Jag brukar försöka träna 3 dgr/vecka, och jag går alltid själv, vill inte ha sällskap. Fast det är lite svårt när solen skiner och ett gäng arbetskamrater sitter ute och har det skönt, men som den starka människa jag är (smile) går jag till gymmet, jag har bestämt mig. Småpratar med någon jag inte känner, sätter mig och värmer upp i roddmaskinen, fläsket tar emot när jag böjer mig framåt, har starka funderingar på fettsugning. Sen vidare in i rummet där alla maskinerna för cirkelträningen finns, det är där jag håller till. Har ökat vikterna igen och det är ganska tungt, jag blundar och räknar för att se hur många repetitioner jag gör innan det är time att byta maskin. Då känner jag odören, smuts och svett, tittar upp och där sitter en ung tjej och stinker. Hur i hela faderuttan kan man lukta så, tack och lov har jag bara ett par maskiner kvar och efter det ska jag tänja och bända lite. Hon kommer efter ett par minuter och så även stanken, jag mår nästan illa. När jag duschar hör jag hur hon rör sig och efter ett par minuter smäller dörren igen och det blev tyyyyyyyyyysst!

Människan satte på sig kläderna och gick utan att duscha, finns det någon vänlig själ på hennes jobb som kan tala om för henne hur illa hon luktar. Nästa gång jag ser henne, om jag gör det, kommer jag att säga det. Jag vet att man inte ska göra folk ledsna, men jag står inte ut med att befinna mig på samma plats som den stanken. Sen förstår jag inte hur man själv kan undgå att känna hur illa man luktar, och vem uppfostrade henne, stackarn. 

Detta skriver jag, som vänder bilen och åker hem om jag har glömt sätta på mig väldoft.

På tal om dofter så är båda herrarna badade, även dom i något så när väldoftande schampo. När jag bär Nyman till badet, och vi närmar oss duschen spärrar han ut benen så att han kan hålla emot en stund, rädda sig den som kan:-)

Imorgon torsdag, dan före dan och jag ligger efter i planeringen igen.