita sig lite på familjen som finns där och mina underbara vänner och kollegor. Skönt att alla finns.

Igårkväll, bröt jag ihop och skrattade, skrattade och skrattade, det brukar vara så att jag gör någonting som är väldigt fånigt eller så, jag bryter ihop och pga skrattet kan jag inte tala om vad jag gjorde och hur kul jag tyckte att det var. Förstår ni?? Troligtvis inte,  min käre man står och funderar på hur han ska tackla saken på bästa sätt. Visst är det sant, det där ni vet att ett skratt förlänger livet, förlänger livet förresten, skit samma, men det blir ju en stund som är väldigt rolig.

Har ni kännt att hösten är här? Idag var det så klart och soligt att det gjorde ont i ögonen.

Någon sa, vilket jag tyckte var mycket klokt, att man älskar den årstiden man är född i (på) och jag tror det stämmer, iaf i mitt fall. Jag älskar hösten och kylan, den håller oss fräschare och vi åldras inte så fort, det vet ni väl. Saker och ting håller sig bättre i kylan, så även vi. Detta var en icke veteskaplig tanke, men jag tror på den och det kan man väl få göra.

Just nu spelar Sverige och Danmark, min man är alldeles tyst, undrar om jag ska gå ut och göra honom sällskap???

P.S

Jag höll på att skratta ihjäl mig, därför att jag stod så nära sängen att jag kom åt knappen som höjer huvudändan. Ja, en sån modern säng har jag, men det kom jag inte ihåg då. Stirrade rakt ut i ingenstans och undrade vad det var som lät, spökar det????Tittade länge, länge och, ja, sen bröt vi ihop. Skönt att skratta, det behöver jag nu.

Vi förresten, jag och mitt hjärnspöke kryp ihop i soffan nu, med ett glas gott vin och mys. Det tänker jag göra.

Man kan ju bara inte sluta så där, det är mycket kvar.

Försökte tänka lite på vad vi egentligen gjorde, om det fanns något rejält och konstruktivt, men jag tror inte att det var en så'n helg nu när jag tänker efter. 

Vi började röra på oss nästan samtidigt allihop, på lördagmorgon alltså. Största anledningen var nog att det lät nerifrån burar och hagar, gnisslande gäspningar, flappande öron, pip och lite gnäll. Dags att gå ut och äta frukost, hundfrukost menar jag då. Nåja, vi fick ju sova till halv nio, inte så tokigt, med tanke på att mina hundar går upp och ut på promenad vid 04.30 tre dagar i veckan. Det är alltså jag som väcker tuppen varje morgon!

Skriver jag att lördagen visade sig från sin allra bästa sida, ljuger jag ganska ordentligt, men vem bryr sig, regnjacka och blommiga stövlar var med i väskan. Efter hundpromenad i skogen och frukost för oss tvåbenta gav vi oss av till Sunne, som traditionen kräver, det är ju andra året vi är där nu

Kan inte fatta att det är så himla kul att gå i affärer, vi tittade på porslin, diskuterade Lena Linderholm, kollade servetter och ljusstakar.

Hmm, kommer inte ihåg om Maria gjorde slag i saken den här gången, köpte hon något? Vilket fantastiskt minne man har. Själv gjorde jag lite småinköp, typ måsteha grejor, spelar ingen roll egentligen, vi bara mös, heter det så, mysa, mös, musit, ha ha!!

I alla fall avslutade vi med lite fika på ett kafé, där man faktiskt serverade vanligt kaffe och tanten bakom disken gjorde en smörgås speciellt för mig, gnällfia, jag alltså. Hatar russin i brödet

Maria tände brasan igen när vi kom hem och efter att glasen fyllts på till all kökspersonal, kom vi igång med matlagning och prat, prat och lite mer prat.

Det är en sån där helg som man behöver då och då, totalt fri från krav och måsten, vi bara fanns där. Ja, om sanningen nu ska fram så fick ju någon resa sig ur soffan då och då för att peta in en ny pinne i brasan och en liten hemlis så här, jag var lite hes dagen efter, det gäller att inte vara tyst.

Jag kom på en sak till, eller jag har nog vetat det ett tag, men jag måste inse kalla fakta.... Jag är en usel fotograf, skitdålig helt enkelt, har ingen bra förklaring utan konstaterar bara att så är det, enkelt eller hur?

Livet går trots allt vidare och världen får klara sig, får väl tillföra något annat, oljud, kanske?

Maria, Susanne och Eva, tack för sällskapet och för att ni gjorde helgen till vad den blev, helt enkelt kanonhärlig.

Eva, det var jättekul att du hängde med och att Susanne och jag fick lära känna dig, efter allt vi hört om dig.

Det här gör vi om.

Vi startade lite försenat Susanne & jag, men ingen fara, ingen starttid att passa den här gången.

Vi gjorde ett mycket viktigt förstastopp i Hummelsta, kan det vara en av Sveriges största godisaffärer där tro. Vet inte men mycket godis finns det och man tappar lätt kontrollen. Alltså, vi fyllde på godisförrådet ordentligt båda två, sen vidare mot Karlskoga, där Maria och Eva väntade.

Jag talade om för Susanne, att nu när det är fint väder och solsken så borde man nog hålla farten eftersom man lätt kan träffa på någon polis som ställt sig i buskarna för att skjuta (laser, alltså).

Vi såg ingen och landande prydligt i Karlskoga centrum för lite inköp av div. våtvaror.

-Susanne: Tänk, jag tycker att alla här i Karlskoga ser ut som Maria. Det var inte så konstigt egentligen, för det var hon

Det var inte dagens första rågarv och inte det sista heller, kul var det.

Sunne, nästa!!!

Full fart på Toyotan, den mådde bra av att sträcka ut eftersom den bara går i Vallentuna i 60 km/tim, sa Susanne alltså. Jag tänkte till lite på den där polisen i busken, ja han med laserpistolen ni vet, men jag tvingade undan den tanken och så for vi raskt vidare. Sverige är fantastiskt, och Värmland är underbart, naturen badar i höstsol och det är så vackert så det gör ont i hjärtat. , ibland inser jag att det kan bli lite jolmigt när man ska beskriva känslor, men just nu har jag inget annat. Fick dessutom den stora äran att än en gång passera Svennis ägor, och vad säger man om den, nada, ingenting, för det är så himla vackert.

Lilla huset i Sunne är inte heller så dumt

Gulligt, där det ligger högt uppe med utsikt över vattnet, vågar inte gissa på vad sjön heter men återkommer med det, om jag kommer ihåg, lite senare kanske.

Lastade in hundar, oss själva och medan vi strukturerade och boade in oss, tände Maria en brasa i kaminen.

Finns det nå't bättre, rostbiff, potatissallad, grönsallad, vin och doften av en nytänd brasa. Funderade lite på det där, jag menar ordet brasa kan man ju få till om man inte passar sig. Tror jag klarade mig den här gången??

Fortsättning följer imorgon, nu dök det upp någon sån där "grejsomabsolutmåstegörasnu".