Idag blåste det full storm och inte så varmt var det heller, jag hade äntligen rätt klädsel för en längre promenad. Det är ju så att förr eller senare prickar man ju rätt, om man kör med samma klädsel förstås. Det gör inte jag, försöker då och då vara lite snobbig, vet inte riktigt hur jag lyckas för jag möter sällan någon därute i bushen.

Ett annat problem idag var ju blåsten och då är det så jobbigt att ringa, eftersom den man pratar med inte hör ett dugg, så det blev till att vara tyst en hel timme+lite till. Ja, pratar visserligen lite med grabbarna men dom är inte så intresserade, dom springer ju runt och läser "Naturbladet".

Så jag gick faktiskt och funderade på alla gånger man inte gör riktigt rätt, eller inte säger riktigt rätt och hur tokigt det faktiskt kan bli ibland eller jämt. Hur tänkte jag då, eller hur i hela faderuttan kunde jag göra så. Nu är det ju så att det nästan, inte jämt, men nästan alltid blir roligt. Så jag gick där och fnissade för mig själv medan jag vandrade min mil på Upplandsleden.

Ska köpa mig en stegräknare tänkte jag, skulle vara kul att se hur långt man hinner på en vecka. Sen börjar jag min träning på gymmet igen, det tar alltid lång tid att peppa mig tillbaka till maskinerna. Det brukar vara dags när min axel ger sig till känna och nu har jag dessutom "trumpetat" ut det här också, att man aldrig kan hålla sig.

Men som alltid när vi traskar där blir jag så himla glad över att jag får ha dom, mina grabbar, vad gjorde jag utan dom. Suttit framför TV:n och blivit fet, dessutom hade jag inte gjort allt det roliga som hör hundlivet till och inte träffat alla goda, trevliga och roliga vänner.

Nu blev det väl så bra som det någonsin kan blir, idag iaf. Jag tror jag slutar här och hoppar ner i lopplådan som någon skrev i Facebook (inte jag).