Vi hade en gammal ful en, vi har inte ens köpt den själva utan den hängde med huset. En sån där vanlig grön, varken ful eller snygg, utan en helt vanlig brevlåda. Oftast full med reklam, räkningar och på sommarn full med tvestjärtar, försöker lyfta över dom till grannens men dom flyttar tillbaka, tvestjärtarna alltså. Jag tillhör en del av befolkningen som inte skriker när jag ser tvestjärtar, utan jag blir förb....d och mördar dom om jag nu inte bestämmer mig för att slänga över dom till grannen förstås. Får samma känsla för dom som för fästingarna, men nu var det inte det jag skulle skriva om utan om min brevlåda. Jag köpte den för en massa år sedan i Sandviken av Anna-Greta Brevlåda. Ja, hon heter inte så, men jag brukar döpa om folk vare sig dom vill eller inte och Anna-Greta Brevlåda vet inte om att hon heter så och då spelar det ju ingen roll, eller hur?

Men sen blev den stående undanstoppad i väntan på att vi skulle få en bättre ställning för våra brevlådor, och åren gick, som dom brukar. I höstas började det regna in i den gamla, vilket betyder våt post, vilket i sin tur betyder att saker och ting kan bli förstörda. Man ser helt enkelt inte om man ska betala eller om man är stämd för att ha slängt tvestjärtar i grannens brevlåda eller något annat viktigt.

Maken tejpade med värstingtejpen, och då slutade det regna in men det gick inte så bra att öppna locket istället, hmm.

Då spikade vi upp vår nya brevlåda, så nu vet alla var jag bor och grannarna blir väl glada eftersom det finns hål i botten så att dom där äckliga sakerna kan krypa ut igen. Dessutom är den väldans fin, tack Anna-Greta Brevlåda, visst är hon duktig och jag hoppas den håller ett tag, och kära grannar, skojar bara!!

Kramar och nattinatti