Min soffa alltså...

En ung trevlig man kom inbackande precis när jag börjat dammsuga, så jag hörde naturligtvis ingenting.

Hundarna var i vägen men det var ingen fara sa han när jag bad om ursäkt, han i sin tur bad om ursäkt för att han var sen, och då sa jag att det gjorde absolut ingenting alls, för jag hade ju som sagt börjat dammsuga.

När maken kom hem provsatt han och sa; hmm den är inte så mjuk.

Jag; näe men den är snygg, eller hur?

Vi enades om att den var snygg, tyget hade en bra kvalitet och färgen är snygg. Svart med lite inslag av brunt och grönt, sånt ger liv åt tyget och ett mjukare intryck, sa säljaren.

Som, by the way glömt bort att beställa min TV-bänk så den kommer inte förrän om 10 dagar. Innan jag hann hetsa upp mig talade han om att han klantat sig, bad om ursäkt och kör naturligtvis ut den till Shoemonastery utan kostnad. Ja, så var det löst, måste ut och shoppa lite kuddar nu, sådana som är snygga, tål hundkrafs och inte får fula fläckar av ev. blött skägg. Inget lätt liv man lever.

- Ingen av hundarna har varit uppe i soffan än, sa jag stolt till en nyss hemkommen man.

- Nähä, men nu ligger dom där båda två, sa mannen.

Undrar om jag har valt färgen efter hundarna trots allt, kan jag verkligen ha blivit så knäpp?? Jag gick och hämtade kameran.